Flytta ut trålgränsen och bevara fiskebestånden

Flera av västkustens fiskbestånd har kollapsat. De senaste decenniernas överfiske och bottentrålning är utan tvekan den huvudsakliga anledningen, även om svenskt yrkesfiske ligger i framkant vad gäller selektivitet, skriver Sten Frohm, Sportfiskarna och Karin Lexén, Naturskyddsföreningen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det finns en trålgräns, en linje tre till fyra nautiska mil från kusten, som är tänkt att reglera bottentrålningens tillträde till våra kustnära områden. Tack vare undantag går det ändå att bottentråla skaldjur i många områden. Trålgränsen innebär därför bara en oerhört tunn skyddszon för kustfiskpopulationer, uppväxtområden och känsliga bottnar, särskilt i Kattegatt och Skagerrak.

2004 gjordes en utflyttning av trålgränsen för att skydda bottnarna från fysisk påverkan och minska fisketrycket på hotade kustfiskbestånd och uppväxande fisk. Enligt en utvärdering innebar också utflyttningen av trålgränsen från då minimala en till två sjömil från baslinjen stora vinster för ekosystemen. Samtidigt konstaterade utvärderingen att många kustfiskbestånd hade kollapsat eller till och med lokalt utrotats.

ANNONS

Fler fördelar

En vidare utflyttning av trålgränsen skulle ge möjlighet till expansion av fiske med passiva, skonsamma redskap. Ett sådant exempel är burfisket efter havskräfta. Burfisket har flera fördelar, inte minst är bottenpåverkan liten och beståndet nyttjas hållbart. Bifångsterna är lägre än i trålfisket och dessutom skonsamt fångade så att återutsättning kan ske. I dag begränsas burfisket av antalet licenser och bristen på utrymme. Utanför trålgränsen riskerar burarna att trålas bort. Om trålgränsen flyttas längre ut kan detta skonsamma fiske öka.

Chans till återhämtning

Sverige behöver en bredare skyddszon för våra hårt ansatta kustfiskbestånd och ekosystem. Överfiskade rovfiskbestånd och förstörda bottenmiljöer skulle få en chans till återhämtning. Med friskare ekosystem och starka rovfiskpopulationer skapas även förutsättningar för återkomsten av ålgräsängar och andra viktiga organismer i kust-ekosystemen.

EU:s gemensamma fiskeripolitik innebär att medlemsstaterna har befogenhet att begränsa tillträdet för andra medlemsstaters fiskefartyg ända ut till territorialgränsen, 12 nautiska mil från baslinjen. Sverige kan genom en utflyttning av trålgränsen skapa en skyddszon värd namnet. Det skulle innebära mycket för det rörliga friluftslivet, för lönsamheten inom fiskeflottan och inte minst för våra ekosystem.

Sten Frohm

generalsekreterare Sportfiskarna

Karin Lexén

generalsekreterare Naturskyddsföreningen

ANNONS