Ett i dag mycket uppmärksammat miljöproblem är tillväxt och ökad konsumtion per person, särskilt i vår rika del av världen, vilket tär på jordens resurser och höjer temperaturen. Ett annat, i dag föga uppmärksammat miljöproblem är global befolkningstillväxt som leder till samma problem. Förbrukningen av jordens resurser bestäms av antalet människor gånger resursförbrukning per capita. Att en ökande befolkning påverkar klimatet negativt klargörs inte i texten till nytt klimatavtal från Paris.
Störst ökning i Afrika och i Asien
FN uppdaterade i juli sin befolkningsprognos för 2000-talet. Vi är 7,4 miljarder, förväntas vara 9,7 miljarder år 2050, och 11,2 miljarder år 2100. Mest ökar befolkningen i delar av Afrika, Indien, Pakistan och Indonesien, men länderna i centrala Europa har generellt högre befolkningstäthet än de flesta länder i Afrika. Befolkningsökning förbises tyvärr ofta i miljödebatt och i media som framgår nedan.
Då FN:s 17 nya hållbarhetsmål till 2030 presenteras skriver SvD (20/9) om fattigdom på Madagaskar – 54 procent av befolkningen saknar latriner och uträttar sina behov bakom husen eller på fälten. En biståndsorganisation har fått 1,3 miljoner människor att bygga latriner själva.
En faktaruta berättar om landet, men befolkningstillväxten nämns inte. Information är lätt åtkomlig på internet: Madagaskar hade 8,7 miljoner invånare 1980 och 23 miljoner invånare 2013. Vilken effekt har detta?
Med anknytning till klimatmötet i Paris rapporterar SvD (2/12) om svält i Malawi. Skördar har slagit fel och 2,8 miljoner människor kan drabbas av svält. Översvämningar, torka och klimatförändringar beskrivs. En biståndsorganisation bidrar med trädplantering och utbildning. Landet är fattigt, men inget sägs om befolkningstillväxt.
På internet kan vi se att Malawi hade 6,2 miljoner invånare 1980 och 16,4 miljoner invånare 2013. Vilken effekt har detta?
Ett ouppmärksammat problem
Likaså med anledning av Parismötet rapporterar SR:s Studio Ett (11/12) om Burkina-Faso, där ökenutbredning hotar, men befolkningen får viss hjälp med odlingssystem. Reportern berättar om en familj med fem barn, och en annan med åtta, men inget nämns om befolkningsökning.
På internet finner man att landet hade 6,8 miljoner invånare 1980 och 17 miljoner invånare 2013. Vilken effekt har detta? Varför nämns det inte?
I alla tre länderna görs insatser för familjeplanering och kvinnors självbestämmande. Insatserna kan ha haft viss effekt, men har varit otillräckliga; de måste stärkas och kompletteras på olika sätt. Även om FN:s nya mål integrerar insatser för utbildning, familjeplanering med mera, så borde väl FN arbeta för ett mål om befolkningens storlek, till 2050, och sedan 2100? Det tar tid att anpassa vår population till jordens bärkraft, men det går.
Befolkningsökning sker successivt och ger inga rubriker. Humanekologen Garrett Hardin skrev i boken Living within limits: ecology, economics and population taboos om medias roll, som han kritiskt sammanfattade som ”ingen dör någonsin av överbefolkning”. Men, som han framhåller, så ökar överbefolkning – i relation till resurser – risken för lidande och död vid katastrofer.
Stark befolkningsökning har ofta lett till fattigdom, bräckliga bostäder och allmän utsatthet. Om till exempel lång torka, en stor jordbävning eller en orkan sedan orsakar omfattande dödsfall, så dör människor enligt media av naturkatastrofen, aldrig av överbefolkning. Men överbefolkning förvärrar, vilket förbises av media – läsare, lyssnare och tittare får en skev bild av verkligheten.
Befolkningsökning bakom inbördeskris
Den framgångsrike forskaren Jared Diamond pekar i sin bok Undergång – civilisationernas uppgång eller fall på att befolkningsökning kan leda till hård konkurrens om resurser, och därmed till svåra konflikter eller inbördeskrig, inte sällan kopplade till religion eller etnicitet. Ett av flera exempel han diskuterar är Rwanda, där allt hårdare konkurrens om den produktiva marken föregick inbördeskriget och var en viktig faktor, enligt Diamond.
I Syrien, ett relativt ofruktbart land mindre än halva Sverige, ökade befolkningen från nio miljoner 1980 till nästan 22 miljoner 2011. Upproret mot diktatorn Bashar al-Assad tolkas i regel som en del av den arabiska våren. Men mellan 2006-2011 rådde svår torka och vattenbrist; skördarna minskade och 1,3 miljoner människor förlorade sin tamboskap. Matpriserna ökade och två till tre miljoner människor sjönk ned i extrem fattigdom, enligt en FN-rapport. Vilken effekt hade befolkningstillväxten?
Befolkningstillväxt och hög täthet bäddar för miljöförsämringar och konflikter. Bäst är förstås om ingen svälter, vilket motverkas om resurserna kan fördelas jämnare – och inte överförbrukas av en alltför stor lokal- och världsbefolkning.
Många svenskar bidrar med gåvor i jul- och nyårstider. Jag vill gärna föreslå ett bidrag till familjeplanering till lämplig organisation.
Frank Götmark
professor i ekologi vid Göteborgs Universitet, medlem i Populationmatters
Gav en längre bakgrund om befolkning och befolkningskontroll i SvD den 16/11.
