Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Gulla inte med jihadisterna

    Mona Sahlins recept mot jihadisterna är verkningslöst. Utan att agera kraftfullt mot dessa gudskrigare är slaget förlorat. Ett förebyggande arbete värt namnet mot nyrekrytering till organisationer som IS måste börja med att förklara de återvändande jihadisterna som medskyldiga till IS fasansfulla brott och ställa dem till svars för brott mot mänskligheten, skriver Soleyman Ghasemiani, poet, författare och socionom.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Islamiska Staten, IS och dess vapenbröder som Bokoharam är utan tvekan de mest bestialiska terrorgrupperna i vår samtid. Ingen annan terrorgrupp har kunnat visa en sådan råhet i massmord på försvarslösa civila, i ödeläggandet av kulturarv och människors hus och hem, i bortrövandet av kvinnor och barn som krigsbyten och förslavandet av dem i ordets rätta bemärkelse, i upprättandet av människovidriga sharialagar. Islamister är inte vår tids enda barbarer men de har utmärkt sig mer än de andra bestarna, från Herrens motståndsarmé i Uganda, mördarbuddhister i Burma, till råbarkade nationalister av olika slag världen över.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    När IS började sin frammarsch i Syrien mot Asads regim, hördes absolut inga klagosånger från västmakterna. De fick till och med uppbackning enligt mottot "min fiendes fiende är min vän". IS hade de västmaktallierades helhjärtade ekonomiska och militära stöd genom Saudiarabien, Qatar och Turkiet. Att IS mycket tidigt började med sina barbariska sharialagar i sina erövrade områden i Syrien, var inget större bekymmer för Natoalliansen. Inte ens erövringen av Mosul i Irak kändes som något större hot i det politiska spel som pågick. Och inte ens masslakten och massvåldtäkterna av Yezidi-kvinnorna i Shangal fick klockorna att ringa hos den politiska makten i Väst om en närstående fara.

    Sent uppvaknande

    Det var först när IS hotade västmakternas huvudallierade i Irak och knackade på portarna till Arbil, huvudstaden för den kurdiska självstyrande regionen i Irak, som man fattade allvaret i situationen med den snabbväxande terrorgruppens territoriella expansion. Klockorna började ringa när de första IS-krigarna, vältränade i mord och jihad i guds namn, började återvända till fästning Europa för vila, nöje och nytta!

    När varenda kotte i de svenska skogarna också har fattat att IS och dess anhängare är en mördande fara för samhället, skickar den politiska makten i Sverige fram sin hjälte, Mona Sahlin, för att ta udden av denna destruktiva skara. Problemet är bara att Monas svärd är slött som en potatis. Hon kallar sitt uppdrag för förebyggande, att förmå återvändande jihadister att inte vifta med sina svärd. Det ingår också i hennes uppdrag som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism att stoppa rekryteringen av ungdomar i riskzonen att bli IS-krigare.

    Medskyldiga till brott

    Tanken är god. Samhället måste givetvis göra allt i sin makt för att stoppa dessa avskyvärda jihadisters expansion. Men hur ska detta gå om man inte markerar rakt och kraftfullt mot dessa gudskrigare? De återvändande IS-krigarna är förövare och har begått fruktansvärda krigsförbrytelser. De har varit med och stöttat en organisation som har tiotusentals människors liv på sitt samvete. De har våldtagit tusentals kvinnor, köpt och sålt tillfångatagna flickor gapskrattande och torterat människor hejdlöst. Alla IS-krigare är medansvariga i dessa oerhörda brott även om en och annan inte kan bindas till något avfyrat skott.

    Ett förebyggande arbete värt namnet mot nyrekrytering till sådana organisationer måste börja med att förklara de återvändande jihadisterna som medskyldiga till IS fasansfulla brott och ställa dem till svars för brott mot mänskligheten. De måste avtjäna sina straff innan det ska kunna bli tal om någon "förlåtelse" och avhopparstöd, ifall någon av dem kommer på tanken om att hoppa av. Dessutom måste man fråga sig vilka som kan kallas för avhoppare. Man blir inte avhoppare bara för att man "hoppat av" det vältande tåget Syrien eller lämnat fronten i Irak, Somalia eller Nigeria. En avhoppare är någon som öppet tar avstånd från sina tidigare ogärningar och sitt tankegods. Det är någon som känner skuld och vill sona sina brott.

    Det är inte praktikplatser som kan frammana denna ånger och skuldkänsla. Den måste komma inifrån. Erbjudandet av ett futtigt arbete för att omvända någon som tror sig ha ett paradis med 70 oskulder skänkta av gud, är inte ens i närheten av ett dåligt skämt.

    Ta tydligt avstånd

    Den andra viktiga punkten i ett förebyggande arbete mot jihadister är att samhället rakryggat och tydligt tar avstånd från deras värdegrunder och normer. Svenska IS- krigare har inte fötts ur tomma intet. De har fötts här, i ett av världens mest välmående och jämställda samhällen. Hur kan det komma sig?

    Sverige hör till de västländer som utmärker sig vad gäller behandlingen av sina medborgare med utländsk bakgrund i enlighet med det kulturrelativistiska perspektivet. Kulturrelativismen är en näringsrik jordmån för islamisters tillväxt. Den politiska makten i Sverige har tagit emot islamister med öppna armar. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, alla har haft islamister på valbara platser och inom ledande positioner i partiapparaten. Mona Sahlin var bland de första politiska ledarna att ta på sig slöja och slå följe med patriarkatet i moskéerna.

    I stället för att hålla religionen kvar i den privata sfären lät staten och kommunerna religionen träda in allt mer i det offentliga rummet. Statliga och kommunala medel skänkte nytt liv i religiösa organisationer och institutioner. Reaktionära imamer förärades bli företrädare för folk i invandrartäta områden och anställdes i flera kommuner som kulturtolkar. Staten lät obekymrat slöjan invadera små muslimska flickors kroppar medan "Under det rosa täcket" erbjöd ett annat könsfönster för andra barn. När "Fittstim" sparkade det etniskt svenska patriarkatet i skrevet, gullade det politiska etablissemanget med det islamistiska patriarkatet och Malmö stads lågstadieskolor inledde kulturutbyten med skolor i Saudiarabien.

    Kulturrelativism

    Kulturrelativismen har gett vatten på islamisternas kvarn genom att låta den avskyvärda burkan smutsa ned skolans frihetliga och vetenskapliga värld, genom att hylla reaktionära kvinnofientliga islamister med skadeståndsersättningar, när de inte velat skaka hand med "smutsiga" och "mindre värda" kvinnor på jobbet i stället för att ge dem en spark i röven... Det är i denna jordmån IS-krigare hittar sina våldtäktsmän och självmordsbombare. Mona Sahlin och Örebro kommun har börjat i fel ände.

    Förebyggande arbete i alla ära. Arbete för arbetslösa ungdomar likaså. Men Mona Sahlins recept mot jihadister är verkningslöst. Det är klart att frustration, arbetslöshet, utanförskap etcetera skapar missnöje och grogrund för extremister av olika slag. Men det finns ingen automatik mellan arbetslöshet eller utanförskap och medlemskap i IS. Den överväldigande delen av arbetslösa och per definition utanförskapsdrabbade "muslimska invandrare" är varken med i IS eller några andra rasistiska eller extremistiska organisationer.

    Terroristerna som stod bakom 11 september-terrorn var varken arbetslösa, obemedlade eller lågutbildade individer. De var alla högutbildade och skickliga människor.

    Sociala rörelser har funnits i det mänskliga samhället sedan urminnes tider. Dessa rörelser ger uttryck för olika sociala och ekonomiska intressen. De har olika värderingar, olika perspektiv och olika lösningar på de problem som människor i samhället tvingas att leva och konfronteras med i sin vardag. IS och andra islamistiska grupperingar är delar av dessa sociala rörelser. De lockar människor till sig med sina lösningar på de konflikter som upptar deras tillvaro. När samhället låter dessa sociala rörelsers värderingar vara oemotsagda, kompromissar med dem eller öppet stödjer dem, växer dessa gruppers värde som alternativ. Häri ligger IS rekryteringsframgång bland unga i västvärlden.

    Att gräva ned kulturrelativismen är den första och viktigaste förebyggande åtgärden mot IS och liknande organisationer. Den andra åtgärden är att helt förpassa religionen till den privata sfären. Det offentliga rummet måste vara helt sekulärt.

    Soleyman Ghasemiani

    poet, författare, socionom