Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Patric Söderström / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det är dags att agera för minkarna

En mink kan likt andra djur aldrig ha det bra i en bur – det behöver vi inte mer forskning om. Om den nya djurskyddslagen ska ha bärkraft så är det dags att Sveriges politiker agerar för minkarna, skriver bland andra Djurens rätt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I samband med att förslaget till ny djurskyddslag presenterades förra året fick Jordbruksverket i uppdrag att utreda Sveriges pälsindustri. Utredningen blev färdig i januari med slutsatsen att det i dag inte går att se om minkarnas välfärd främjas, vilket den nya djurskyddslagen kräver. Utredarna föreslår därför endast mer forskning på området. Trots att flertalet forskare och organisationer föreslagit åtgärder uteblir konkreta förslag till regeringen. En mink kan likt andra djur aldrig ha det bra i en bur – det behöver vi inte mer forskning för att ta reda på.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Minkar hålls i burar med gallergolv, utan tillgång till simvatten och som är nästan 20 gånger mindre än minsta tillåtna bur för den närmast besläktade tama arten: illern.

Välfärd enligt den nya djurskyddslagen innebär inte enbart frihet från sjukdom utan också möjlighet att bete sig naturligt och må psykiskt bra. Minkar hålls i burar med gallergolv, utan tillgång till simvatten och som är nästan 20 gånger mindre än minsta tillåtna bur för den närmast besläktade tama arten: illern.

Minkar i det vilda älskar att simma, spana efter byten och jaga, något de inte får tillgång till i burar. Minkar är i naturen ensamlevande och rör sig flera kilometer per dag om de får välja. I burar tvingas de leva tätt intill varandra utan möjlighet att komma ifrån lukt, synintryck och ljud från andra minkar. Enligt utredningen verkar minkarna hålla sig friskare än tidigare, men det framkommer att det är oklart om de kan bete sig naturligt eller är tillfredsställande sysselsatta, vilket lagen kräver .

Den ena vägen är att se till att minkarna genom striktare lagstiftning får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. Den andra är att använda sig av styrd avveckling av pälsindustrin.

Enligt en opinionsundersökning vill åtta av tio svenskar inte ha kvar pälsnäringen. Att föda upp djur bara för att göra accessoarer och kläder av deras pälsar anses förlegat och omoraliskt.

Vi ser att det finns två vägar att gå härifrån, och mer forskning är inte en av dem. Den ena är att se till att minkarna genom striktare lagstiftning får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. Den andra är att använda sig av styrd avveckling av pälsindustrin. Många länder har redan gått denna väg, bland andra Norge, Nederländerna och Storbritannien. Om Sverige ska vara ett land med bra djurskydd kan vi inte vara sist på bollen.

Om den nya djurskyddslagen ska ha bärkraft så är det dags att Sveriges politiker agerar för minkarna. Minkarna måste få möjlighet att utföra viktiga naturliga beteenden och om det inte är genomförbart bör de inte behöva födas upp alls.

Tina Hogevik

tf förbundsordförande Djurens rätt

Åsa Hagelstedt

generalsekreterare Djurskyddet Sverige

Lillemor Wodmar

ordförande Svenska Djurskyddsföreningen

Roger Pettersson

generalsekreterare World Animal Protection Sverige

Bo Algers

professor emeritus