Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Inga-Britt Ahlenius, ledamot i styrelsen för Transparency International Sverige och tidigare chef för Riksrevisionsverket, RRV.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kommunala bolag grogrund för korruption

Ännu en gång avslöjas simpel korruption i Göteborgs kommun. I avvaktan på en ny kommunallag bör kommunen börja med att lägga ner sina bolag, starta gärna med Göteborgs stads Leasing AB, skriver Inga-Britt Ahlenius, ledamot i Transparency International Sverige.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Inga-Britt Ahlenius, ledamot i styrelsen för Transparency International Sverige och tidigare chef för Riksrevisionsverket, RRV.

För ett par år sedan gav Göteborg den kommunala korruptionen ett ansikte. Göteborgskommissionens kritik var hård om än elegant formulerad och är värd att påminna om:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

”…en kommun som i hög grad anammade marknadens föreställningssätt, tonade ner rättsstatens betydelse…- Varken politisk eller administrativ kraft ägnades åt policies, regler, kontroller eller moral och etik. ---… uppföljningen, revisionen och ansvarsutkrävandet tolkades mer som ett rituellt och formellt åtagande än ett reellt.”

Usel internkontroll

I klarspråk betyder det att internkontrollen var usel. Internkontrollens första nivå är organisationskulturen, det vill säga den etik som är basen för det särskilda uppdraget att arbeta i kommunen, i allmänhetens tjänst. Detta är kommunledningens ansvar. Dessutom ”granskas” kommunens verksamhet av politikerna själva. En sådan ordning är förstås ingen bra grund för kvalitet, ansvarsutkrävande, förtroende. Det är symptomatiskt att avslöjanden om olika ”affärer” kommer från media.

Begreppet korruption finns inte i svensk lag. Men korruption är inte bara mutor, pengar under bordet. Korruption definieras internationellt som att utnyttja maktställning för egen vinning eller till vinning för vänner av olika slag, det vill säga exakt det som nu avslöjats av GP – en simpel och vulgär korruptionshärva: det kommunala bolag (Göteborgs stads Leasing AB) som skall serva bilar som ägs eller leasas av kommunen har också gett privat service under marknadspris för bilar som ägs av cheferna, deras barn, brorsöner, svägerskor, sambor, ex-sambor, svärsöner. Det är just så det kan gå till i länder långt ner på Transparencys lista över korrupta länder. Men inte i Sverige ...

Rena Vilda Västern

Kommunerna med sin omfattande verksamhet – 70 procent av den offentliga sektorn – regleras svagt i lag, närmast som om de vore ideella organisationer. Det är ett synsätt från 1800-talets första kommunallag då kommunerna bara hade förtroendevalda, inga anställda. Allt ansvar för allting ligger i denna tradition hos de politiskt valda. Förvaltning eller tjänstemän nämns inte i dagens kommunallag, ingen myndighetsform finns reglerad. I stället bildar kommunerna bolag. I kommunerna är friheten stor, rena Vilda Västern. I Göteborg har det kallats Göteborgsandan.

Göteborgs stad har ett mycket stort antal bolag. Men aktiebolagslagen är avsedd för företag som driver verksamhet inriktad på vinst på en marknad och är inte lämplig för en verksamhet vars mål är att arbeta i medborgarens tjänst. Att arbeta i bolagsformen fjärmar de anställda just från denna centrala uppgift – verka i medborgarens tjänst. Andra mål träder i förgrunden, som till exempel lönsamhet. Möjligheten till allmän insyn i bolaget är inte heller lika tydlig som i den reguljära kommunala verksamheten.

Av hovrättens beslut i det så kallade tegelmålet i Göteborg kan man också dra slutsatsen att kravet på integritet hos de anställda inte bedöms vara lika stort i ett bolag. Eftersom mutbrottet ägt rum i ett bolag dömdes endast till ”mutbrott av normalgraden, inte till ”grovt mutbrott”!

Slutsatsen är alltså att om man vill skapa en egen värld utan störande insyn och med lägre integritetskrav så ska man bilda bolag. Bolagiseringen har syftat till att nå ”smidiga lösningar”. Det innebar samtidigt att man drar undan beslutsfattandet från medborgarinflytande och insyn och att man, som Kommissionen skriver, distanserade sig från det offentliga regelverket och den offentliga förvaltningskulturen.

Kommunledningens ansvar

Dock, vad som tilldrar sig också i ett av kommunens bolag är i grunden kommunledningens politiska ansvar via ägardirektiv, styrelse och utnämning av VD. Och korruption är i kommun-medborgarnas ögon lika allvarligt var den än finns. Korruption i den kommunala verksamheten är oacceptabelt. Också i bolagen.

Kommissionsrapporten förutskickade räfst och rättarting och Göteborgs kommunledning, som är ytterst ansvarig, lovade att ”vända på alla stenar”. I den praktiska verksamheten finns ansvar att fördela mellan många partier – också oppositionspartier. Att avskeda och rensa ut vad som sitter i väggarna underkastas politiska förhandlingar, med många särintressen involverade. Kommunledningen behärskar inte sina ”stenar”. Den kultur och anda som uppenbarligen fortfarande finns i Göteborg har vuxit fram under decennier – den sitter i väggar och tak och är internaliserad hos politiker och tjänstemän.

Ny kommunallag ett måste

Sverige måste äntligen få en ny kommunallag som på liknande sätt som för staten stödjer, reglerar och avgränsar de kommunala verksamheterna; som definierar ansvaret mellan politiker och tjänstemän; som inför en myndighetsform samt processer för ansvarsutkrävande och – inte minst – upprättar en oberoende revision av kommunerna.

I avvaktan på en ny kommunallag bör kommunen börja med att lägga ner sina bolag, starta gärna med den här bilserviceverkstaden. Enligt kommunallagen ska kommunerna tillhandahålla ”allmännyttiga tjänster”, inget annat. Den kommunala verksamheten ska bedrivas så att medborgarperspektivet görs centralt, säkrar medborgarnas insyn. Den offentliga verksamheten är i grunden en rättsordning, inte ett företag.

Inga-Britt Ahlenius

ledamot i styrelsen för Transparency International Sverige och tidigare chef för Riksrevisionsverket, RRV.