Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det handlar inte om rasism

Att gamla människor på äldreboenden eller i behov av hemtjänst känner sig tryggare om de kan kommunicera på sitt eget språk är en självklarhet. Det gäller inte bara invandrare utan även svenska äldre.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En äldre människa kan ha ett särskilt behov av att känna igen sig i den språkliga, kulturella och sociala kontext han eller hon befinner sig i. Detta är väl känt inom äldrevården. Ett persiskt äldreboende i Sverige förklarar exempelvis på sin hemsida: ”Dans, musik, vattenpipa, TV med persiska kanaler som nästan alltid står på, allt påminner om hemlandet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men det är framförallt språket, maten och gemenskapen som skapar tryggheten. På Persikan nöjer vi oss inte med att prata persiska hela dagarna utan här möts du även av en atmosfär och känsla av att komma ’hem till Iran’. Här kan de äldre vila i sitt eget språk och umgås med andra som talar samma språk men även möta medarbetare som alla pratar persiska och har förståelse för de kulturella skillnaderna.”

Eller som det hette i tidningen Vårdfokus för några år sedan, när det första arabiska äldreboendet i Sverige planerades i Tensta:

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har nu genomfört en tillsyn och slagit fast att detta utgör otillåten diskriminering

”De som flyttar in här … kommer att känna igen maten som serveras och språket som talas. Personalen talar arabiska och har förståelse, kunskap och kännedom om hur det är att komma från en annan kultur, ett annat land, till Sverige … Det som händer när man blir gammal och framför allt när man blir dement är att man tappar det nya språket, men kommer ihåg det gamla. Att kunna göra sig förstådd och känna igen sig skapar lugn och mindre oro.” Förklarade medicinskt ansvarig sjuksköterska på boendet för Vårdfokus (2/2 2011).

Detta är inte kontroversiellt, snarare självklart. Åldringar, särskilt de som lider av demens, är ofta beroende av att befinna sig i ett sammanhang som de kan känna igen sig i och förstå.

Samtidigt: P4 Västernorrland avslöjade förra sommaren att enskilda svenska äldre bett om att få välja bort hemtjänstpersonal med utländsk bakgrund, och att ett antal kommuner i Västernorrland hade gått dessa äldre till mötes. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har nu genomfört en tillsyn och slagit fast att detta utgör otillåten diskriminering.

SVT:s Aktuellt rapporterade om nyheten som en fråga om rasism bland äldre, och redaktionen tycktes överhuvudtaget inte reflektera över att kraven kunde tolkas mer välvilligt – nämligen som att också svenska åldringar kan ha ett behov av att känna sig hemma språkligt, socialt och kulturellt, på samma sätt som de åldringar som väljer ett boende för minoriteter.

Också DO:s tolkning innebär en förväxling av mål och medel. Frågan om vem som badar dig, vem som lagar din mat, vem som kan vara din enda mänskliga kontakt under en hel dag, får inte betraktas som en murbräcka mot orättvisor. Det finns bara ett mål, och det är den enskilde åldringens trygghet och värdighet under de sista åren i livet.

Paulina Neuding

journalist och jurist, chefredaktör för tidskriften Kvartal

kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv