Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Jasenko collage
Jasenko Selimovic (L), Europaparlamentariker

EU:s sociala pelare sänker den svenska modellen

EU:s sociala pelare kommer med en tvingande lagstiftning på EU-nivå att göra svenska modellen på arbetsmarknaden till historia. Stefan Löfven (S) borde lyssna på LO som sent omsider börjat inse allvaret, skriver Jasenko Selimovic (L).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jasenko Selimovic (L)
Europaparlamentariker

Begeistringen inför EU:s sociala pelare lade sig snabbt inom LO när det strax innan jul stod klart att EU-kommissionen är fullt beredd att ta till lagstiftning för att driva igenom sitt program. För statsminister Stefan Löfven (S), som nyligen inför riksdagens EU-nämnd försäkrat att det aldrig varit tal om lagstiftning, är det givetvis genant.

Men det är inget mot vad det blir om inte statsministern tar till sig LO:s nyvaknade kritik. För med en tvingande lagstiftning på EU-nivå på arbetsmarknaden blir den svenska modellen historia.

På EU-toppmötet i Göteborg nyligen hyllades EU:s sociala pelare unisont av alla till vänster om den politiska mittfåran. Det gjorde också delar av borgerligheten – dock inte utan en och annan brasklapp.

Men ibland svänger det snabbt.

Inför Göteborgsmötet skrev företrädare för LO entusiastiskt på SVT Opinion:

”Den sociala pelaren är därför ett välbehövligt komplement i EU-politiken. För en facklig representant är andemeningen i principerna faktiskt något av ljuv musik.”

Svenskt näringsliv hade å sin sida tidigt varnat för att unionens vilja att samordna arbetsmarknaderna riskerar att begränsa medlemsländernas beslutanderätt. Men de synpunkterna tyckte LO var ”onödiga”, ”överdrivna” och ”alarmistiska”.

Som många kritiker befarat

Nu visar det sig att Svenskt näringslivs kritik tvärtom var något som också LO borde tagit på stort allvar redan från början. I slutet av december lade EU-kommissionen fram ett förslag med utgångspunkt ifrån de principer EU:s regeringschefer enats om i november och som Stefan Löfven ställt sig bakom i Göteborg. Bland annat föreslås stärkta minimivillkor för alla europeiska arbetstagare och enligt EU-kommissionen kan det föreslagna direktivet komma att genomföras som lagstiftning. Alltså precis det som så många kritiker befarat.

Och nu är plötsligt även LO oroade. Till Europaportalen (21/12) sade utredaren på LO:s internationella enhet, Monika Arvidsson:

”Även om vi tycker att det är rätt politik så blir det ett bekymmer om det här på något sätt skulle bli lagstiftning eller påbud från kommissionen som urgröper möjligheten för parter på nationell nivå att reglera sånt här i kollektivavtal”. Plötsligt var alltså inte musiken från Bryssel så ljuv längre för LO heller.

Makten flyttas till EU

Som en varm förespråkare av EU-samarbetet är jag generellt sett positiv till att underlätta för en gemensam arbetsmarknad och företagssamarbeten över gränserna. Samtidigt är jag som liberal och svensk mycket tveksam till den här typen av direktiv. Det försämrar sannolikt situationen för svenska arbetstagare, men flyttar framför allt bort makt från arbetsmarknadens parter till politikerna och bort från Sverige till EU.

Det vore inte särskilt bra om vi tvingades från modellen där arbetstagare och arbetsgivare själva sluter avtal till ett europeiskt system där staten går in som en tredje part. Men om kommissionens förslag i nuvarande form blir verklighet är det inte troligt att det går att stå emot en utveckling i den riktningen.

Djupt oroande

Att statsminister Stefan Löfven med sina djupa rötter inom den fackliga rörelsen inte förstått varthän det barkade och okritiskt hyllat den sociala pelaren är därför djupt oroande.

De sociala principer om en alleuropeisk arbetsmarknad och en alleuropeisk välfärd som nu eftersträvas och med stor sannolikhet kan landa i ytterligare lagstiftning är ur ett svenskt perspektiv inte eftersträvansvärda. Tvärtom innebär det ett mer protektionistiskt och paternalistiskt Europa och sämre möjligheter för oss att värna vår välfärdsstat och det välfungerande system vi byggt upp.

Lyssna till de egna leden

Att statsministern inte vill lyssna på Svenskt näringsliv är en sak. Men han borde i alla fall förmå sig att lyssna till de egna leden. För vad de egentligen försöker få sagt är att statsministern hoppat i galen tunna när han utan att tänka på konsekvenserna viftat bort risken att den svenska modellen lagstiftas bort.

Det enda rätta för statsministern borde därför vara att släppa prestigen och erkänna att han underskattat sprängkraften i EU-kommissionens förslag.

Det gör säkert ont. Men inte lika ont som att gå till historien som den som öppnade för nedmonteringen av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Jasenko Selimovic (L)

Europaparlamentariker

Mest läst