Skolan har allvarliga, kritiska och ökande problem med kvalitet, jämlikhet, relevans och finansiering. Alla försök att förbättra skolan har misslyckats de senaste 20 åren beroende på att skolansvariga fortfarande utnyttjar och underhåller ett mer än 150 år gammalt traditionellt undervisningssystem som för dagens elever, samhälle och näringsliv har blivit totalt ineffektivt och oerhört kostnadskrävande.
Skolproblemets lösning är i princip samma process som alla andra samhällsinstitutioner och näringslivets företag tidigare har genomgått och klarat av med medel som den tekniska utvecklingen har presenterat. Skolan måste nu göra detsamma.
Dagens skolansvariga ignorerar helt ett av de utslagsgivande skolproblemen, troligtvis beroende på att lösningen på detsamma skulle ifrågasätta och ogiltigförklara det traditionella undervisningssystemet. Därför behandlas i utredningar eller inom skolforskningen aldrig dessa väsentliga och avgörande faktorer för skolutvecklingen:
• Dagens fundamentala skolproblem – lärarnas begränsade undervisningskapacitet.
• Kunskapsutvecklingens betydelse för skolutvecklingen.
• Möjligheten att effektivt och ändamålsenligt utnyttja de effektiva och hållbara lösningar på skolproblemen som den tekniska utvecklingen nu presenterar.
Kunskapsmängden växer lavinartat
Kunskapsmängden har fördubblats vart 7:e - 8:e år. Om lärarens huvudvolym får representera all kunskap med 1960 som basår, så har volymen år 2017 ökat cirka 170 gånger och år 2020 blir den cirka 250 gånger större.
Lärarnas och därmed skolans undervisningskapacitet kan inte ökas till nödvändig nivå, även om vi skulle kunna avsevärt förbättra lärarutbildningen, betala lärarna dubbelt så mycket och fördubbla antalet lärare.
Dagens fundamentala skolproblem är att lärarens undervisningskapacitet, kvantitativt som kvalitativt, har varit konstant alltsedan grundskolan startades år 1962 och är fortfarande begränsad till cirka 20 timmar/vecka under cirka 35 veckor av året, det vill säga cirka 700 timmar/år. Det innebär att i dag, då kunskapsmängden att behandla är cirka 170 gånger större, att eleverna får ett helt otillräckligt stöd i sin inlärning. Det förklarar det undermåliga och bristfälliga skolresultatet, men skenet hålls artificiellt uppe genom kunskapsdeflation och betygsinflation.
Detta är kanske inte det största problemet. Normalverksamhetstiden i samhället är i dag cirka 1 800 timmar/år, vilket betyder att eleverna har cirka 1 100 timmar/år av ostrukturerad ”egentid” utöver ordinarie fritid. Denna ”extra fritid” tillbringar nu en stor mängd elever – speciellt underprivilegierade – utan handledning eller stöd i en miljö full av improduktiva och vilseledande attraktioner och lockelser och med få möjligheter till jobb eller praktik. Detta är den primära orsaken till dagens ungdomsproblem; sysslo-, arbets- och framtidshopplöshet, utanförskap, gängbildning, kriminalitet, et cetera, vilket också verksamt bidrar till att öka klasskillnader och ojämlikhet i samhälle och näringsliv.
Tekniken är lösningen
Lärarnas och därmed skolans undervisningskapacitet kan inte ökas till nödvändig nivå, även om vi skulle kunna avsevärt förbättra lärarutbildningen, betala lärarna dubbelt så mycket och fördubbla antalet lärare. Det har visat sig helt omöjligt – tekniskt/ekonomiskt/pedagogiskt/praktiskt – att förbättra skolan genom lärarrelaterade åtgärder. Det måste helt andra insatser till.
Skolproblemen kan bara lösas med modern digital teknik. Dock inte på det ineffektiva och kostsamma sätt som skolorna i dag använder densamma, vilket bara medför en stor extrakostnad utan att ge någon resultatförbättring. Som exempel; Stockholms jättelika digitala skolsatsning, värd cirka 650 miljoner kronor, blev ”helt värdelös” och ”ett haveri”, enligt media.
Den nya tekniken fungerar effektivt och ekonomiskt endast genom att ersätta läraren som kunskapsundervisare med en ”kunskapsdator”, vilken med 24/7 undervisningskapacitet året runt kan ge varje elev en individuellt anpassad undervisning av högsta kvalitet i alla läroämnen, designad av de allra bästa lärarna. Denna teknologi finns utvecklad och erbjuds av ett flertal utbildningsföretag, till exempel The Khan Academy som i dag undervisar cirka 100 millioner elever i 190 länder på detta sätt, mycket framgångsrikt och helt gratis. Se www.khanacademy.org - Conversations with Sal: Talks and Presentations. (Tips: Let's teach for mastery - not test scores | TED Talk |)
Radikal omstrukturering
Det krävs dock en radikal omstrukturering av organisationen för att den digitala tekniken skall kunna utnyttjas effektivt och ekonomiskt och för att utbildningen skall få ett innehåll som motsvarar det moderna tidens krav. Detta har utretts av Unescos ”International Commission on Education for the Twenty-first Century”(1996), vilken föreslår att den i dag helt övervägande kunskapsmodulen – ”Learning to know” kompletteras med ytterligare tre moduler; ”Learning to do”, ”Learning to be” and ”Learning to Live Together”.
Med detta kan vi skapa en ny grundutbildning och grundskola; där samtliga elever får en individuellt anpassad, fullständig, förstklassig, och likvärdig utbildning på heltid; där lärarna i stället för undervisare blir utbildningsledare och inspirationskällor; där alla skolor oavsett läge och storlek får samma toppkvalitet; och där dessutom skolkostnaderna halveras. En utförlig beskrivning av ”Sveriges Nya Grundskola” finns på www.sweducation.info.
Ny inriktning på skolutvecklingen
Det måste bli av högsta prioritet för den nya regeringen, oavsett dess sammansättning, att omedelbart ändra inriktning på skolutvecklingen och utnyttja de utsökta möjligheterna att med modern teknik skapa en jämlik, förstklassig och samhällsbyggande skola och att samtidigt lösa flera av dagens allvarliga samhällsproblem. Detta är något som samtliga partier kan vara ense om och verka för. Den tillträdande utbildningsministern kan starta med att återinföra Myndigheten för Skolutveckling och inrätta en Utbildningsteknisk Högskola för att leda den nya utvecklingen.
Jag utmanar skolansvariga i landet till en offentlig debatt om detta förslag.
Lennart Swahn
före detta utbildningsexpert vid Världsbanken, Unesco och ILO