Om någon vecka börjar en ny årskull sin utbildning vid landets universitet och högskolor. Det är fler och fler som skaffar sig en högre utbildning vilket är bra för Sverige och vår utveckling. Vi behöver välutbildade medborgare för att kunna möta framtida utmaningar. Många politiker pratar om vikten av ett kunskapssamhälle men det skiljer sig mellan politik, retorik och praktisk handling. Förutsättningarna för att ge kommande studenter en bra utbildning blir sämre och sämre.
Dubblade kostnader
Kostnaderna för utbildning på grund- och avancerad nivå har nästan fördubblats jämfört sedan mitten av 1990-talet. Men den ökade kostnaden räcker inte till för att möta allt fler studenter. Urholkningen fortsätter för alla utbildningsområden, förutom för området humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi. Utbildningsområdet natur, teknik och farmaci behöver nästan 3,5 miljarder i resurstillskott för att nå upp till 1994/95 års nivå. Att det här slår tillbaka på lärare och studenter går inte att blunda för. Det resulterar i mindre undervisningstid för varje student. Detta trots att fler studenter behöver extra stöd samtidigt som undervisningsgrupperna blir allt större. Det blir mindre tid för lärare att utveckla undervisningen och pedagogiken och mindre tid för lärarnas förberedelse och efterarbete. Minskade resurser per student tillsammans med ökad administration får negativa konsekvenser för universitetslärarnas möjligheter att göra ett bra jobb. I slutänden är det studenterna som drabbas och riskerar få en sämre utbildning.
SULF:s rapport Systemfel i kunskapsfabriken – om urholkning av ersättningsbeloppen till högre utbildning, visar att urholkningen av ersättningen till lärosäten fortsätter. Samtidigt sparar lärosätena av utbildningsanslagen och därmed växer myndighetskapitalen. Enligt Riksrevisionen ligger Örebro universitet i topp med ett myndighetskapital som motsvarar hälften av deras kostnader för utbildning, Blekinge tekniska högskola sparar 43 procent och Högskolan i Borås 42 procent. Att lärosätena trots mindre pengar sparar provocerar, särskilt eftersom universitetslärare arbetar mer än vad de har betalt för och vi får signaler om att tiden för att klara av undervisningen går ut över den tid som skulle ha använts till forskning eller ansökningar om forskningsmedel. Både forskning och studenter blir lidande av det här systemfelet.
Regeringen måste:
- Slopa produktivitetsavdraget för högre utbildning och forskning.
- Höja ersättningsbeloppen för den högre utbildningen.
- Se till att få ett resurstilldelningssystem på plats som ger långsiktighet för lärosätena.
- Sänka kraven på återrapportering och i stället öka tilliten till lärosätena.
Lärosätena måste:
- Sluta vara överdrivet försiktiga i budgeteringen och använda de resurser som tilldelas för att höja kvaliteten i utbildningen.
- Planera långsiktigt för personal och utbildningskvalitet.
- Tillämpa transparenta och rättssäkra processer för rekrytering av personal.
- Prioritera kärnverksamheterna utbildning och forskning.
Att unga människor får en bra högskoleutbildning handlar inte bara om behovet av en välutbildad framtida arbetskraft, utan också om grunden för livslångt lärande, kritiskt tänkande och aktivt deltagande i demokrati och kultur. Det är dags att agera: Högre utbildning är grunden för en positiv samhällsutveckling och det är dags för nästa regering att satsa om man menar allvar med att Sverige ska möta framtiden som ett kunskapssamhälle.
Mats Ericson
ordförande Sveriges universitetslärare och forskare, SULF
Karin Åmossa
chefsutredare, SULF