Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Anders Rydell, leg psykolog, specialist i organisationspsykologi, verksam som organisationskonsult.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hänger planetens kollaps ihop med vår psykiska ohälsa?

Det som i dag är statusfyllt; resor, nöjen och prylar, är i princip raka motsatsen till klimatvänligt. Samtidigt skapar denna konsumtionshets både fysisk och psykisk ohälsa hos människor som i sin perfektionssträvan kör både sig själva och planeten i diket. Hur ska vi kunna bryta denna onda cirkel? skriver Anders Rydell, psykolog

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Klimatfrågan står högt på dagens agenda. Insatta och engagerade klimatforskare, politiker och akademiker världen över stångar sig mer eller mindre blodiga i sina försök att få gemene man att förstå allvaret när det gäller Jordens annalkande undergång. Det är dock svårt, kanske omöjligt, att bygga upp ett tillfredsställande engagemang kring klimatet så länge vi samtidigt förväntas öka vår konsumtion, komfort, statusjakt och hedonistiska förnöjelse.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi konsumerar som alla vet inte längre bara det vi behöver för att överleva rent fysiskt, utan vi konsumerar också det som ger oss en känsla av identitet, status och extra krydda i tillvaron.

Vi skapar på olika sätt ökad komfort för oss själva och vi gottar oss så fort vi får chansen. Vi vill unna oss och vi vill att andra identifierar oss i linje med våra statusfyllda attribut, det vill säga våra narcissistiska förlängningar.

De flesta av oss skvalpar dock runt och flyter med i rådande kultur, det vill säga en kultur präglad av mer eller mindre hedonistiska och narcissistiska normer och förväntningar.

Eskaleringen av dessa fenomen är sedan länge i full gång. Med hjälp av sociala medier jagar vi status och gottar oss inför öppen ridå. Vi lägger ut bilder på oss själva när vi äter, festar och poserar på charterresans stränder, i bilen, på flygplatser och tillsammans med andra statussymboler. Kraven vi ställer på oss själva när det gäller gottande och status kräver samtidigt en klimatfarlig konsumtion av olika slag.

Vissa klarar, imponerande nog, böket med att trampa motströms, det vill säga agera mer utifrån miljövänliga principer. De flesta av oss skvalpar dock runt och flyter med i rådande kultur, det vill säga en kultur präglad av mer eller mindre hedonistiska och narcissistiska normer och förväntningar.

Ger ingen status

Det är för de flesta av oss varken komfortabelt, gott eller statusfyllt att åka kollektivt till jobbet i stället för att ta bilen. Eller att byta ut hamburgaren och oxfilén mot brässerad fänkål med lins- och morotshummus. Eller att hoppa över charterresan till Thailand till förmån för cykelsemester på hemmaplan. Eller att handla prylar på loppis, Blocket eller second hand i stället för att köpa nytt och fräscht.

Och även om det för vissa tjänstemän säkerligen är mer komfortabelt att göra affärer via Skype så är det för de flesta knappast förknippat med vare sig status eller gottande att genomföra möten med hjälp av videosamtal och dålig kaffekvalitet i stället för livemöten med resor, hotell och middagar i business class.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att ett klimatvänligt leverne helt enkelt inte går i linje med samhällets, gruppens, familjens förväntan på status, njutning och komfort.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att ett klimatvänligt leverne helt enkelt inte går i linje med samhällets, gruppens, familjens förväntan på status, njutning och komfort. Vi sitter på sätt och vis fast i ett slags behaglig kvicksand av hedonistiskt och narcissistiskt frosseri, och frågan är om vi kan ta oss upp? Eller är det så att vi måste plaska runt och gotta oss så till den milda grad att det till slut inte smakar gott längre? Är det först då vi vaknar till liv på riktigt?

Ovan nämnda miljöfarliga beteenden går nämligen i mångt och mycket i linje med direkt och indirekt hälsofarliga beteenden hos oss människor. Planetens hälsa kan på så vis sägas samvariera med människans psykiska och fysiska hälsa.

Stress, fetma och ångest

En av de största hälsoutmaningarna, i alla fall i västvärlden, och sannolikt på gång i andra delar av världen, är en ökande stress- och utmattningsproblematik, inte sällan kombinerad med fetma, depressivitet och ångesttillstånd.

Dessa symptom och tillstånd harmonierar ofta med perfektionssträvan, överdrivet gottande, stillasittande i bekvämlighetens tjänst och en, i syfte att bibehålla eller höja sin provisoriska självkänsla, eskalerad och konsumtionskrävande statusjakt. Beteenden som i sin tur alltså går i linje med de miljöfarliga förväntningar vi själva och vår omgivning ställer på oss.

Vi suger inte bara musten ur planeten på sikt, vi suger musten ur oss själva här och nu.

För att leva upp till dessa förväntningar är det dessutom tyvärr allt fler som prioriterar bort eller ned hälsofrämjande och normal egenomsorg i form av till exempel motion, sömn, lek, relationsvård och rimlig kosthållning. Resultatet blir en ond cirkel av miljömässigt och mänskligt lidande där det visserligen kan vara svårt att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget men faktum kvarstår. Vi suger inte bara musten ur planeten på sikt, vi suger musten ur oss själva här och nu.

Det är dock avslutningsvis ganska uppenbart att många människor faktiskt har en insikt om vad ett miljöfarligt och ett i övrigt hälsofarligt leverne är för något, men det betyder inte automatiskt att man klarar av att bryta sig loss i en annan riktning. Framförallt inte när starka sociala, ekonomiska och psykologiska krafter gör allt för att hålla oss kvar i denna luriga rävsax. Man kan helt enkelt inte förvänta sig klimatomsorg från gemene man när samhället i övrigt uppmuntrar oss till hedonistiskt gottande och narcissistisk härdsmälta.

Anders Rydell

leg psykolog, specialist i organisationspsykologi, verksam som organisationskonsult