Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ingen kan bo kvar när marknaden får som den vill

DEBATT: Wallenstam anser sig inte ha råd att stå för ett stambyte i Vita Björn. Trots rekordvinst, att åtgärden inte är standardhöjande och att andra hyresvärdar lyckats genomföra stambyten utan hyreshöjningar. Nu ställer vi vårt hopp till att ansvariga politiker ska hitta sin förlorade ryggrad och stifta de lagar som krävs, skriver Fredrik Nord, Samrådsgruppen Vita Björn.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Fredrik Nord
för Samrådsgruppen Vita Björn

Det förs en allt livligare debatt kring bostadsbristen, och de samhällsproblem – i form av segregering, utanförskap och gentrifiering – som blir den ofrånkomliga följden av en bostadspolitik som inte sätter social hållbarhet i främsta rummet, utan i stället låter sig dikteras av de aktörer som inte ser några högre syften än marknadens ansvarslösa krav på vinstmaximering.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I denna debatt har det även belysts hur fastighetsägare, i samband med nödvändiga stambyten, försöker få hyresgästerna att själva stå för de kostnader som rimligtvis åligger fastighetsägaren. Människor som i åratal har betalat hyra för att slippa ekonomiskt ansvar för underhåll, pådyvlas helt fräckt även denna kostnad genom att hyresvärden i samband med stamrenoveringen passar på att vidta andra åtgärder som kan tjäna som täckmantel för en höjd hyra.

Att själva stambytet endast utgör underhåll, och därför inte ska läggas på hyran, är något man hoppas glöms bort i glädjen över att äntligen få en handdukstork i badrummet – eller överhuvudtaget få det underhåll man så länge har betalat för.

Mest en skendialog

När fastighetsbolaget Wallenstam förra året annonserade att de behövde byta stammar i sina fastigheter Vita Björn i Göteborg, bildades en samrådsgrupp bland de boende, som i snart ett år har varit inbegripna i en dialogprocess med Wallenstam. En dialog som vi till största delen har upplevt vara en skendialog.

Samrådsgruppen har i åtta månader, helt utan resultat, försökt påpeka för Wallenstam det orimliga i att de boende ska vara med och bekosta stambytet – trots att de i åratal betalat för framtida förvaltningskostnader, trots att det handlar om en kostnad som inte är standardhöjande, trots att de boende inte kan välja bort renoveringen, trots att vi visat att andra hyresvärdar lyckats genomföra stambyten utan hyreshöjningar och inte minst trots att Wallenstam gör rekordvinster.

Marknadsledande vinster

Det är nog många som frågar sig i vilkas fickor deras hyror har hamnat om Wallenstam inte längre anser sig ha råd att stå för en kostnad som självklart är deras egen angelägenhet som fastighetsägare. Verkar man inom en bransch som redan har marknadsledande avkastning och vinster – och ändå anser att det är de hyresboende själva som ska stå för fiolerna – ja, då smyger man sig verkligen fram i gråzonerna – och farligt nära det som i andra sammanhang med en självklarhet benämns ocker.

Samrådsgruppen ställde till sist en tydlig fråga till Wallenstam: Kommer Wallenstam att kunna erbjuda ett baspaket, utan hyreshöjning, för åtgärder de boende själva inte har möjlighet att välja bort? Och det är här det blir riktigt intressant. Wallenstam uppger att man vill hålla sig till ”nuvarande regler och praxis”. Det är ju just nuvarande regler och praxis som skapat en gentrifierad och segregerad stad. Och det är väl just det som är det riktigt uppenbara – att det nu faller på alla inblandade aktörers ansvar att försöka ändra lite på ”nuvarande regler och praxis”.

Tillämpar regeln när det passar

Vad gäller rådande praxis vill vi här också kort men tydligt illustrera hur marknaden förhåller sig till denna. Vid hyressättning utgår man från det så kallade bruksvärdessystemet. Detta system – som här tas till intäkt för att inte kunna genomföra ett stambyte utan hyreshöjning – bedömde man märkligt nog vara tillräckligt obrukbart för att få tjäna som ursäkt för att nyligen stranda de generella hyresförhandlingarna mellan Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.

Att anse något vara tillämpbart när man kan tjäna pengar på det, och samtidigt döma ut det när man skulle förlora på det, är en lika tydlig som välkommen illustration till vissa marknadsaktörers skenheliga samhällsansvar.

Situationen kan, utan att ställa allt för höga krav på fantasin, liknas vid den som fram till 1970-talet rådde vad gäller miljön. Till sist drog politikerna den tämligen självklara slutsatsen att ekonomisk tillväxt inte var något man kunde eftersträva till vilket pris som helst. När industrins utsläpp hotade människors hälsa, infördes nödvändiga regleringar – trots marknadens protester. Och i ljuset av de nämnda samhällsproblemen, råder det ingen tvekan om att samma nödvändiga reglering efter hand införs även på bostadspolitikens område.

Inget hållbart

Till sist inser man att människor inte är någon sorts ”enheter” som kan skyfflas runt efter behag för att bidra till större rörlighet på bostadsmarknaden. I stället behövs ett samarbete mellan ansvariga beslutsfattare (som ju faktiskt kan ställa hållbarhetskrav för att lämna markanvisningar åt fastighetsägare och byggbolag), och de av marknadens aktörer som vågar gå i bräschen för ett mer hållbart boende. Vare sig man faktiskt vill ta ansvar för bostadskrisen, eller för att man av mer krassa skäl redan nu vill börja förhålla sig till en mer reglerad bostadsmarknad. Oavsett vilket så har nu Wallenstam med all önskvärd tydlighet demonstrerat att man inte är intresserade av att vara en aktör på just den arenan.

Sätter vårt hopp till politiken

Att marknaden inte själv är så angelägen om att begränsa sina vinstmöjligheter lär ju knappast förvåna – men att ansvariga politiker uppvisar en sådan flathet inför problemet är desto mer alarmerande. Samrådsgruppen för de boende på Vita Björn har nu insett att Wallenstam inte är att räkna med när det gäller att söka nya bostadspolitiska vägar – trots att man inte skäms för att på sin hemsida berömma sig av att ha social hållbarhet i fokus. Nu sätter vi i stället vårt hopp till att den tilltagande debatten ska få ansvariga politiker att hitta sin förlorade ryggrad och stifta lagar som tydligt visar att samhället inte längre betraktar vinstintresse som den mest pålitliga kompassen i bostadskrisens Sverige – och att marknadskrafterna definitivt inte längre duger som kapten.

Fredrik Nord

för Samrådsgruppen Vita Björn