Replik
Kyrkan och staten, 19/8
I en debattartikel i GP kommenterar Tomas Appelqvist vad jag skrev den 9/8 om Luthers så kallade tvåregementslära. Kanske behöver jag upprepa vad som var min poäng, nämligen att när Luther på 1500-talet gjorde bodelning mellan ”andligt” och ”världsligt” regemente var en självklar utgångspunkt att båda sågs som områden för Guds handlande. Fursten, som styrde i det världsliga, och biskopen, som styrde i det andliga, kunde beskrivas som Guds två händer.
För Luther var det en främmande tanke att fursten / staten skulle kunna vara sekulär i förhållande till kyrka och tro och man kan därför inte använda tvåregementsläran rätt av som argument för den sekulära staten. Naturligtvis kan man reflektera över dagens förhållande mellan politik och religion utifrån Luthers tänkande, men man ska inte försöka göra Luther till en 2000-talsmänniska. Luther var lika lite bekant med en sekulär stat som med modernt demokratiskt styrelseskick.
Ett svek mot samhället
Ett inslag i Luthers lära om Guds två regementen som fortfarande kan inspirera oss är plikten för det andliga regementet att påtala när det världsliga regementet missbrukar sin av Gud givna makt. Det gäller exempelvis när den världsliga makten förtrycker de svaga och värnlösa. Det förvånar mig att Appelqvist i sin debattiver tappar bort en punkt som faktiskt utan vidare går att applicera på dagens förhållande mellan kyrka och samhälle. Analogin är att kyrkans folk, oavsett om det är biskopar eller andra, utifrån kristen tro kan och bör vara en konstruktiv och ibland kritisk röst när det gäller samhällets etiska vägval. Allt annat vore ett svek mot det samhälle vi är en del av.
Ett nytt intresse
Det verkar också för mig som om företrädare för kyrkan får mer genomslag i media i dag än tidigare. Appelqvist anar en konspiration och underskattar därmed grovt medias självständighet. Fenomenet står nog i stället för ett nytt intresse för religionernas röst i samhällsdebatten.
Som en del av det svenska civilsamhället kan Svenska kyrkan i dag delta i det offentliga samtalet som en röst bland många. Det sker delvis i riksmedia, men i väl så stor utsträckning lokalt i församlingar och kommuner och i sociala medier. Och jag tror inte att det finns ens en minimal risk att detta skulle ”luckra upp den sekulära staten”.
Per Eckerdal
biskop i Göteborg