Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Israels nya lag inget bra slagträ i debatten

I en replik till Annika Hernroth söker Bo Widegren genom Israels antagande av den så kallade nationalstatslagen söka motbevisa Rothstein. Problemet är att Widegren lyckas med konststycket att slå krokben på sig själv genom att just använda sig av nationalstatslagen som exempel för sin poäng, skriver Martin Blecher, författare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Palestina-Israel, 23/7

Först vill jag förtydliga att både Bo Widegren och Annika Hernroth har sina poänger. Jag tror inte vänstern är antisemitisk i sin natur men de har problem inom sin rörelse vilket inte bara bevisas av Adrian Kaba, Margot Wallström, Hillevi Larsson utan främst genom Labor i Storbritannien. Vänstern har traditionellt sett ställt upp för människans lika värde. Problemet är Widegrens resonemang om nationalstatslagen.

Israel är det judiska folkets stat. Under de sju åren sedan den nya bestämmelsen föreslogs har den mottagit tonvis av kritik från USA och Europa. Utländska politiker har krävt att Israel inte röstar igenom lagen, och kritiken har knappast modifierats genom att de flesta av de omtvistade bestämmelserna undanröjts.

I själva verket skulle Israels grundlag vara i enlighet med, och, bland de liberala demokratiska konstitutionerna i Europa – som innehåller liknande bestämmelser men som inte har väckt liknande kontroverser. Lagen strider inte mot enskilda medborgares individuella rättigheter, inklusive araber och den skapar inte heller enskilda privilegier. Den illiberalism här ligger hos lagens kritiker, som skulle förneka den judiska staten friheten att lagstadga som ett normalt land.

Rätt till nationellt självbestämmande

The nation-state law förklarar att Israel är ett land som är etablerat för att exemplifiera det judiska folkets "rätt till nationellt självbestämmande". Det konstitutionella symboler för detta mål – nationalsången, semestern och så vidare. Det finns inget odemokratiskt eller till och med ovanligt om detta. Bland europeiska stater har sju liknande nationer konstitutionella bestämmelser.

Den nya grundlagen fastställer också hebreiska, det primära språket för 80 procent av Israels befolkning, som det officiella språket. Tidigare åberopade Israel en brittisk mandatbestämmelse som gav officiell status till hebreiska, arabiska och engelska. Långt från att undergräva demokratin ligger Israel i linje med andra västerländska nationer. De flesta multietniska, flerspråkiga EU-staterna ger endast officiell status till majoritetsspråket.

Kanske är det främsta argumentet till varför Israel behöver en konstitutionell bekräftelse av sin status som den suveräna judiska nationalstaten, att det är så många likt Bo Widegren som vill antyda ickedemokrati hos somliga, som för vilken annan nationalstat som helst skulle ha ansetts vara demokratiskt.

Martin Blecher

författare till Röster För och Emot en Tvåstatslösning mellan Israel och Palestina, som snart kommer ut om en bok om Israeliska bosättningar