Inte sedan Andra världskriget har så många människor varit på flykt som i dag. Förra året beräknades 65 miljoner människor ha tvingats lämna sina hem i jakt på fred och trygghet. De flesta av världens flyktingar befinner sig i fattiga länder. EU, som har cirka 24 procent av världens samlade BNP, hyser bara åtta procent av världens flyktingar.
Men i stället för att ta ett större ansvar för några av världens mest utsatta människor och skapa långsiktigt hållbara lösningar för flyktingsituationen, präglas EU:s flyktingpolitik av att bygga murar. Resultatet har blivit att det under förra året drunknade över 5 000 människor i Medelhavet, fler än något år tidigare. Över 60 000 personer sitter fast i undermåliga flyktingläger i Grekland. Långt fler befinner sig i flyktingläger i Turkiet, eller ännu värre, i kaosets Libyen.
Gemensamt lagpaket
Just nu behandlas runt tio flyktingpolitiska lagförslag i Europaparlamentet. Det handlar bland annat om Dublinförordningen, om dokumentationssystemet Eurodac och om mottagningsvillkor. Förslagen är delar i ett stort gemensamt lagpaket som syftar till att likrikta flyktinglagstiftningen i EU:s medlemsländer. Många av förslagen går från att tidigare ha varit direktiv till att nu bli mer bindande förordningar. I princip alla går ut på att EU ytterligare ska försvåra för och stänga gränserna för människor på flykt.
Endast ett av lagförslagen handlar om att skapa förutsättningar för lagliga och säkra vägar till Europa och ett välorganiserat mottagande av människor som söker skydd i EU. Förslaget handlar om vidarebosättning, eller ett kvotflyktingsystem på EU-nivå. För detta förslag är jag parlamentets ansvariga.
Välplanerat mottagande
Enligt det kvotflyktingsystem som FN utarbetat sedan Andra världskriget innebär vidarebosättning att en flykting väljs ut av FN:s flyktingorgan UNHCR och får en säker inresa och ett välplanerat mottagande i ett nytt land. Vidarebosättning är en långsiktigt hållbar lösning där permanenta, eller mycket långa, uppehållstillstånd är regel. Genom vidarebosättning slipper flyktingen anlita skrupellösa människosmugglare och sätta sig i en överfull gummibåt över Medelhavet för att förhoppningsvis nå EU och därefter söka asyl. Bara genom att skapa säkra vägar till Europa kan vi hindra att så många personer skadas, utnyttjas eller dör på vägen hit. Ett kraftigt utökat kvotflyktingsystem är inte enda lösningen, med det skulle utgöra en av flera lagliga vägar.
Redan i dag tar sjutton EU-länder (varav Sverige är ett) emot kvotflyktingar, men det rörde sig sammanlagt bara om drygt 13 000 personer under 2015. I genomsnitt innebär det att Europa de senaste fem åren tagit emot runt tio procent av världens kvotflyktingar. Det kan jämföras med USA, som samma år tog emot närmare 70 000 kvotflyktingar.
Får inte bli kohandel
I mitt förslag ska EU ha som målsättning att ta emot minst 250 000 kvotflyktingar per år. För Sveriges del skulle det inte innebära några förändringar jämfört med i dag. Vi skulle i så fall vidarebosätta 5 000 personer per år, en siffra som regeringen redan föreslagit.
För att EU:s vidarebosättningsprogram ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att det bygger på FN:s kvotflyktingsystem. Det innebär bland annat att det är humanitära behov som styr varifrån EU väljer att vidarebosätta. Det får inte förvandlas till en kohandel där vidarebosättning, likt EU:s skamliga flyktingöverenskommelse med Turkiet, bli till ett verktyg för att kontrollera migration. Fokus måste vara att hjälpa människor på flykt få en trygg tillvaro i ett EU-land samt att visa konkret solidaritet med de länder som har en stor flyktingpopulation.
Det ska handla uteslutande om att ordna en säker resa och ett välorganiserat mottagande i ett EU land. Vidarebosättning får därmed inte, som i EU-kommissionens tappning av förslaget, på något sätt villkoras, så att länder utanför EU ska tvingas hålla tillbaka flyktingströmmar i utbyte mot att EU vidarebosätter andra flyktingar. Det är något som både FN-organ som UNHCR och IOM och människorättsorganisationer som Amnesty flera gånger varnat för. Därför är det djupt oroande att den svenska regeringen i nuläget ändå tycks godkänna dessa delar i förslaget. EU ska förstärka FN:s globala kvotflyktingsystem, inte försvaga eller förvandla det till något annat.
Ovilliga länder lämnas bakom
I mitt förslag blir det inte obligatoriskt för EU:s medlemsländer att delta i kvotflyktingsystemet. För att så många flyktingar som möjligt ska vidarebosättas är det nödvändigt att lämna ovilliga länder bakom oss, och inte låta dem stoppa de länder som faktiskt vill stå upp för en human och solidarisk flyktingpolitik. Jag förväntar mig till exempel inte att länder som Polen, Ungern och Slovakien helt ska ändra kursriktning och börja ta emot flyktingar. Men som ett första litet incitament bör mottagarländer få 10 000 euro (cirka 100 000 kronor) för varje vidarebosatt flykting. Länder med erfarenhet av vidarebosättning skulle också bistå med kunskapsöverföring till länder utan erfarenhet.
Jag kommer nu att göra allt jag kan för att mitt förslag ska godkännas av ledamöterna i Europaparlamentet. Därefter hoppas jag att den svenska regeringen står upp för förslaget i ministerrådet, och inte låter vidarebosättning bli ytterligare ett sätt för EU att stoppa människor på flykt. Vi kan inte låta de nationalistiska och rasistiska krafterna i Europa sätta dagordningen. Om bara den politiska viljan finns har vi i EU tillräckligt med resurser i form av pengar, kunskap och strukturer för att bygga en långt bättre flyktingpolitik och skapa lagliga flyktvägar till Europa. Låt oss börja med det nu!
Malin Björk (V)
Europaparlamentariker