Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Illa hanterade uppgifter om barn och barnomsorg

Barnläkare Sven Bremberg svarar på vårt föräldraupprop med en rad felaktigheter som är anmärkningsvärda för att komma från en person som haft en så central position inom barnhälsofrågor, skriver Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström, föräldrauppropet Hållbar familjepolitik NU.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vi bemöter här de mest flagranta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Till att börja med stämmer inte Brembergs beräkningar av kostnaden för vårt förslag om att låta föräldrar själva få disponera förskolesubventionen på cirka 10 000 kr / mån / barn på den omsorg som passar deras barns behov bäst. Sannolikt går samhället inte alls miste om några skatteintäkter om en förälder stannar hemma, eftersom någon annan troligen får jobbet. Därmed minskar arbetslösheten samt samhällets kostnader för VAB, stressjukskrivning bland föräldrar, psykisk ohälsa bland unga etcetera, vilket redovisats i rapporten Familjepolitikens ekonomi (http://www.hallbarfamiljepolitik.nu/familjepolitikens-ekonomi/).

Lika illa behandlar Bremberg siffrorna från SCB:s tidsstudier. Enligt den färskaste från år 2010/11 ägnar småbarnsmammor cirka 16 timmar / vecka åt omsorg om egna barn (0-6 år), pappor cirka elva timmar / vecka. Snittet för förskoleföräldrar är sannolikt ännu lägre eftersom statistiken inkluderar föräldralediga. Endast sex minuter / dag hinner mammorna ägna åt samtal med sina barn utan annan pågående aktivitet och papporna bara två minuter / dag.

Beteendeproblem

Men mest flagrant är Brembergs hantering av fakta när det rör hans eget expertisområde, barnhälsa. Hans åberopande av forskaren Jay Belskys slutsatser är direkt vilseledande och precis tvärtemot Belskys rekommendationer om hur de ska användas. Belsky har funnit både positiva och negativa resultat och menar att det vore oetiskt som forskare att ensidigt bara lyfta fram de som stödjer ens egna värderingar. Som motvikt till Brembergs positiva urval står många negativa som exempelvis att tidig och omfattande barnomsorg av andra än föräldrarna, i synnerhet i förskolor, ökar risken för beteendeproblem och aggressioner hos barnen.

Baserat på studieresultaten uppmanar Belsky politiker ”att erbjuda familjer verklig valfrihet och ser ekonomisk ersättning till barnfamiljer som en utmärkt väg att möjliggöra för föräldrar att utöva sann valfrihet”. Detta är precis vad vårt föräldraupprop kräver.

På samma oetiska sätt förvanskar Bremberg resultatet av den studieöversikt han refererar till. Författarna John Lynch med flera konstaterade att endast åtta av de 37 studierna höll metodmässigt och hela 29 bedömdes ha en måttlig till hög risk för partiskhet. Deras slutsats blir därför att politikernas förhoppningar om att tidig förskola ska bidra till god hälsa ”vilar på en ganska bräcklig bevisgrund”.

Djupt graverande

Om Bremberg ändå saknar studier för att våga tillåta föräldrar valfrihet, är det märkligt att han inte själv initierat sådana från sin inflytelserika position som barnhälsoexpert vid Statens folkhälsoinstitut under flera decennier. Förklaringen i hans replik är djupt graverande: ”När studierna gav stöd för uppfattningen om de negativa effekterna upphörde intresset för sådana undersökningar.” Detta ointresse har bidragit till den omänskliga familjepolitik vi har i dag samt de kostsamma konsekvenserna av den.

Susanne Nyman Furugård

journalist, författare och debattör

Christian Sörlie Ekström

författare, debattör och miljöaktivist

Båda är initiativtagare till Föräldrauppropet och namninsamlingen www.hållbarfamiljepolitik.nu