Möjligheten till individanpassad behandling inskränks när Socialstyrelsen föreslår nya riktlinjer för behandling av depression och ångest. Förslaget innebär en kraftig slagsida åt det medicinska perspektivet och det enda vi ska erbjudas när vi mår psykiskt dåligt är mediciner och KBT, samt elbehandling vid svår depression. Psykodynamisk terapi ska vården bara erbjuda i undantagsfall.
En skev process
Partiskhet, slutenhet och snedfördelning till förmån för KBT och medicinsk behandling har präglat arbetsgruppen som tagit fram riktlinjerna, menar tre forskare och terapeuter som deltog i arbetet (SvD 16/2 och 19/2). I en debattartikel i Läkartidningen (27/1) riktas skarp kritik mot Socialstyrelsen som tolkar forskningsläget annorlunda än omvärlden, enligt författaren. Detta stödjer bilden av att processen varit skev. Konsekvensen för patienterna blir en kraftig begränsning av behandlingsalternativ när man förväntar sig att en metod ska passa alla. Vi frågar oss: hur stämmer de nya riktlinjerna överens med patienternas verklighet?
Passar inte alla patienter
Vi startade patientuppropet Rör inte min terapi för att samla personliga erfarenheter av att ta sig igenom depression och ångest med hjälp av psykoterapi i olika former. De personliga berättelserna som delats på hemsidan visar att vägen till tillfrisknande ser olika ut för olika människor och många gånger är krokig och brokig. Många beskriver att de inte passar in på ett tydligt sätt i olika diagnoskriterier och att de har behövt pröva sig fram med olika mediciner och terapiformer, eller kombinera olika sorters terapi, för att bli friska. Denna möjlighet vill Socialstyrelsen nu kraftigt begränsa och patienterna är oroliga för vilka konsekvenser det kommer att få. Det är slående hur många som skriver att rätt terapi bokstavligt talat räddat deras liv.
”Ingen medicin hjälpte mig eftersom mina problem beror på upprepade trauman i barndomen som påverkat allt i mitt liv. Jag fick slåss för min psykoterapi för jag hade provat KBT, medicin men inget hade funkat. Nu har jag gått i terapi i över två år och jag är på väldigt god väg att bli så bra jag kan bli i mitt mående, jag skulle inte levt i dag om det inte vore för terapin.” (Mia, Rör inte min terapi).
Får söka sig någon annanstans
Hur vill vi bli mötta av samhället när vi själva, en familjemedlem eller en vän mår psykiskt dåligt? Räcker det med en enda terapiform, elbehandling och mediciner? Det som händer när vården blir för trångsynt är att de som inte passar in i Socialstyrelsens snäva kostym får söka sig någon annanstans – om de orkar och har råd. Riktlinjerna för behandling av depression och ångest påverkar och angår oss alla. Rör inte min terapi har på kort tid samlat 7 000 underskrifter och närmare 300 personliga berättelser.
“Som ensamstående mamma till två barn har jag valt bort både pensionssparande och semestrar för att ha råd med min terapi. Mina barn mår trots allt bäst med en gladare helare mamma.” (Jenny, Rör inte min terapi).
Försvåra inte ytterligare
Låt oss inte ytterligare försvåra för den som har ångest eller är deprimerad genom att begränsa tillgången till olika former av psykoterapi. Vi vill ha ett samhälle där vi erkänner att människor är olika och att psykiska sår kan ta tid att läka, en vård som tänker långsiktigt och ger oss verktyg för livet när vi kraschar, där inte tjockleken på vår plånbok avgör vilken vård vi får. Genom Rör inte min terapi lyfter vi fram människors positiva erfarenheter av terapi. Vi hoppas att Socialstyrelsen lyssnar på de människor som vården ska vara till för.
Helena Björck
Katarina Cederin
psykologstudenter och initiativtagare till patientuppropet Rör inte min terapi