Återigen är det mörkt och kallt. Att vi börjar närma oss jul märker alla organisationer som arbetar med socialt utsatta människor. Aldrig är engagemanget så stort som nu. Plötsligt hör många av sig och vill bli volontärer. Plötsligt strömmar det in pengar till verksamheten från privatpersoner och företag. Och det kanske inte är så konstigt? Är det någon gång på året som klyftorna mellan människor syns så är det nu. Kylan, mörkret och ensamheten är ett helvete för många.
Att inte ha ett eget hem är värre än vanligt den här tiden på året. Och tyvärr är många göteborgare drabbade. Trots en ambitiös hemlöshetsplan som sjösattes för några år sedan har hemlösheten inte minskat. I dag räknas 3 780 personer som hemlösa i Göteborg, nästan exakt lika många som för tre år sedan. Och den akuta hemlösheten ökar. Från 830 personer då till 1 070 i dag. Man kan också konstatera att hemlösheten är dyr för samhället. I dag lägger Göteborgs stad cirka en miljard kronor om året på temporära boendelösningar för personer i hemlöshet, pengar som skulle kunna användas till så mycket annat.
Mycket positivt sker också
Trots att hemlösheten inte minskar händer mycket positivt. Färre vräks från sina bostäder och antalet barn som blir berörda av avhysning är förhoppningsvis snart nere på noll. Göteborg är i dag en av Sveriges ledande ”Bostad först”-kommuner där hemlösa får möjlighet till ett förstahandskontrakt utan andra krav än att de följer hyreslagen. Och även om vi i dag har hundratals familjer som lever i hemlöshet kunde det varit ännu värre. De senaste åren har den kommunalägda fastighetskoncernen AB Framtiden riktat 600 lägenheter till just akut hemlösa barnfamiljer. Positivt är också att Göteborg växer så det knakar. Medan byggandet har mattats av i både Stockholm och Malmö kommer det att färdigställas lägenheter här på nivåer vi inte sett sedan miljonprogrammets dagar på 1960- och 70-talet.
Hemlöshet är inte bara en rättighetsfråga, det är också en moralisk, kanske till och med andlig fråga
Så vad är egentligen problemet? Det görs bra kommunala satsningar och byggindustrin går på högvarv – ändå ser hemlösheten inte ut att avta.
Vi menar att hemlöshetsfrågan är ett så stort och växande samhällstrauma att det nu är dags för staten att ta sitt ansvar. Varken kommunerna eller marknaden kommer att klara av att komma till rätta med den svåra situationen.
I stället behöver vi hämta inspiration från vårt grannland i öster. Finland är nämligen det enda landet i Europa där hemlösheten minskar. Hur kan det komma sig?
Finlands hemlöshetsarbete
För det första har man valt att hantera hemlöshet som ett bostadsproblem som går att lösa snarare än som en konsekvens av människors personliga problem. Hemlöshet har alltmer kommit att betraktas som ett brott gentemot en persons fundamentala rättigheter, och denna förändrade syn har fått konsekvenser.
För det andra har man utformat en nationell integrerad strategi, som innefattar ett framgångsrikt samarbete mellan stat, lokala myndigheter och lokala aktörer. Framgångsfaktorn i den integrerade strategin är att utgå från den hemlöses rättigheter och behov. Man har samlat in all tänkbar data för att förstå varför till exempel unga, barnfamiljer, människor med psykisk ohälsa, missbrukare och andra grupper berövats boende. Därefter har man tagit fram olika boendelösningar (bostad först-lägenheter, prisvärda bostäder, hyresrätter, huskooperativ, modulhus och så vidare) som matchar med behoven. Flera härbärgen har omvandlats till permanenta boendelösningar, så kallade supported housing untits, för gäster som inte klarar isolering och ensamhet i egna lägenheter.
Regeringen behöver samla aktörer med bostadsfrågan i fokus med syfte att ta fram en nationell integrerad strategi för att utrota hemlösheten
För det tredje har man finansierat uppbyggnaden av en stiftelse, Y-Foundation, som ägs av statliga, kommunala och idéburna aktörer. Stiftelsens enda uppdrag är att köpa, bygga och hyra boende för hemlösa. I dag förfogar stiftelsen över fler än 16 000 lägenheter och finns i 50 städer runt om i Finland.
Vad behöver vi då göra i Sverige?
* Regeringen behöver samla aktörer med bostadsfrågan i fokus med syfte att ta fram en nationell integrerad strategi för att utrota hemlösheten. Strategin ska vara långsiktig, realistisk och ha tydliga mål, till exempel att vi ska utrota hemlösheten i Sverige innan 2030.
* Efter många år av statlig passivitet behöver vi nu en kraftfull och innovativ bostadspolitik som syftar till att ge personer med låga eller obefintliga inkomster möjlighet till enkelt och billigt boende. Och resurser krävs. På egen kraft kommer marknaden ha svårt att få fram nya bostäder till personer med låga inkomster. Varför inte en motsvarighet till ”Y-foundation” också här?
* Använd civilsamhället som resurs. Sedan några år tillbaka driver Räddningsmissionen projektet ”Hjärterum” i samverkan med Fastighetskontoret och Boplats. Vi hyr källare, extra rum och stugor av privatpersoner och hyr sedan ut till personer som har svårt att få tag på boende på den ordinarie bostadsmarknaden. Det här är ett exempel – det finns många fler – där civilsamhällets insatser kan komplettera de offentliga. Se styrkan i dessa initiativ.
Till sist, hemlöshet är inte bara en rättighetsfråga, det är också en moralisk, kanske till och med andlig fråga. I Bibeln finns ett sällsamt löfte om att gryningsljuset ska bryta fram för oss om vi ger husrum åt hemlösa. Kanske kan det gälla både oss som individer och samhälle? Finland har visat att hemlöshet inte är ett naturtillstånd utan kan besegras. Låt oss göra allt vi kan för att ta efter en sådan ambition.
Emil Mattsson
direktor, Räddningsmissionen
Patti Hansén
verksamhetschef, Räddningsmissionen
Annika Ström-Öberg
områdeschef, Räddningsmissionen