I Europaparlamentet ägnar jag en stor del av mitt engagemang och arbete åt migrations- och asylpolitik, och jag slås ofta över det mycket tydliga sambandet mellan antalet människor på flykt och antalet konflikter och kriser i världen. Till följd av kriget i Syrien och en rad andra konflikter i Mellanöstern, upplevde EU år 2015 och därefter ett stort inflöde av människor på flykt. Men från världens just nu största humanitära kris ser vi inga flyktingar i EU.
Kriget i Jemen har inte låtit höra talas om sig särskilt mycket i vare sig svenska eller europeiska medier. The Economist kallade nyligen konflikten för ”kriget som världen ignorerar”. Jag konstaterar att det gäller åtminstone för vår del av världen. Jemenkonflikten, som hade sitt ursprung i inrikespolitiska motsättningar mellan shiamuslimska Huthi-rebeller och de sunnistödda regeringsstyrkorna, har utvecklats till ett ombudskrig mellan Iran och Saudiarabien. Detta geopolitiska spel har lett till att Jemen i dag betecknas som 2017 års största humanitära kris av FN.
Tre parallella kriser
Kriget har gett upphov till tre parallella kriser som gör livet mycket svårt för landets invånare. Som en följd av kriget har man stängt luftrum och hamnar, vilket gör att det råder ett stort underskott av mat och andra förnödenheter. Svälten i Jemen är redan utbredd, men experter varnar för att den riskerar att nå katastrofala proportioner. Dessutom har Jemen under 2017 upplevt mänsklighetens största kolerautbrott, eftersom de sanitära förhållandena är undermåliga, och sjukhusen är förstörda.
Enligt FN har konflikten fram till i dag krävt fler än 8 000 liv, och gjort cirka två miljoner människor hemlösa, då de tvingat söka sig till andra delar av landet. 22 miljoner människor är i behov av humanitärt skydd, hälften av dessa är i akut nöd. Fler än åtta miljoner människor befinner sig på gränsen till hungersnöd och svält. Cirka fyra miljoner barn har berövats möjligheten till utbildning.
Få har tagit sig till Europa
Jemeniterna flyr, men ännu har inte särskilt många nått EU:s gränser. Det beror delvis på att befolkningen saknar resurser för att ta sig till EU, men också på grund av rena geografiska faktorer; Jemen ligger sämre till än exempelvis Syrien för den som vill söka skydd i EU. De flyr i stället framförallt till länderna på Afrikas horn, till grannländerna, och blir internflyktingar inom landet.
Ironiskt nog tar sig många flyktingar och ekonomiska migranter från Afrikas horn till just Jemen, som innan konflikten var ett transitland för många flyktingar, med hopp om att ta sig till Europa den vägen. Det skapar förstås en än mer desperat situation, där flyktingar från hela regionen sitter fast mellan konfliktens parter.
EU försöker hjälpa
EU arbetar i dag för att öppna en dialog mellan parterna, samtidigt som vi försöker ge ett ökat humanitärt bistånd. Försöker, eftersom stora begränsningar har satts på luftrum och hamnar, vilket gör det svårt för förnödenheterna att nå fram. Därför är öppnande av sådana transportkanaler en prioriterad fråga i den dialog man försöker få till. Men bistånd är bara en tillfällig lösning. EU måste nu ta på sig medlarrollen i denna konflikt för att stoppa en upptrappning av det redan mycket allvarliga läget.
Annars riskerar vi att se nya okontrollerade migrationsvågor – och detta är EU fortfarande inte är rustat för, eftersom de fyra Visegrádländerna (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) sätter sig på tvären till det förslag till en ny så kallad Dublinförordning som jag mäklat genom Europaparlamentet.
Risk för repris på 2015
Vi måste nå en uppgörelse så snart som möjligt nu när flyktingströmmarna till EU fortfarande är relativt låga. Om Jemeniterna tar sig till EU i stora tal riskerar EU:s medlemsländer att åter hamna i samma svåra situation som 2015, då över en miljon människor togs omhand av en handfull överbelastade medlemsländer, inklusive Sverige, medan andra länder inte tog något ansvar alls.
Det är tid för världssamfundet att intensifiera arbetet mot en lösning på konflikten i Jemen. Aldrig förr har så många människor i världen varit på flykt. Att aktivt arbeta med att minska spänningar i olika konflikter är ett viktigt verktyg för att minska antalet människor som tvingas att fly. Samtidigt måste EU stå beredda för att ta emot de som inte kan stanna i sina hemländer.
Cecilia Wikström (L)
Europaparlamentariker