Replik
Identitetspolitik, 28/7
Vi vill se ett mer jämlikt samhälle. Det vinner alla på. Under de senaste åren har det därför, utifrån en rejäl grundanalys, etablerats ett allt starkare jämlikhetsarbete. Inom Jämlikt Göteborg, ett långsiktigt och kraftfullt program, har jämlikhetsperspektivet fått bred förankring i Göteborgs stad .
Vi vill nu vässa detta jämlikhetsarbete. I dag finns det sju områden i staden som polisen på sin nationella lista definierar som särskilt utsatta. Så ska det inte vara. Med vår offensiva nysatsning ska det om tio år inte längre finnas några särskilt utsatta områden i Göteborg.
Redan i dag finns positiva tendenser. Exempelvis kan Gårdsten, tack vare hårt och medvetet trygghetsarbete, vara på väg att lämna listan.
Ett problem i jämlikhetsarbetet är den typ av identitetspolitik som omhuldas i vissa politiska läger. När Feministiskt Initiativ kritiserar oss gör de det som en bärare av denna politik.
Att fokusera på identitet och diskriminering är inte fel. Det är ytterst viktigt att säkra att alla medborgare – oberoende av vem man är eller hur man ser ut – får sina fri- och rättigheter tillgodosedda och respekterade. Nelson Mandela och Martin Luther King, för att ta numera klassiska exempel, var brobyggande universalister som kämpade för att alla ska försvara allas fri- och rättigheter.
Problematiken uppstår i stället när identitetspolitiken, i strid med universalismen, görs separatistisk. Det är detta som hänt i Sverige. I den teoribildningen dras gränser mellan identitetsgrupper. Separering, till exempel i offentliga miljöer, blir ett verktyg. Individen tonas ner, blir sin grupp och förutsätts agera i gruppens intressen. Ingen kan eller bör tala för någon annan grupp eller hela samhället. Rättigheter ses inte primärt som en gemensam angelägenhet, utan som en gruppangelägenhet. Vi-mot-dem blir en bärande princip.
Identitetspolitik skapar svårigheter
En sådan identitetspolitik skapar svårigheter. Dels har den särskiljande effekt. Gruppfixeringen splittrar insatserna och leder till kortsiktighet och projektifiering. Detta ger i sin tur svaga eller till och med negativa resultat. För att kunna öka jämlikheten krävs i stället ett samlat och långsiktigt helhetsgrepp.
Dels hämmar den åtgärder mot hedersförtryck och extremism. Identitetspolitiker har länge förnekat att hedersförtryck ens skulle existera och har, i en ogenomtänkt antirasism, tenderat att positionera sig nära extremistisk islamism. Det är högst olyckligt. Starkare insatser mot hedersförtryck och all slags extremism är i särskilt utsatta områden en helt avgörande nyckel till en positiv utveckling.
För det vi vill göra i staden är det alltså nödvändigt att säga nej till identitetspolitiken och dess brister. Den har blivit en återvändsgränd i jämlikhetsarbetet.
Väva ihop samhället
Ska vi kunna lyfta utsatta områden måste tyngdpunkten tvärtom ligga på att långsiktigt väva ihop samhället med gemensamma åtgärder och reformer – där så många som möjligt, oberoende av vem man är eller hur man ser ut, känner delaktighet och samhörighet. Ibland behöver specifika insatser riktas till individer eller grupper, men då måste det göras utifrån handfasta problem och ett tydligt allmänintresse.
Vi har, enligt dessa linjer, samlat vår vässade jämlikhetssatsning på de särskilt utsatta områdena i ett offensivt 15-punktsprogram för lag & ordning i hela Göteborg.
Satsningen går ut på att (1) skapa en starkare styrning genom en insatsledare för varje område, att (2) se till att alla delar av Göteborgs Stad aktivt bidrar till insatserna i dessa områden, att (3) säkra skydd och backup för att stadens anställda ska känna sig trygga i tuffa situationer, att (4) etablera en central analysfunktion för att bättre följa utvecklingen, att (5) där det behövs göra omtag för en välfungerande och likvärdig skola, att (6) växla upp demokratiarbetet – inte minst i skolan, att (7) förhindra att extremister eller hedersförtryckande krafter lyckas tillskansa sig föreningsstöd, att (8) få bort oegentligheter och brottslighet från hyresmarknaden, att (9) öka stödet till avradikaliserings- och avhopparverksamhet, att (10) styra bort arbetslösa unga män från kriminalitet och extremism, att (11) konsekvent motarbeta knarket, att (12) förstärka insatserna mot hedersförtryck, att (13) genom omfattande och blandad nyproduktion bygga bort segregationen, att (14) lyfta föreningslivet i dessa områden samt att (15) med fokus på näringslivet underlätta för och främja de goda krafterna.
Helhetsgrepp krävs
Sammantaget är bilden klar. För att kunna öka jämlikheten, bland annat genom att lyfta de särskilt utsatta områdena, krävs ett samlat och långsiktigt helhetsgrepp. Det är nu hög tid för ett sådant initiativ.
Alla tjänar på minskade klyftor. När jämlikheten ökar, visar numera en rad studier, förbättras också faktorer som tillit, hälsa, trygghet och ekonomisk utveckling. Det finns massor att vinna på att med konsekventa och kraftfulla åtgärder väva ihop Göteborg.
Nalin Pekgul
sjuksköterska och före detta riksdagsledamot (S)
Ann-Sofie Hermansson (S)
ordförande Kommunstyrelsen