I våras presenterade opinionsanalytikern Markus Uvell en undersökning som visade att 74 procent av väljarna menar att politiker ägnar sig för mycket åt udda symbolfrågor och för lite åt att lösa de problem människor ser i sin vardag.
Ett bra exempel på detta är den onödigt omfattande lastbilstrafiken på våra vägar. I andra EU-länder som har inre vattenvägar tar 22 000 inlandsfartyg, så kallade pråmar, hand om stora delar av lastbilsgodset. I Tyskland hanterar inlandssjöfarten mer godstransporter än alla lastbilar och tåg i Sverige sammantaget. En tredjedel av frakterna är kortväga, mindre än fem mil, och trafiken i storstadsregionerna ökar.
Sverige har utmärkta inlandsfarvatten
2009 tillsatte dåvarande infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) den så kallade ”Inre Vattenvägsutredningen” (SOU 2011:4). Utredningen konstaterade att Sverige har utmärkta inlandsfarvatten. Nästa steg togs av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) som gav Transportstyrelsen i uppdrag att implementera EU:s regler för dessa pråmar och då så långt som möjligt utan svenska särregler. Elmsäter-Svärd drev hela inlandssjöfartsfrågan med pondus ända fram till målsnöret men då kom valet 2014.
Nu har det alltså gått fyra år sedan Sverige införlivade EU:s regelverk för inlandssjöfart i svensk lag men ännu finns inte en enda EU-klassad pråm i drift i Sverige. Det beror på Transportstyrelsens omfattande särregler som gör det omöjligt att i Sverige konkurrera med lastbilen.
Pråmar för dyrt på grund av goldplating
Pråmarnas konkurrensfördelar är små besättningar och enkla och billiga fartyg anpassade till skyddade vatten men Transportstyrelsen har genomgående skärpt EU:s tekniska krav (så kallad goldplating). EU-godkända pråmar får därför inte användas i Sverige. Det räcker inte med det. Dessa pråmar måste, på grund av Transportstyrelsens bestämmelser, ha lika stora besättningar som ett havsgående fartyg. I Sverige är dessa pråmar dessutom lotspliktiga. Den svenska regelhysterin är rena tosseriet med tanke på att en EU-klassad pråm, utan svenska eller andra särregler, är drygt tio gånger säkrare än en lastbil.
Inlandssjöfart har bara fördelar, inga kostnader för skattebetalarna.
Signifikant sänkning av utsläpp
Eftersom dessa inlandsfartyg är betydligt energisnålare än lastbilarna, skulle vi få en signifikant sänkning av utsläpp av koldioxid, kväve, etcetera, och trängseln på vägarna, särskilt tillfarterna till Stockholm och Göteborg, skulle minska. Inlandssjöfarten skulle inte kosta staten någonting och kan vara igång inom ett år. Potentialen för dessa lastfartyg är lika stor som för godsjärnvägen. Samhällsvinsterna är mycket stora men ännu har jag inte sett en riksövergripande analys.
Inget har hänt på fyra år
På ett seminarium nyligen vittnade flera operatörer att det inte hänt någonting under de fyra gångna åren inom området inlandssjöfart. Det är inte acceptabelt. Den nuvarande låsningen om svenska särregler kan kan lösas om ett eller flera välrenommerade EU-rederier från exempelvis Holland, Tyskland eller Polen får dispens från Transportstyrelsens regler och tillåts operera med sina EU-godkända fartyg på samma villkor som de i dag gör i sina i hemländer. Efter sex månader kan en utvärdering göras. I Transportstyrelsens inbillningsvärld kommer dessa inlandsfartyg, utan svenska särregler, att ganska snabbt sjunka, brinna upp och/eller kantra. Men det kommer inte att hända. Transportstyrelsens egen konsekvensanalys, som för fyra år sedan genomfördes av GD-stab med hjälp av externa experter, visar svart på vitt att Transportstyrelsens särregler är verkningslösa. Påverkan på sjösäkerheten är ”inte kvantifierbara” enligt utredningen. Regeringen hävdar att man vill se färre svenska särregler. Om man nu inte klarar av att eliminera särregler som myndighetens egen utredning konstaterar är verkningslösa är det svårt att ta regeringen på allvar i denna fråga.
Jag vet att det är många redare som ligger i startgroparna för att, så snart det finns förutsättningar för en sund kommersiell verksamhet, starta EU-klassad inlandssjöfart i Sverige på samma sätt som i hela övriga EU.
Catharina Elmsäter Svärd tog under sin tid som infrastrukturminister ett ordentligt grepp om frågan men sen har inget hänt. Det duger inte att som politiker med transporter som ansvarsområde nu bara prata och sen sitta på händerna i ytterligare fyra år.
Problem som människor ser i sin vardag
Många människor är hjärtligt trötta på de köer, olyckor, koldioxidutsläpp och trängsel som lastbilarna förorsakar. Detta är problem som människor ser i sin vardag.
Vi vill se en minister som ser till att Sverige godkänner EU:s gemensamma regelverk för inlandsfartyg utan goldplating och med samma bemannings- och lotsregler som i övriga EU.
Bertil Arvidsson
senior advisor, transport och miljö.