Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Hatet mot Israel göder antisemitismen

Om vi vill motarbeta antisemitismen är det viktigt att också se hur den grova, förenklade och skadliga beskrivningen av Israel underlättar en antisemitism som blir alltmer accepterad, skriver Ulf Öfverberg, Ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I en debattartikel i SVD har judiska företrädare med rätta kritiserat det språkbruk som svenska medier använt sig av och som riskerar att främja antisemitiska föreställningar. Det är en viktig kritik men vi måste också belysa hur retoriken kring Israel bidrar till att sänka tröskeln för antisemitismen.

Den antisemitism vi ser i dag – i Göteborg, Malmö, Helsingborg och på andra platser – är bara toppen på isberget. Malmös judar har under flera år levt med en nästan daglig antisemitism härrörandes från i huvudsak unga män med bakgrund i Mellanöstern. Så sker över hela Europa. Dagens främsta avsändare av ett antisemitiskt budskap är, förutom givna nazistiska kretsar, radikala islamister och unga arga män från länder i Nordafrika och Mellanöstern. Detta är en diskurs som legat i sin linda en längre tid. Den har underhållits av en slapphet i det politiska samtalet; många gånger har antisemitiska utfall ursäktats, bortförklarats eller godtagits som kritik av Israel. Samtidigt är kanske Sverige västvärldens mest Israel-fientliga land.

Ofta sammanlänkat med Israel och Palestina

Historiskt vet vi att antisemitiska utfall ofta är sammanlänkade med händelser i konflikten mellan Israel och palestinierna. Så också denna gång. Inte för att det finns ett verkligt samband mellan svenska judar och den israeliska regeringens politik eller, som denna gång, med den amerikanske presidentens politik. Men det spelar ingen roll eftersom antisemitismen använder sig av olika uttryck och låter olika händelser utlösa hatet. För antisemitismen kan händelser, tidpunkter och situationer förändras, endast hatet är konstant.

Men antisemitismens utbrott sker inte i ett vakuum. Det må utlösas av politiska händelser men det sker i ett samtals- och debattklimat där vi alla i det offentliga samtalet bär ett ansvar för hur orden faller och hur vi formulerar oss i tal och skrift. I det avseendet finns det ofta en hel del övrigt att önska från kritikerna av Israel.

Kritiken av Israel formuleras ofta – om än inte alltid – i en grövre form och med andra ord än kritik av länder i motsvarande situation. Det är endast Israel som anklagas för ”apartheid”. Israel är en ”terrorstat” eller ”imperialismens förlängda arm”. Ingen annan stat än Israel är en ”rasistisk statsbildning”. Det är Israel som bedriver ”folkmord” eller utför en ”etnisk rensning”. Och – allra värst – det är Israel som är de nya nazisterna. Det är också endast Israel som ska bojkottas och ingen annan stat, enligt många av Israels kritiker. Inte Turkiet för ockupationen av norra Cypern. Inte Marocko för Västsahara. Inte Ryssland för Georgien, Tjetjenien eller Ukraina. Och inte heller Kina för Tibet. Och så vidare.

Drivs av ideologiska motiv

Att beskylla Israel för ”etnisk rensning”, ”apartheid” eller att likställa sionismen med rasism är påståenden som endast drivs av ideologiska motiv och inte har något med verkligheten att göra. Denna dödliga begreppsapparat förvränger språket i syfte att demonisera. Och det handlar inte endast om ord. Om man tror att man kan exkludera och isolera en enda nation av världens alla, den lilla judiska staten, från världssamfundet och samtidigt inte uppmuntrar antisemitismen i Europa, är man ytterst naiv.

De grova och verklighetsfrånvända anklagelserna mot Israel för oss mot extremism, dualism och en demoralisering av moderata krafter som spelar extremisterna i händerna, skapar politisk polarisering och skadar chanserna för kompromisser, ömsesidigt erkännande och försoning.

Vi på den pro-israeliska sidan har ett ansvar för att hålla rågången tydlig mot de krafter som förnekar palestinierna en egen identitet och en egen statsbildning och mot dem som omfamnar Israel, inte för att Israel är en mångkulturell demokrati, utan för att de avskyr muslimer. Men Israels kritiker har ett lika tungt ansvar att förändra språkbruket och retoriken som underlättar för antisemitismen. Det är ett ansvar de ännu inte tagit.

Ulf Öfverberg

Ordförande

Samfundet Sverige-Israel Stockholm

Läs mer om Debatt: Antisemitismen
Mest läst