Försäkringskassans uppdrag måste ses som en del av vårt solidariska samhälle, skapad som ett ekonomiskt skydd för dem av oss som i perioder, eller för alltid, på grund av sjukdom inte kan försörja sig. Försäkringskassan ska så att säga skydda oss från att behöva lämna "hus och hem".
Märkbar förändring
Och så har det i stora drag fungerat fram till de absolut senaste åren. Jag har varit företagsläkare i snart fyrtio år och som sådan förstås skrivit mängder av sjukintyg om individers på grund av sjukdom nedsatta arbetsförmåga. Intyg som omfattar den medicinska orsaken, diagnosen, och på vilket sätt och i vilken grad sjukdomstillståndet nedsätter arbetsförmågan. Vad är det individen inte kan utföra i sitt vanliga arbete och vad är det den, vid partiell sjukskrivning, kan utföra?
Vid längre sjukskrivningar blir det också aktuellt att göra en medicinsk bedömning av arbetsförmågan även mot andra arbeten hos arbetsgivaren (omplacering) och mot "andra på arbetsmarknaden förekommande arbeten".
Sjukskrivande läkare måste naturligtvis också göra en prognos, alltså hur länge tillståndet sannolikt kommer att vara och om den nedsatta arbetsförmågan kanske helt eller till viss del kommer att bestå.
Enn grannlaga uppgift
Det är en mycket grannlaga uppgift att skriva dessa intyg. Det kräver god kunskap både om sjukdomstillståndet och om arbetsuppgifterna som individen har nu eller kan tänkas utföra i framtiden. Men intyget kräver också tillräckligt med tid för utfärdande läkare. Tid som ofta är svår att finna för sjukhusspecialister men också för många läkare på hårt belastade och ibland underbemannade vårdcentraler.
Inom företagshälsovården finns emellertid allt detta samlat: medicinsk kunskap, kunskap om arbetets krav och svårigheter, om alternativa arbetsuppgifter, om hur individens sjukdom vid långdragna eller kroniska tillstånd påverkar arbetsförmågan mer generellt, möjlighet att göra multidisciplinära bedömningar samt inte minst tillräckligt med tid att skriva omfattande intyg. Och det har i stort sett fungerat bra i alla år och i gott samarbete med Försäkringskassan.
När kassan ifrågasatt mina intyg har den oftast haft rätt. Intygen har varit slarviga eller otydliga, ofullständiga eller saknat prognos. Och jag har kompletterat.
Detta har i stort sett fungerat bra – tills nu. Senaste åren har kassans tjänstemän, oftast utan någon som helst medicinsk kompetens, ifrågasatt omfattande, kompetenta, medicinskt välgrundade intyg. Och ofta inte genom att begära komplettering utan genom att meddela individen (" kommunicera") att man inte kommer att godkänna sjukskrivningen över huvud taget. Besked som kommer veckor efter att individen sjukskrivits, och alltså inte varit på jobbet. Eller att man kommer att dra in en pågående sjukskrivning.
Ibland begär förstås kassan in kompletteringar av intyg från läkaren men mitt bestämda intryck är att det inte ändrar deras bedömning alls. Det känns mer som en helt ointresserad och rutinmässig gest av typen " härtill är jag nödd och tvungen" men kassans tjänsteman verkar oftast strunta totalt i vad som skrivs i kompletteringen.
Oroväckande ökning
Givetvis gäller det här inte alla sjukintyg. Säkert inte vid benbrott, vid lunginflammation, efter operationer. Utan huvudsakligen vid stress- och utmattningsrelaterade tillstånd. Och inte vid majoriteten av dessa heller, men vid alldeles för många och framför allt i oroväckande brant stigande antal.
Försäkringskassans uppdrag verkar vara på väg att ändras från att vara en del av vårt solidariska samhälle till minska statens utgifter, oavsett konsekvens för medborgaren.
Krister Fredén
företagsläkare