Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

sdlsz28ac1f-nh
Kravet på inkludering för att få föreningsstöd är bra, men tar man det på allvar fullt ut uppstår problem. Måste till exempel en turkisk kulturförening också vända sig till somalier? skriver Emil Mattsson.

Föreningslivet är värt ett bättre förslag

Göteborg värnar föreningslivet, det är bra. Och politiken är tydlig med att det nya förslaget till föreningsstöd har kommit till för att förhindra att offentliga medel finansierar odemokratiska och extremistiska rörelser. Det är också utmärkt. Men angrip då problemet direkt och försvåra inte för alla övriga föreningar att verka, skriver Emil Mattsson, Göteborgs Räddningsmission.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I dag ska ett viktigt beslut fattas i kommunstyrelsen. Upp till beslut är ett förslag på nya kriterier som ska gälla för att föreningar ska kunna bli beviljade föreningsstöd. Att politiken regelbundet ser över kriterierna för föreningsstöd är naturligtvis bra. Tyvärr har det förslag som ligger på bordet flera uppenbara brister.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Först en kort bakgrund. Att civilsamhället är viktigt har politiken i Göteborgs stad på många sätt förstått. I den överenskommelse som undertecknades 2012 mellan social ekonomi (civilsamhällets organisationer med samhälleliga ändamål) och Göteborgs stad fastslås i första styckets inledningstext: ”Den sociala ekonomins organisationer bidrar till samhörighet mellan människor, ökar den enskilda individens möjligheter till personlig utveckling samt utgör ett forum för deltagande i demokratiska processer”.

Gränsen för vad som är religiöst och inte är ofta svår att dra

Här finns den viktiga insikten att civilsamhället bidrar med demokratiskt deltagande som växer fram underifrån. Att Göteborgs stad prioriterar ett levande civilsamhälle märks också i kronor och öron. De ekonomiska stöden till föreningslivet är högre per invånare i Göteborg än i andra jämförbara svenska kommuner.

Flera problem

Vad är då problemet med förslaget till de nya riktlinjerna?

  • För det första saknas delaktighet och förankring. Civilsamhällets organisationer har inte fått vara med i en dialog kring detta nya och ganska omvälvande förslag. Överenskommelsen som ska reglera samverkan mellan Göteborgs stad och civilsamhället betonar vikten av ”öppenhet och insyn” samt ”tidigt samråd”. Detta förslag har inte varit känt och än mindre varit ute på remiss bland civilsamhällets olika organisationer. Hur kunde man missa det?
  • För det andra måste de nya kriterierna tolkas som att staden vill ha möjlighet att utöva en tydligare styrning över civilsamhället. Exempelvis ska föreningarna för att ha rätt till föreningsstöd ”verka för lika rättigheter och möjligheter till delaktighet och deltagande oberoende av kön, könsidentitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsvariation, sexuell läggning och ålder”.

En god intention, men vad skulle hända om man tog dessa krav på allvar? Att en kvinnojour för att få föreningsstöd också måste vända sig till män? Att en turkisk kulturförening också måste vända sig till somalier? Finns det i så fall någon förening i Göteborg som kan vara berättigad till kommunalt föreningsstöd? Genom att tvinga föreningarna till denna radikala inkludering riskerar det offentliga att diskriminera hela Göteborgs föreningsliv. Här behöver man tänka om.

  • För det tredje menar staden att den verksamhet som söker ekonomiskt stöd inte får vara partipolitisk eller religiös. Igen, intentionen är god. Det är fullt rimligt att kommunen inte ska finansiera exempelvis konfirmandundervisning eller koranskola. Men gränsen för vad som är religiöst och inte är ofta svår att dra.

Vad händer exempelvis med Equmenias scoutverksamhet, måste de ta bort sin kvällsandakt för att behålla bidragen? Och vad i så fall är det som är så farligt med att delta i en kvällsandakt där man ber en kort bön för vår sargade planet och för kompisen och dennes mamma som ligger döende i cancer? Är det från samhällets sida farligare om ett barn hittar livsmening och glädje i en kristen tro till skillnad från om hon gör det i hästridning eller innebandy? Vi lever i ett samhälle där den psykiska ohälsan bland barn och unga växer lavinartat, där ensamhet breder ut sig. Det är väl belagt att kyrkoaktiva lever längre och mår bättre än folk i allmänhet. Så varför så rädda för religion i allmänhet?

Angrip problemet

Politiken är tydlig med att det nya förslaget har kommit till för att förhindra att offentliga medel ska finansiera odemokratiska och extremistiska rörelser. Denna intention delar vi helt och fullt och vill vara med och kämpa för. Men angrip då själva problemet och försvåra inte för resten av civilsamhället att verka. Ta tillbaka förslaget, gör om och gör mer rätt. Vi är många från föreningslivet som vill vara behjälpliga i det arbetet.

Emil Mattsson

direktor, Göteborgs Räddningsmission

 

Läs mer om Debatt: Föreningsstöd
Mest läst