Replik
Friskolorna, 2/11 och 6/11
Med väl valda siffror kan man som bekant bevisa lite vad som helst. I en stor artikel på GP Debatt varnar två upprörda direktörer i skolbranschen för ”vinstfobi” och håller fram de vinstdrivna skolornas överlägsenhet med hjälp av statistik.
Att privata skolor skummat grädden av ett skolsystem som befunnit sig i brant utförsbacke i tjugo år är knappast något att skryta med. I synnerhet som detta ras sammanfaller med introduktionen av just det skolpengssystem som dessa skolor lever av, ett system som drivit på den marknadsanpassning och segregering som så allvarligt skadat den svenska skolan.
Osäker framtid
Det var tills nyligen otänkbart att en skola skulle gå i konkurs. I dag måste föräldrar och elever kolla skolföretagens bokslut för att bedöma sannolikheten att skolan kommer finnas kvar hela skolgången. Vi har fått erfara att nio år är en mycket lång tid i riskkapitalbolagens värld.
De båda direktörerna använder till och med den pågående flyktingkrisen som argument för att låta privatiseringarna breda ut sig än mer. Just det argumentet borde de kanske hållit sig borta från. Få saker visar så tydligt vad vinstdrift i välfärden handlar om.
Den stora majoriteten är sedan länge kritisk till att det görs vinst på skattefinansierad vård, skola och omsorg, och det torde vara extremt få som anser att någon ska få sko sig på de humanitära insatser som nu är nödvändiga. När tusentals människor engagerar sig ideellt för flyktingar är det ett hån att låta skattepengar hamna hos Bert Karlsson eller på storbolagskonton i skatteparadis. I krislägen är privata profitörer det som behövs minst. I stället behövs samhällsinsatser och styrning som utgår från människors behov – inte företagens vinstintresse.
Fobi är en ogrundad och överdriven rädsla. Den oro som en stor majoritet känner för att låta vinsten styra välfärdssystemen, oavsett om det är skola eller flyktingmottagning, är däremot mycket välgrundad.
Lars Henriksson
Nina Magnusson
Åsa Hjalmers
Välfärdskampanjen Göteborg