Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Goteborgsleran webb
Göran Sällfors, professor emeritus, geoteknik med grundläggning, Chalmers tekniska högskola samt geoteknisk granskare av delar av Västlänksprojektet på uppdrag av Trafikverket

Inget talar för att Västlänken ger sättningsskador

Det är endast en relativt långvarig sänkning av grundvattentrycken som kan medföra skadliga sättningar på ovanliggande bebyggelse. Så blir inte fallet när Västlänkens byggs, skriver geotekniker Göran Sällfors.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Västlänken, 23/12 och 11/1

Ingvar Bogdanoff antyder i sin replik på min debattartikel om Västlänkens tunnel att mina påståenden beträffande resultat av injektering bygger på tro, och att han som bergtekniker vet bättre. Jag bygger dock mina påståenden på aktuell fakta hämtad från mätningar kring tunnlar i modern tid. Sedan ägnar Bogdanoff i stort sett hela sitt inlägg om läckage med påståenden rörande ett antal befintliga tunnlar.

Jag vill då ånyo poängtera att det inte är läckagets storlek i sig som är det intressanta när det gäller omgivningspåverkan, utan storleken på den effekt ett inläckage har på grundvattentrycken i jorden ovanför berget. Det är nämligen så att endast en relativt långvarig sänkning av grundvattentrycken som kan medföra skadliga sättningar på ovanliggande bebyggelse, om denna till exempel är grundlagd på lera.

Tillåter ett visst läckage

Det är i sammanhanget också viktigt att betona att all design skall optimeras med avseende på kostnad, funktion, säkerhet och miljö, det vill säga den totala kostnaden skall minimeras. Det går att bygga en helt tät tunnel i berg, men då till mycket höga kostnader. Lägsta byggkostnad erhålls naturligtvis om man helt avstår från tätning, men då blir i stället underhållskostnaderna och troligen skadekostnaderna mycket höga. Därför utformar man anläggningen så att man tillåter ett visst läckage, men inte mer än att påverkan på grundvattennivåerna blir så begränsad att några skadliga sättningar inte uppstår, samt att underhållskostnaderna blir rimliga.

För att säkerställa att man uppfyller ställda krav görs mätningar såväl före som under samt lång tid efter projektets färdigställande, (mätningar främst av grundvattennivå, sättningar och inläckage).

Bogdanoff uppehåller sig mycket kring synliga läckage i Götatunneln och Lundbytunneln, men förefaller inte ha studerat, eller känna till, vilka förändringar av grundvattennivåerna som skett, eller huruvida några skadliga sättningar har inträffat. Han berör överhuvudtaget inte detta i sin artikel, trots att det är detta som är det väsentliga för de berörda fastighetsägarna.

Jag har studerat vattendomar, inläckage, tryckförändringar och sättningar i anslutning till Götatunneln och Lundbytunneln och redovisar lite fakta nedan.

Götatunneln är tillräckligt tät

Götatunneln byggdes för cirka 15 år sedan och invigdes 2006. I vattendomen anges restriktionsgränser för ett antal grundvattenrör i tunnelns närhet, (11 stycken). En restriktionsnivå innebär en grundvattennivå vilken inte får underskridas, eftersom detta på sikt skulle kunna resultera i skador på ovanliggande anläggningar.

Bogdanoff hävdar att läckaget är störst där tunneln går som djupast, men bevisligen har detta läckage här inte påverkat grundvattennivåerna annat än marginellt. Grundvattennivån för två representativa rör, i stort sett rakt ovanför den djupa delen av Götatunneln, visar att någon förändring inte har skett sedan mätningarna började 1993 (innan bygget började) och fram till i dag.

Uppenbarligen är tunneln tillräckligt tät för att skador inte ska uppkomma. Förvisso sker viss infiltration från ett antal trycksatta bergborrhål från tunneln (i de flesta fall mindre än 0,5 liter/min, det vill säga mycket små mängder). I något rör har restriktionsgränsen passerats under en begränsad period, men infiltrationen har då justerats så att trycken åter ligger på rätt sida restriktionsgränsen. Någon ökning av bortpumpad vattenmängd har inte heller kunnat noteras sedan 2006, snarare har mängden läckagevatten avtagit något med tiden, vilket många bergtekniskt sakkunniga också hävdar är vad man kan förvänta.

Några skadliga sättningar orsakade av förändringar i grundvattennivåerna har inte heller kunnat spåras.

Mätningar i det övre grundvattenmagasinet visar att inte heller där har det skett någon förändring av grundvattennivåerna, vilket torde lugna berörda fastighetsägare.

Lundbytunneln opåverkad

Lundbytunneln byggdes för ca 25 år sedan och togs i bruk 1998. Även här finns ett tiotal restriktionsrör där grundvattennivåerna mäts för att kontrollera att trycken håller sig inom de kravnivåer som anges i vattendomen.

I sju av tio rör har inte någon, eller ytterst marginell, påverkan av grundvattentrycken skett. Det finns inte heller något som tyder på att trycken skulle sjunka med tiden. I två av rören skedde emellertid en temporär sänkning under själva byggtiden, men efter injektering återgick nivåerna i stort sett till de ursprungliga.

I ett av grundvattenrören, längst söder ut i dalgången Lammelyckan, har sänkningen dock varit större än vad vattendomen tillåter, och trycknivåerna har under en period varit cirka 0,5 m lägre än restriktionsnivån, (vilket ur sättningssynpunkt är likvärdigt med att man här skulle ha fyllt upp med cika 30 cm jord). Det pågår infiltration av vatten i en bergbrunn inom området. Infiltrationen inom området har ökats något i syfte att återställa grundvattennivåerna.

Inga skadliga sättningar

Några skadliga sättningar eller skador på anläggningar i området har inte heller kunnat konstateras. Sättningsmätningar visar att för de flesta fastigheterna har inga eller ytterst små tillskott i sättningar förekommit under en 20-årsperiod. För enstaka fastigheter har konstaterats en sättningshastighet på cirka 3 mm/år, vilket generellt sett inte alls är ovanligt i Göteborg.

Det bör observeras att all infiltration sker från en infiltrationsbrunn borrad från markytan ner i berget, där man infiltrerar cirka 8 liter/min.

Trots ett visst läckage i tunneln, har således inte grundvattennivåerna sjunkit mer än vad vattendomen tillåter, förutom i ett rör under en begränsad tid. Man kan också konstatera att någon olägenhet i form av skador eller stora sättningar inte heller har förekommit.

Gamla tunnlar och nya tunnlar

Bogdanoff nämner några avskräckande exempel när det gäller tunnelläckage och tillhörande skador. Samtliga dessa tunnlar, tunnelbanorna i Stockholm respektive teletunnlar och VA-tunnlar i Göteborg, byggdes för över 50 år sedan, och med endast begränsade insatser för att täta berget. Självklart medförde detta påtagliga sänkningar av grundvattentrycken, och därmed åtföljande skador på vissa fastigheter. Sedan dess har såväl sprängteknik som tätningsteknik utvecklats kraftigt, samtidigt som tidigare erfarenheter tagits tillvara.

Detta har lett till att man i dag har påtagligt mycket högre krav på såväl tätning, som på kontroll och uppföljning av den omgivningspåverkan som ett tunnelbygge har. Exempel på detta är uppföljningen av Götatunneln i Göteborg, Citybanan i Stockholm, och det kommer även att gälla Västlänken.

Omfattande mätprogram

När det gäller Västlänken finns i dag redan över 900 grundvattenrör installerade där mätning av grundvattennivåer sker regelbundet. Många av dessa rör kommer också att mätas lång tid framöver.

Dessutom mäts eventuella tillskott sättningar längs blivande Västlänkens tunnel noggrant, bland annat med hjälp av ett avancerat system som bygger på satellitmätningar. Totalt följs härigenom över 10 000 punkter med mätningar tre gånger per månad, och med en noggrannhet på någon millimeter.

Således kan konstateras att:

  • Tunnelbyggnadstekniken, och då främst beträffande tätningsåtgärder, har utvecklats kraftigt under de senaste decennierna.
  • Tunnlar byggda i närtid ger måttliga inläckage och innebär framför allt marginell inverkan på grundvattennivån.
  • Skador till följd av grundvattensänkningar i anslutning till nyare tunnlar som Götatunneln och Citybanan förekommer knappt, och allvarliga skador har inte rapporterats.
  • Mätning, uppföljning och kontroll utförs i dag i en helt annan utsträckning än tidigare, vilket borgar för att eventuellt uppkomna läckage upptäcks och att de kan åtgärdas innan de hinner orsaka någon skada.

Göran Sällfors

professor emeritus, geoteknik med grundläggning, Chalmers tekniska högskola samt geoteknisk granskare av delar av Västlänksprojektet på uppdrag av Trafikverket

Läs mer om Debatt: Västlänken
Mest läst