Sverige är ett av världens mest sekulära och jämställda länder. Vi är medvetna om att det fortfarande är mindre än 100 år sedan kvinnor fick rösträtt, mindre än 60 år sedan vi fick kvinnliga präster, mindre än 80 år sedan vi fick vår första kvinnliga minister. Vår demokrati och vår jämställdhet är något relativt nytt och många av de beslut som gjort att vi nått dit vi är i dag togs på sjuttiotalet och senare.
Kampen för demokrati och mot kyrkans inblandning i civilsamhället är bara ett par hundra år gammal. Tanter neg och bockade när prästen passerade på landet så sent som på sextiotalet. De var dåtidens överhet.
En bra bit på väg
Vi har i Sverige kommit väldigt långt på de här områdena men har fortfarande väldigt lång väg att gå.
Vi skall alltså inte döma dem som med låg utbildning och total avsaknad av kunskap om det sekulära demokratiska samhället, håller fast vid sina seder och sin kultur.
Vi skall självfallet döma och bemöta de islamister som vill förhindra att dessa nya medborgare får kunskap om det svenska samhället och möjlighet att få ett bättre liv i frihet. Det gör vi genom att bejaka detta.
Så enkla ser principerna ut.
Enligt Ungdomsstyrelsens (nuvarande MUCF) kartläggning 2009 räknade man med att 70 000 unga i åldersgruppen 16-25 år i Sverige var begränsade i sitt val av partner. Utredningen om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35) uppskattade att minst 250–300 personer under 2011 upplevde en akut eller ganska akut risk att bli gifta mot sin vilja.
Mer än 124 000 personer är utsatta
I Carin Götblads utredning Våld i nära relationer räknar man med andra parametrar än enbart det som rör val av partner, till exempel begränsningar, förtryck, kyskhetsnormer, att bli utsatt för försök till ”omvändelse” för HBTQ-personer, med mera. I undersökningen räknar man med att omkring tio procent av personerna i gruppen 16-25 år är utsatta för hedersrelaterat våld, motsvarande 124 000 personer. Utöver det tillkommer utsatta vuxna som till exempel inte tillåts skilja sig.
Att politiker och myndigheter varit senfärdiga beror självfallet till en del på att islamisterna varit så skickliga i sin opinionsbildning. De har skapat mängder med organisationer som blivit mästare på politiskt korrekta bidragsansökningar med företrädare som säger vackra saker och sedan använder pengarna för att förstärka hedersförtrycket.
I rubriken använder jag begreppet samhällsfara. Det gör jag på goda och flera grunder.
Hedersmorden är det mest uppenbara. Efter Fadime och Pela kan vi fortfarande minst varannan månad, och oftare än så, få nyheten om att en ung tjej mördats av sin familj för att hon har blivit kär, vägrat bära slöja, vägrat gifta sig med någon hon aldrig träffat eller inte inlemmat sig i de regler som den klanäldste kräver.
Alla våra framsteg motarbetas
Alla våra sekulära framsteg och emancipationen motarbetas. Allt det som gjort Sverige till ett rikt land ifrågasätts av islamister och andra religiösa och traditionella mörka krafter.
Flickors frihet berövas, de gifts bort, får inte utbildning, kvinnor hålls inlåsta i hemmet och får inte lära sig svenska eller jobba.
Några vetenskapligt belagda metoder mot hedersförtryck finns inte men en god början vore följande enkla förändringar:
- Stoppa skattemedel till stöd för religiösa organisationer och samfund vilka inte aktivt tar avstånd från hederskulturen.
- Religiösa organisationer får aldrig ses som talespersoner för alla som tillhör en religion. Medel till religiösa byggnader får inte komma från utlandet. Vi måste stoppa Saudis salafistiska erövring som går via islamistiska imamer i av Saudi finansierade moskéer.
- Samtliga partier i riksdagen bör unisont tydliggöra att hedersförtrycket är oacceptabelt och att man med skyndsamhet utreder nödvändiga förändringar inklusive nya brottsbegrepp.
- Integrera regeringens nationella strateg mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld i arbetet med regeringens nystartade delegation mot segregation.
- Synliggör de hinder och begränsningar som flickor, kvinnor och pojkar möter av familjer och de religiösa och traditionella mörka krafter som vill ha segregation i förorterna.
- Kartlägg myndigheters hantering av utsatta av hedersbrott, där kan vi hitta många systembrister att åtgärda.
- Det är också viktigt att tänka på vilka organisationer i civilsamhället som regeringen ska samarbeta med. Vilka värderingar har dessa personer och organisationer? Har de sekulära värderingar för mer jämställdhet och demokrati eller vill de ha könsapartheid mot demokratin?
- SFI skall vara obligatoriskt och omfatta kunskap om det svenska samhället och sekulära principer om jämställdhet och demokrati. Inga unga kvinnor skall kunna låsas in i en lägenhet utan språkkunskaper.
- Inför obligatoriska handlingsplaner mot hedersrelaterat våld i varje kommun. Handlingsplanerna ska ge en enhetlig hantering av hedersbrottsärenden
- Tillse att det finns en hederssamordnare med särskilt fokus på offer för hedersrelaterat våld och förtryck tillgänglig för varje kommun.
Vi måste ta tillbaka förorten
Vi måste ta tillbaka förorten. Nalin Pekgul skall inte känna det som att hon har husarrest på grund av moralpoliser och islamister. Moralpoliser som antastar tjejer/kvinnor utan slöja skall kunna dömas.
Det finns säkert hundra förslag till som förtjänar att tas upp men det är egentligen ingen idé innan de politiska partierna slutar flörta med islamisterna och säger att de vill göra något åt problemet.
Det är självfallet en svår och mycket lång process. Fattar, till exempel svensk idrottsrörelse, beslut om att inte tillåta slöja så kommer det att initialt stänga ute flickor som vill idrotta. Men om skolor, företag och myndigheter också fattar samma beslut kommer slöjvägrarna att vinna sin frihet.
Att svensk skola tillåts bryta mot FN:s barnkonvention genom att låta små flickor sexualiseras med slöja är förvånande och tragiskt.
Men i slutändan är det enkelt. Om vi alla ser slöjan enbart som ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen och en ägodel har vi tagit det första och största steget mot att avskaffa hedersförtrycket.
Sara Mohammad
grundare av Riks-organisationen GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime! och hedersdoktor vid Linköpings universitet