Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Hans Sternlycke, vice ordförande Järnvägsfrämjandet.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Fortsatt satsning på vägar är orealistiskt

    Om transportpolitiken ska utgå från verkligheten är det knappast realistiskt att satsa på fler vägar och mer fordonstrafik. Tvärtom. Vill vi göra samhället effektivare bör vi bygga om Sverige för hyrbilar, bussar och tåg, skriver Hans Sternlycke, Järnvägsfrämjandet.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Replik

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vägtransporter, 2/10

    Den näringspolitiske chefen för Transportföretagen Ulf Perbo skriver att transportpolitiken måste utgå från verkligheten, och att därför mer måste satsas på vägen. Det är knappast realistiskt, och ger inte den långsiktigt hållbara trafikförsörjning, som Perbo påstår. Och framförallt, är det inte förenligt med att motverka klimathotet.

    Bilar som körs med biodrivmedel har fortfarande förbränningsmotorer och luftföroreningar från kväveoxider och partiklar. Även elbilar orsakar förorening med partiklar från däck och väg.

    Klimat- och hälsoproblem försvinner inte med elbilar. Att tillverka en elbil ger så mycket växthusgasutsläpp att det tar kanske sju år av eldrift att kompensera för det. Sen är det dags att byta batteri. Elbilen kommer att länge förbli dyr och kräva samhällssubventioner för att kunna konkurrera. Skall de lägre driftskostnaderna göra den lönsam måste man köra mycket, men de svenska bilisternas körsträckor minskar, och allt färre tar körkort.

    Tar plats och kostar

    Vägar tar upp 600 000 hektar, halva stadsytan. Värdefull tomtmark utnyttjas kostnadsfritt av bilismen. Det ger två femtedels längre väg. Det kostar i tid och närhet och ger ökad trafik. Stadens utglesning ger dyr eller omöjliggjord kollektivtrafik. Även för stora tätorter på landsbygden är den undermålig, trots att hälften av oss inte har tillgång till bil.

    Med mindre biltrafik hade man kanske kunnat ha en tät stad med gångavstånd, tätare busstrafik på landet och tåg som stannar på stationen. Och bra mycket mysigare.

    Trafikbullret försvinner inte för att man får elbilar. En tredjedel utsätts för buller över gränsvärdena. Det mesta bullret är vägljud från däcken. Det ger psykisk stress och hjärtproblem. Det ger kanske 1 000 döda extra per år för det.

    Friskare och färre olyckor

    Bilåkande gör att vi inte rör oss tillräckligt. Enligt WHO kostar fysisk inaktivitet Sverige uppåt åtta miljarder kronor om året. Enligt Västtrafik går den som reser kollektivt 20 minuter mer per dag. Tillräckligt för att hålla sig vid god hälsa.

    Bilens olyckskostnader är stora. Hundrafalt större än för spårfordon. Enligt MSB, Myndigheten för samhällskostnader och beredskap, orsakade olyckorna samhällskostnader på 21 miljarder kronor 2015. Trafikverket har i år nära dubblat VSL (värdet av ett statistiskt liv) – vad vi är beredda att betala för att undvika ett dödsfall till 40,5 miljoner kronor. Det gör vägbyggen lönsammare i kalkylen, men inte investeringar i järnväg eftersom olyckor är så sällsynta där.

    Energiförbrukningen för transport på väg är 16 gånger högre än på järnväg och underhållskostnaden för samma transportmängd dubbelt så stor.

    Höga samhällskostnader

    Perbo skriver att bilen ger 85 miljarder kronor i skatteintäkter, men det kompenserar inte för de höga samhällskostnaderna. För en privatperson kostar bilen kanske 40 000 kronor om året, tre månadslöner. Det vore lönsammare att bara hyra bil när man behöver. Bilen kan inte bli huvudtransportmedel, utan bara ett komplement till kollektivtrafik. Vill vi göra samhället effektivare bör vi bygga om Sverige för tåg.

    Hans Sternlycke

    vice ordförande Järnvägsfrämjandet