Slutreplik
Skatteslöseriet, 6&12/10
Lena Nyberg, generaldirektör för MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, skriver i en replik till min artikel om att effektivare välfärd sparar miljarder – där MUCF tas upp som ett exempel på slöseri med skattepengar – att myndigheten inte betalar ut pengar till organisationer som inte finns samt att myndigheten skärpt sina kontroller sedan 2016. En smula självkritik hade varit klädsam, då det är först efter konsekvent och omfattande kritik, bland annat från Skattebetalarnas dåvarande slöseriombudsman Rebecca Weidmo Uvell 2015 och Sofie Löwenmarks uppföljande granskningar för Smedjan 2017, som MUCF vaknat och sett över sina rutiner.
Sofie Löwenmarks -granskning visade bland mycket annat att det fanns mycket starka skäl att ifrågasätta att exempelvis flera föreningar under Paraplyorganisationen Booster, som lyft bidrag från MUCF, verkligen existerade.
Otillräckliga kontroller
De skärpta kontrollerna sedan 2016 är dessutom långt ifrån tillräckliga. Den analys som Statskontoret gjorde av MUCF 2017 konstaterar att det ”är svårt att se något resultat av MUCF:s processer för att säkra kvaliteten”. Vidare kritiseras att MUCF i stället för egna kontroller i stor utsträckning förlitar sig på revisioner gjorda av lekmannarevisorer som de bidragssökande organisationerna själva utsett. Statskontoret drar slutsatsen att ”MUCF:s kontroll i bidragsgivningen inte är tillräcklig för att förhindra bidragsfusk.”
Sammanfattningsvis är det svårt att finna skäl för det goda självförtroende som Lena Nyberg visar. Det är självfallet glädjande att generaldirektören anser att myndigheten inte längre betalar ut pengar till organisationer som inte finns. Som skattebetalare kunde man dock hoppas på en något högre ambitionsnivå.
Christian Ekström
vd Skattebetalarna