Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Kritik av böneutrop inte hets mot folkgrupp

Lika fullt som vi ska ha en rätt att göra konstutställningar där Jesus och Muhammed framställs på annat sätt än de troende önskar, lika fullt ska vi ha en rätt att offentligt ondgöra oss över klockringning och böneutrop. Det är demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna som anger gränserna för religionens plats i samhället, inte tvärtom, skriver professor Per Bauhn.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En man har nyligen åtalats av tingsrätten i Nyköping för hets mot folkgrupp. Brottet ska ha bestått i att han på Facebook beskrivit upplevelsen av en imams böneutrop som att väckas av en åsna med magont. Efter inlägget samlades uppretade människor utanför hans hem med rop på hämnd. Polis kom till platsen. I samband med detta gjordes också en anmälan om hets mot folkgrupp.

Lagen om hets mot folkgrupp inkluderar uttryckande av missaktning med anspelning på hudfärg, etnicitet, religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Det är just sådan missaktning som mannen i Nyköping är misstänkt för. Missaktningsbegreppet är också en av hetslagstiftningens svaga punkter. (En annan är att den strider mot principen om likhet inför lagen, eftersom den, enligt ett yttrande av Justitiekanslern 2003, inte kan åberopas om den kränkte tillhör majoritetsgruppen etniska svenskar.)

Att missakta är inte att hetsa. Vi kan på goda eller dåliga grunder uttrycka förakt för vad andra gör eller anser utan att för den skull uppvigla till våld mot dessa andra. Vi är inte moraliskt skyldiga att högakta varandras åsikter. Däremot är vi skyldiga att finna oss i att andra både har och framför åsikter som vi djupt ogillar – åtminstone så länge de inte kräver att få framföra dem i vårt hem eller i vår föreningslokal och så länge de inte hotar oss.

Feghet upphöjd till rättsnorm

Mannen i Nyköping gavs inte den respekten. I stället hotades han i sitt hem av uppretade fromma, som sedan dessutom anmälde honom. Åklagaren verkar mena att just denna de troendes upprördhet är grund nog för att säga att mannen gjort sig skyldig till allvarlig kränkning. Detta förefaller vara feghet upphöjd till rättsnorm. Man stryker de mest ofördragsamma medhårs och ser mannen som väckt deras vrede som problemet. (Liknande reaktioner fanns hos vissa brittiska politiker och laglorder i synen på Salman Rushdie när hans bok Satansverserna vållade upprördhet bland brittiska muslimer.)

I Nyköpingsfallet är det inte mannens Facebookinlägg, utan den attack han utsattes för av de förment rättrogna, som är det brott som bör beivras. Lika fullt som vi ska ha en rätt att göra konstutställningar där Jesus och Muhammed framställs på annat sätt än de troende önskar, lika fullt ska vi ha en rätt att offentligt ondgöra oss över klockringning och böneutrop. Det är måhända missaktning, men till skillnad från hot och våld, så begränsar det inte någons handlingsutrymme.

Hets mot demokratin

När man som nu i Nyköping åtalar en man som i ironiska ordalag påpekat att det inte är njutbart för alla att ta del av andras religionsutövning, så tar man lagen och samhället flera steg tillbaka. Detta är i praktiken att återinföra hädelselagstiftning bakvägen, via hetslagstiftningen. Det du får säga om glassbilens melodi, det får du inte säga om böneutroparen. Vi åläggs att ta av oss mössan för religiösa synpunkter på ett sätt som inte gäller för andra aktiviteter i samhället. Vadderad med hänsynsargument tar den religiösa lättkränktheten åter plats på scenen.

I själva verket saknar vi här en annan hetslag, nämligen en lag om hets mot demokratin. En sådan lag skulle rikta sig mot våld och hot om våld som syftar till att begränsa individers möjlighet att utöva sin åsikts- och yttrandefrihet. Den som hotar en karikatyrtecknare på grund av hans bilder skulle då inte dömas bara för hotet, utan för att ha gjort sig skyldig till grundlagsbrott. I likhet med nuvarande hetslagstiftning skulle alltså hets mot demokratin vara en försvårande omständighet i bedömningen av våld och hot om våld. Med en sådan lag gör vi också klart, att det är demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna som anger gränserna för religionens plats i samhället, inte tvärtom.

Per Bauhn

professor i praktisk filosofi

Linnéuniversitetet

Bild - 2
Mest läst