När Bill Clinton vann presidentvalet i USA 1992 hade hans kampanjchef ett anslag uppsatt på kampanjhögkvarteret där det stod: Det är ekonomin, dumbom!
Tanken var att alla som arbetade i kampanjen hela tiden skulle påminna väljarna om USA:s ekonomi.
Den var inte bra. Det var president Bushs fel. Han borde bytas ut. Och Clinton vann valet, inte minst för att valdebatten kom att handla väldigt mycket om just ekonomin. I den frågan hade Clinton redan väljarnas förtroende.
Med detta sagt tror jag att det lika gärna hade kunnat stå ”Det är dagordningen, dumbom!” på det där anslaget.
För dagordningen, vad det politiska samtalet handlar om, spelar roll. Dagordningen styr vilka frågor vi har åsikter om, och de partier och politiker som anses starka i just den frågan gynnas.
Jag är helt övertygad om att dagordningen var en helt avgörande fråga för Sverigedemokraternas framgångar i det svenska valet 2014, och jag tror att det spelade stor roll i det norska valet förra helgen.
Arbeiderpartiet ville prata skola, vård och klimat. Medierna och väljarna ville prata flyktingfrågan, trots att det kommer ytterst få flyktingar till Norge just nu. Arbeiderpartiet tappade stöd med en hastighet som får moderaternas ras i Sverige att framstå som en utflykt i parken.
Men just för att dagordningen spelar stor roll, så är den svenska situationen ändå ganska hoppfull just nu.
För två år sedan kändes det som om inte vi heller kunde prata om något annat än flyktingfrågan. I dag är det på ett annat sätt. I dag handlar det om vinster i välfärden, satsningar på landsbygden, investeringar och skolan. Dagordningen ändras med konkreta politiska förslag.
När svenska folket rankar de viktigaste frågorna just nu hamnar sjukvården på första plats.
Det finns med andra ord inget ödesbundet i vad vi talar om i det politiska samtalet. För partierna handlar det just nu om att gnugga sina geniknölar och försöka räkna ut hur den politiska debatten nästa år ska kunna handla om ”deras” frågor.
Det verkliga problemet uppstår för de partier som inte uppfattas som bra på något.
Enligt en undersökning utförd av Aftonbladet/Inizio anser väljarna att Liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte är bäst på något. Kristdemokraterna är så totalt profillösa att de inte ens är andra eller tredje bästa parti i en enda fråga. Samma parti som i mätningarna sedan valet 2014 mer eller mindre konsekvent legat under fyraprocentspärren.
Så, partistrateger i alla partier: Ni har en del att fundera över!
Jesper Bengtsson
Chefredaktör Tiden magasin
kommenterar politiken ur ett socialdemokratiskt perspektiv