Under 2017 utfördes cirka 85 procent av såväl personresande (personkilometer) som godstransporter (ton) med vägtrafik. De återstående 15 procenten delades mellan flyg, sjöfart, tåg och tunnelbana.
Bilen, bussen och cykeln har visat sig lösa nästan alla vardagens mobilitetsbehov effektivast. Flyg har stora fördelar på långa distanser och båten har naturligtvis sin speciella nisch, men för den stora volymen transporter är vägtransporter det bästa alternativet. Det finns dessutom skäl att utgå ifrån att vägtrafikens dominans kommer att öka de närmaste åren:
Växande transportbehov
* Sverige har i dag ett lägre bilinnehav per invånare är genomsnittligt i EU men på sikt kommer vi troligen att anpassa oss till en normal EU-nivå.
* Den rörliga kostnaden för att köra sjunker med elektrifieringen vilket kommer att stärka bilens konkurrenskraft.
* Den ökade e-handeln för med sig ett växande transportbehov.
* De problem som har motiverat begränsningar av trafiken minskar. Luftkvalitetsproblem orsakade av vägtrafik minskar stadigt och är snart helt borta till följd av elektrifiering och de låga nivåer av hälsofarliga utsläpp som nya bilar har. Klimatproblemet hanteras genom elektrifiering, energieffektivisering och en hög betalningsvilja för biodrivmedel som styr resurserna till vägtrafiken.
* Koldioxidprisets utveckling stärker bilens konkurrenskraft mot andra transportslag. Bilister i Sverige betalar i dag ett av världens högsta koldioxidpriser och målet är att utjämna priserna mellan olika utsläppskällor.
* Kollektivtrafiken brottas med stigande kostnader och växande subventionsbehov. Detta är inte långsiktigt hållbart och kommer att premiera kostnadseffektiva busslösningar på bekostnad av dyra spårlösningar.
I samhällsekonomiska kalkyler där hänsyn tas till alla effekter som miljöpåverkan, olyckor, infrastrukturkostnader med mera uppvisar vägtrafik det bästa resultatet.
* Vägtrafik är offentligfinansiellt överlägsen. Kostnaderna för järnvägssystemet uppgår till cirka 35 miljarder kronor per år medan inkomsterna (banavgifterna) är mindre än två miljarder kronor. Trots de mycket större trafikvolymerna kostar vägsystemet bara 45 miljarder kronor. Inkomsterna (bil- och bränsleskatter) till staten är dock hela 85 miljarder kronor.
* Vägtrafik är samhällsekonomiskt effektivast. I samhällsekonomiska kalkyler där hänsyn tas till alla effekter som miljöpåverkan, olyckor, infrastrukturkostnader med mera uppvisar vägtrafik det bästa resultatet. Särskilt på landsbygden är vägtrafik bäst. I Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler för infrastruktur visar väginvesteringar betydligt högre lönsamhet än järnvägsinvesteringar.
* De transportpolitiska målen kräver ökad vägtrafik. Det övergripande transportpolitiska målet om en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet är helt beroende av att vägtrafiken fungerar och expanderar.
Bristande hänsyn
Vägtrafiken kommer alltså att växa markant under överskådlig tid, vilket innebär vinster för samhällsekonomin, statens finanser och hushållens välfärd. Det är därför oroande att många kommuner i sin planering tar bristande hänsyn till detta.
Även den infrastrukturplan som regeringen nyligen presenterade kommer att skapa problem då den på ett omotiverat sätt prioriterar ner väginvesteringar. Transportpolitiken måste börja utgå från verkligheten.
Ulf Perbo
näringspolitisk chef Transportföretagen