Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Ökad migration. Klimatförändringen innebär sannolikt att antalet migranter kommer att öka. De kan fly från områden som blivit obeboeliga. De kan komma från områden med konflikter om knappa naturtillgångar. Samtidigt växer världsbefolkningen. Allt detta kan leda till flyktingströmmar som vida överstiger de senaste årens inflöde till Europa, skriver debattören. Bild: Alexander Zemlianichenko / AP

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Klimatet kräver globalt samarbete och en annan livsstil

I den politiska debatten skymtar inte ett uns av hur klimatförändringarna kommer att påverka oss. Om man i riksdagen diskuterar klimat- och miljöpolitik handlar det om bagateller som flygskatt. I själva verket krävs globalt samarbete om mänskligheten skall överleva, skriver humanekolog och transportforskare Emin Tengström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I samband med regeringsförhandlingarna börjar man lista de sakområden som måste bli föremål för politiska beslut. Det gäller exempelvis infrastrukturens och landsbygdens utveckling, bostadsbyggandet, pensionssystemet och migrationen. Beslut av den typen har långsiktiga konsekvenser men den politiska diskussionen vittnar inte om att vi står inför en ny historisk situation.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Redan den pågående klimatförändringen kräver nytänkande. Det räcker inte att vi förbereder oss för extremväder. Att bromsa uppvärmningen vid cirka 1,5 grader kräver enligt rapporten från FN:s klimatpanel ”snabba, långtgående och aldrig tidigare skådade förändringar i alla aspekter av samhället”. Om uppvärmningen fortsätter, väntar ”katastrofala konsekvenser” men det finns också andra hot.

Vill man helt ersätta oljan med kärnkraft, krävs enligt en amerikansk beräkning att ett nytt kärnkraftverk startas varje dag under 30 år

Det finns en risk för en global livsmedelskris. En växande världsbefolkning kräver ökad matproduktion. Den förutsätter odlingsbar mark. För närvarande krymper den genom ökenbildning, bebyggelse och asfaltering och på sikt kanske genom högre havsnivåer. För att odla krävs vatten. Cirka 70 procent av allt sötvatten används i jordbruket. Klimatförändringar kan minska vattentillgången. Dagens höga avkastning kräver konstgödning. Den bygger på fosfat, där tillgången ser ut att kulminera omkring 2030. En del ”miljösystemtjänster” som jordbruket beror av, till exempel binas pollinering, är hotade. Även klimatförändringen kan, som vi sett i sommar, minska skördarna.

Svårlösta energiproblem

Det finns även risk för en global energikris. Kolet räcker länge än men förvärrar klimatpåverkan. Oljan kan vara på upphällningen. År 2017 gjordes nya fynd av olja som motsvarade 11 procent av det årets globala konsumtion. Även bruket av olja har negativa effekter på klimatet. Vill man helt ersätta oljan med kärnkraft, krävs enligt en amerikansk beräkning att ett nytt kärnkraftverk startas om dagen under 30 år. Bioenergin konkurrerar med livsmedelsproduktionen om utnyttjandet av marken. Vinden blåser men inte alltid. Solenergin är en lovande energiform men glädjeropen om att den håller på att ersätta den fossila energin saknar grund.

Det mest svårlösta energiproblemet är att utveckla ett icke-fossilt bränsle till världens alla transportmedel. Den svårigheten kommer sannolikt att begränsa såväl den personliga rörligheten som globaliseringen av ekonomin.

Sammantagna gör dessa risker det sannolikt att antalet migranter kommer att öka. De kan fly från områden som blivit obeboeliga genom klimatförändringar eller miljöförändringar. De kan komma från områden med konflikter om knappa naturtillgångar. Samtidigt växer världsbefolkningen. Allt detta kan leda till flyktingströmmar som vida överstiger de senaste årens inflöde till Europa.

I den politiska debatten skymtar inte ett uns av denna framtidssyn. Om man i riksdagen diskuterar klimat- och miljöpolitik handlar det om bagateller som flygskatt. Det krävs globalt samarbete om mänskligheten skall överleva. Var kan ett initiativ tas till ett sådant samarbete? USA är för närvarande uteslutet. Kina? Folk, som är vana vid demokrati, skulle nog inte acceptera kinesisk ledning. Latinamerika och Afrika är alltför splittrade. Kvar som tänkbar initiativtagare står EU – kanske i samarbete med Indien.

En möjlig väg framåt

Den här bakgrunden ger anledning för Sverige att ompröva sin traditionella strävan att hålla sig utanför storpolitiken. Alltsedan Krimkriget i mitten av 1800-talet har den politiken tjänat landet väl. En ny historisk situation kräver ett annat tänkande. Svensk politik borde i första hand inriktas mot ett större engagemang i EU:s utveckling. Enligt min mening borde EU omvandlas till en federation för att dels effektivare kunna hantera morgondagens problem ”på hemmaplan”, dels kunna förmå världssamfundet att hålla sig inom planetens gränser.

Ekonomisk globalisering måste ersättas av ekologisk globalisering. I det perspektivet framstår dagens nationalistiska politiker med Donald Trump i spetsen som civilisationens dödgrävare.

Låt mig skissa på en möjlig väg framåt. Några nyckelord antyder vad som bör diskuteras på internationella konferenser.

Det första ordet är global hushållning i stället för global tillväxt. Nästa ord är global kvotering av tillgängliga naturtillgångar och kvarstående möjligheter till utsläpp. Det tredje ordet är global fördelning av kvoterna. Den måste beräknas på respektive lands befolkningsstorlek. Det betyder möjligheter till ekonomisk tillväxt i fattiga områden och ekonomisk nedväxt (ett fjärde nyckelord) i rika områden. Ekonomisk globalisering måste ersättas av ekologisk globalisering. I det perspektivet framstår dagens nationalistiska politiker med Donald Trump i spetsen som civilisationens dödgrävare.

Men kommer allmänheten/väljarna och politikerna att acceptera en sådan framtidssyn? Jag tror att man måste skapa ett internationellt institut (av typen Sipri) för att kontinuerligt följa utvecklingen på området klimat-miljö-naturtillgångar. Täta rapporter kan sedan påverka såväl beslutsfattare som allmänheten om lägets allvar.

Ett annorlunda liv

Den praktiska anpassningen till en ny tillvaro förutsätts stå under de olika ländernas kontroll. Såväl produktion som konsumtion behöver undergå stora förändringar. I ett land som Sverige påverkas jordbruk, industri, infrastruktur, bostadsbyggande, pensioner och mottagandet av flyktingar.

Ny teknik kan bli ett hjälpmedel i omställningen liksom introduktionen av en ”cirkulär ekonomi”, (många konsumtionsvaror hyr man, köper inte). På individnivå finns behov att utveckla nya (mindre rörliga) livsstilar samt att finna nya mål för det egna livet. Resultatet blir ett annorlunda liv men inte nödvändigtvis sämre. Kanske rentav mer meningsfullt.

Emin Tengström

f d professor i humanekologi på Chalmers och på Göteborgs universitet samt professor i transportforskning i Aalborg, Danmark