Julian Assange befinner sig kanske i en av årtiondets kanske mest brydsamma situationer, instängd i ett rum på Ecuadors ambassad i London och med få och sciencefiction-artade möjligheter att ta sig därifrån.
Varför då envisas med att kräva att Assange inställer sig här för förhör? Assange är rädd, inte för svensk domstol, men för att utlämnas till USA. De flesta svenska experter menar att oron är obefogad och att svenska utlämningsavtalet skulle skydda Assange från en utlämning till tredje land. Men man medger samtidigt att USA ”teoretiskt” skulle kunna formulera anklagelserna så att de inte strider mot svenskt regelverk.
Inhumana förhållanden
I dagsläget finns inga officiella brottsanklagelser mot Assange från USA, men både han själv och många andra menar att han löper samma risk som Bradley Manning. Denne har i över två års tid varit fängslad under inhumana förhållanden för att han försett Wikileaks med material om amerikanska krigsförbrytelser. USA:s vicepresident Joe Biden har utpekat Assange som ”high tech terrorist” och ordföranden i senatens försvars/säkerhetsutskott – Dianne Feinstein – har framfört att Assange bör åtalas.
President Obama signerade förra året en lag (NDAA) som gör det tillåtet att fängsla även amerikanska medborgare utan rannsakning och dom. När nu militären ges polisiära befogenheter i USA finns det ingen möjlighet för Sverige att göra en bedömning av vilka konsekvenserna skulle bli om Assange utlämnades dit. Det eviga ”kriget mot terrorn” gör att människor kan interneras på livstid utan rättegång.
Enligt Brita Sundberg – f d lagman och docent i folkrätt – har den svenska åklagarmyndigheten behandlat Assange på ett sätt som avviker från gängse praxis. Ordinarie chefsåklagare upphävde beslutet redan nästa dag med motivering att det som kvinnorna beskrivit inte gav anledning till en anhållan. Sedan lyckades advokaten Claes Borgström förmå en åklagare från Göteborg – Marianne Ny – att åter blåsa liv i ärendet.
Små länder lättare att påverka
Många menar att små länder som Sverige har svårare att motsätta sig amerikanska påtryckningar. Detta blev uppenbart år 2001 då vi överlämnade två asylsökande egyptier till USA för att transporteras till Egypten för att förhöras under tortyr. En oberoende kommitté konstaterade att Sverige brutit mot FN:s konvention mot tortyr.
Har Sverige lärt sig något av detta? Tveksamt. Ingen har dömts. Dåvarande justitieminister Tomas Bodström har gått fri. Samme Bodström har nära kompanjonskap med Claes Borgström, den mest aktive bakom anklagelserna mot Assange.
Kan då Sverige lämna garanti mot utlämning? Journalisten Anna Wåhlström skriver att Sverige bör kunna garantera att Assange inte utlämnas till ett land där han sannolikt kommer att utsättas för en inhuman bestraffning för att ha upplyst världen om USA:s krigsförbrytelser – behandlingen av Manning är bevis nog. Det handlar inte om att ge en garanti mot alla framtida brott utan om en garanti att inte bli utlämnad på grund av Wikileaks verksamhet och inte heller utlämnad till ett land som bryter mot mänskliga rättigheter på ett sätt som är oförenligt med Europakonventionen.
Anklagelserna mot Assange är allvarliga. Fortfarande påkallar de en rättslig prövning. Genom desinformationen att Sverige aldrig genomför förhör utomlands har Sverige målat in sig i ett hörn. Den lilla prestigeförlust det skulle innebära att ändra sig på den punkten är ingenting jämfört med skammen det skulle innebära om Sverige utvisade en sanningssägare och därmed komprometterades för lång tid framöver.
Leif Elinder
läkare
intresserar sig för öppenhet inom forskning, likhet inför lagen, politikers ansvar och mänskliga rättigheter
