Bostadskrisen
Tidigare avsnitt: 10, 13 och 15/6
Vi ser dem, kanske inte dagligen, men alldeles för ofta. Det är artiklar och radio/teve-inslag om stundande stora renoveringar. De svarta rubrikerna berättar om kommande chockhöjda hyror och om hyresgäster som mot sin vilja kommer att tvingas flytta från sina hem.
Berättelserna går igen på många håll runt om i landet när fastighetsägare aviserar att de ska renovera. För många hyresgäster är det från början ett välkommet besked. De om några ser att behoven finns för att få ett bra boende och en god livsmiljö.
Men sedan slår verkligheten till med full kraft. För i alldeles för många fall visar det sig att du inte har något inflytande alls över vad som ska hända med ditt eget hem och den tillvaro du byggt upp.
Så här beskriver en hyresgäst, bosatt i Mellansverige, situationen.
” De har knappt haft något samråd alls med hyresgästerna utan har presenterat ett färdigt paket med åtgärder, och hyreshöjningar på 40 – 60 procent. Folk blev helt chockade.”
Chock och förtvivlan
Och just chock, förtvivlan och framförallt oro är det på tok för många som vittnar om. Det är familjer som inser att de – om planerna blir verklighet – kommer att tvingas rycka upp sina barn från dagis och skolor, från bästa kompisar och välkända lekplatser.
Det är äldre som i många fall bott i samma lägenhet och område i åratal och byggt upp hela sitt sociala liv där. En äldre man beskriver i en intervju hur han redan en gång tidigare tvingats flytta efter en för honom allt för dyr renovering och att det nu ser ut att vara dags igen.
” För ska jag kunna bo kvar här måste jag nog råna en bank först.”
Renoveringsvågen och de stora hyreshöjningar som följer i spåren slår inte bara stenhårt mot enskilda individer. I takt med att allt fler lägenheter renoveras påverkas hela samhället. Det blir allt färre områden där människor med normala inkomster har råd att bo – en effekt av det som forskare kallar renovräkningar.
” Man bygger för en segregation. De politiska konsekvenserna blir stora. Vill man ha en levande stad så är det här inte sättet. Med hyreshöjningar på 40 – 65 procent. Jag skulle vilja se den som får löneökningar på de summorna bara sådär”, säger en hyresgäst i Stockholmstrakten som riskerar att få hyran höjd med 65 procent.
Många hyresgäster frågar sig med rätta varför de ska stå för hela renoveringsnotan och vart de pengar de varje månad betalar för underhåll via hyran egentligen har tagit vägen. En fråga som blir extra befogad med tanke på att staten under förra året betalade ut nästan 20 miljarder kronor i rot-avdrag för renoveringar hos privatpersoner som äger sina bostäder.
Rot-avdrag för hyreslägenheter
Att låta rot-avdraget omfatta även hyreslägenheter är ett första litet steg för att göra det möjligt för fler hyresgäster att kunna bo kvar. Men det behövs betydligt fler och egentligen helt självklara åtgärder.
Hyresgäster ska inte behöva uppleva att de ställs inför fullbordat faktum och att alla planer och åtgärder som ska genomföras under renoveringen redan är spikade och klara.
Få som bor i ägt boende skulle acceptera att ett gäng välklädda bankmän klev in och dikterade villkoren för vad vi är tvungna att göra och inte göra i våra egna hem. Vi skulle kräva inflytande över vad som ska hända och över vad det får kosta.
På samma sätt måste naturligtvis hyresgäster garanteras inflytande genom ett verkligt samråd redan innan planerna är spikade. Ett samråd som inte får begränsas till detaljer som vilken färg knopparna på köksskåpen ska ha eller vilka kranar det ska vara i badrummet.
Lika självklart måste det finnas olika alternativa renoveringsnivåer att välja på. En mininivå där bara det som absolut måste göras görs och som skulle kunna innebära inga eller minimala höjningar och därutöver påbyggnadsnivåer som den som vill och har råd kan välja.
Vissa fastighetsägare jobbar redan med den här sortens modeller och lägger sig vinn om att ha bra samråd och dialog. Andra tror fortfarande det är okej att presentera ett färdigt åtgärdspaket med en svindlande prislapp som hyresgästerna endera kan säga ja eller nej till.
För de här fastighetsägarna vet att även om det blir ett nej så är deras chanser att få igenom sina planer minst sagt goda om det blir en rättslig prövning i hyresnämnden. Och skulle nejsägarna sedan visa sig inte ha råd att bo kvar så är det bara att välja och vraka bland de många bostadssökande som med ljus och lykta söker ett eget hem.
Trumfkort
Men när fastighetsägare ser sina hyresgäster som utbytbara varor bortser de från en väldigt viktig sak. Det är bara tack vare sina hyresgäster som de kan fortsätta driva sina ofta både välmående och vinstgivande företag. Det är helt enkelt så att utan hyresgäster – inga fastighetsägare.
Hyresgästföreningen har länge krävt förändringar i lagstiftningen för att stärka hyresgästernas ställning. Men i väntan på det har hyresgästerna ändå ett trumfkort på hand. För när hyresgäster går samman och kräver verkligt inflytande, samråd och dialog går det, om än långsamt och med mycket envishet, att förskjuta en större del av makten över boendet dit den hör hemma – hos de människor som bor i husen.
Anna Lönn Lundbäck
regionchef Hyresgästföreningen västra Sverige