Hijabuppropet har startats efter att kvinnor i Sverige attackerats och misshandlats på grund av sina huvudbonader. De begångna brotten sägs av initiativtagarna falla under kategorin hatbrott, det vill säga brott som ses allvarligare av rättsväsendet då de motiveras med motiv härrörande från skillnader i etnicitet, sexualitet och så vidare.
Polisen har tagit upp en anmälan om misshandel i det aktuella brottsfallet som alla debattörer för dagen hänvisar till. Uppropet skall visa solidaritet för dessa kvinnor som drabbats av glåpord, hån och våld för sitt val att bära huvudbonader.
Uppropet har lett till hetsiga diskussioner i debattartiklar och på sociala medier, kring dessa religiösa symboler och människors rätt att välja själv. Liksom i andra sammanhang där huvudbonader diskuteras, glöms den stora gruppen bort. De kvinnor, som är påtvingade detta skylande av sitt hår, de kvinnor, som ”väljer” att bära huvudbonad då andra val skulle betyda risk för misshandel.
Vi kan inte tillåta oss att blunda för att huvudbonaden är en religiös symbol för kvinnoförtrycket, detta klädesplagg har ett syfte, och det är att skyla kvinnor från mäns blickar. Bitte Assarmo menar i sin debattartikel i GP (2013-08-20) att svenska politiker, som utger sig för att vara feminister, är med och legitimerar kvinnoförtryck i sin hijabaktion.
Politisk islams mål är samhällen styrda på religiösa grunder, i stället för demokratiska värderingar som vuxit fram historiskt med tiden och förändringarna, med ny kunskap över tid och attitydförändringar. Politisk islam följer inte förändringarna i samhällsklimatet, den vill styra samhällsklimatet totalitärt, byggt på religiösa regler, uppsatta av män, som skyller på religionens föreskrifter
Riskerar misshandel
I alla islamstyrda länder styr hederskulturen livet i samhället och bärandet av huvudbonad står inskrivet i lag i Iran och Saudiarabien. I andra länder riskerar kvinnor misshandel när de väljer något annat än det som hederskulturen förespråkar: den dolda kvinnan. En del i hederskulturen är kvinnors skylande av sitt hår med hjälp av huvudbonader som täcker hår, och i vissa fall även delar av, eller hela, ansiktet.
Att tro, att alla kvinnor som bär hijab gör detta frivilligt och av eget val, är naivt. Att tro, att alla beslöjade kvinnor står fria att göra sina livsval, utan påtryckning, hot och löften från släkten, klanen eller sin familj, är naivt. Att tro att hijaben har något annat syfte än kontroll av kvinnans sexualitet, är naivt.
Hjälpt otaliga kvinnor
Vi inom GAPF har mött otaliga hjälpsökande kvinnor och unga tjejer som inte haft möjlighet att välja bort sin ”valda” slöja. De har då utsatts för hot och trakasserier av både familjen och politisk islams representanter i olika förorter runt om i landet, något Sydsvenskan tidigare rapporterat om.
Det som förvånar, är hur ett upprop som detta enkelt sväljs av politiker som utger sig för att vara feminister, utan en tanke på huvudbonadens, historia, syfte och tradition. Att hänga på sig en huvudbonad i något slags solidaritetshandling, på så lösa boliner som nu skett, visar hur okunniga dessa politiker är i kvinnofrågor.
Det är möjligt, att just den kvinnan som blev attackerad i Farsta har valt sin huvudbonad. Det vet vi inte. Det vi vet, är att hon är i 25 årsåldern och väntar sitt fjärde barn. Det är vad vi vet. Om det finns utrymme för just henne att göra ett aktivt, eget val vad gäller sin klädsel, det vet bara hon själv.
Tar fokus från förtrycket
”Alla måste faktiskt få bestämma över sin egen kropp och sin/a egna kläder. Det borde inte vara så dramatiskt”, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet (19/8). Vi är överens med Anders Lindberg, men han måste minnas att det inte alls är en självklarhet i hederskontexten att välja bort de religiösa symbolerna för kvinnlig underordning. Bland andra Nima Gholam Ali Pour sätter strålkastaren på det egentliga problemet, de människor som står för förtrycket, när han redogör för hur den verkliga situationen ser ut, och påvisar hur ett hijabupprop tar fokus från förtryckaren och förtrycket.
Det finns de som bär sin slöja av rent personliga, religiösa skäl. Det måste de naturligtvis få göra. Men att skapa ett upprop, som ger politiskt islam mer belägg och att kategorisera en påtvingad symbol som ”individuella rättigheter”, det hjälper inte debatten om personlig frihet.
Beklämmande aningslöshet
Det är beklämmande, för att inte säga pinsamt, hur politiker och människor som ser sig som feminister, följer i andras spår utan att blinka. Man kan reflektera över om Gudrun Schyman och Veronica Palm tycker att det var en så god idé att klä sig i hijab om de känt till att en av skaparna till uppropet, Fatima Doubakil, finns med som undertecknare av ett alternativdokument till FN, där bland annat Islamiska förbundet pekar ut svenska statens arbete mot hedersrelaterat våld som onödigt och pekar ut utredningen om stärkt skydd mot barn- och tvångsäktenskap som fullständigt meningslös.
I äkta feministisk anda kan man kanske låta bli att bära hijab. Solidaritet i all ära, men en feminist, som vet vad hijaben står för, kan inte bara blint följa detta upprop. Lite eftertanke måste man kunna kräva.
Respekt för individen
I Dalarnas Tidning (19/8) intervjuas fyra kvinnor, tre som befriat sig från huvudbonad och valt bort den när de fick en möjlighet i Sverige, och en kvinna som väljer att bära sin huvudbonad av religiösa skäl. Det är den slags individuella frihet som GAPF står för, med respekt för individuella val. Men vi får aldrig någonsin böja oss för det slags generalisering som detta hijabuppror bidrar till: att visa upp den beslöjade kvinnan som en fri individ, generellt. Vi får aldrig i dessa debatter glömma den unga tvångsgifta kvinnan med den påtvingade slöjan, det är att skymfa henne när vi tar symbolen för förtrycket och får den manifesterad av politiker, makthavare och samhällsdebattörer.
Riksorganisationen GAPF tar starkt avstånd från allt utövande av våld och förtryck, så även dessa attacker. Men vi inom GAPF tar också avstånd från hijabuppropet som skall visa ”solidaritet” för denna lilla grupp vuxna kvinnor i västvärlden som väljer att bära hijab. Vi behöver visa solidaritet med attackerade kvinnor, men det kan göras på andra sätt än genom en hyllning till religiösa symboler för kvinnoförtryck och numera politiska islams flagga i väst.
Vi kan inte ställa oss bakom något som vi ser som ett hån mot kvinnoaktivister världen över, som riskerat sina liv för kvinnors rätt att välja bort denna religiösa symbol för det patriarkala samhället och mäns överordning och kvinnors underordning.
Inte alls något fritt val
Vi kan inte ställa oss bakom uppropet, som ger politiskt islam vatten på sin kvarn, som bekräftar islamisternas självpåtagna rättigheter att styra sina flickors och kvinnors klädsel och liv. Vi kan inte stödja uppropet, när det finns länder som Iran och Saudiarabien där huvudbonaden som skall dölja kvinnors hår finns inskrivet i lagar, och inte alls är ett fritt val för flickan eller kvinnan.
Uppropet ger deltagarna i det politiska spelet fler trumf på handen i röstfisket som vissa av Sveriges politiker, likväl som företrädarna för politisk islam, ägnar sig åt. Gudrun Schyman (FI), Åsa Romson (MP), Veronica Palm (S) och komikern och programledaren Gina Dirawi med flera bidrar med sitt bärande av huvudbonad till uppfattningen att vissa kvinnor får utsättas för förtryck, att vissa kvinnor kan kläs i religiösa symboler för synliggörande av en existerande och accepterad manlig överordning.
Vi inom GAPF är för det fria valet, emot våldet, men kan inte tyst godkänna en manifestation där kvinnoförtryckande symboler hyllas. Vi skulle önska solidaritetshandlingar ute i det offentliga den 8 mars, när kvinnor med sitt liv som insats bränner huvudbonader runt om i världen på den internationella kvinnodagen. Vi måste visa solidaritet för dem som väljer bort dessa religiösa symboler och därför drabbas av våld i hederskontexten.
Kan uppmärksammas på annat sätt
När det kommer till kritan, så handlar detta om glåpord, hån och fysiska attacker mot oliktänkande. Ett upprop som detta ger gärna intrycket att det är den generaliserade vita mannen som frekvent misshandlar kvinnor som bär hijab på grund av kvinnans religiösa tillhörighet. Den människa som begår en sådan handling, representerar inte den invånare som kan generaliseras. Dessa handlingar behöver inte heller handla om hat mot religion som manifesteras genom klädsel. Dessa attacker kan ha ursprung i rasism, öppen eller illa dold, i egen social misär eller i eget utanförskap.
Utanförskap skapar missnöje, vilket historiskt sett alltid landar på minoritetsgrupper genom att leta efter syndabockar eller utpeka oliktänkande. Detta faktum kan uppmärksammas på andra sätt, än genom hyllningar till en religiös symbol, som är allt annat än valfri för en mycket stor andel bärare.
Låt oss protestera mot Farsta-attacken genom att demonstrera mot våldet, genom att uppmana samhället till civilkurage att ifrågasätta och stoppa sådana attacker framöver.
Och om det skall springas i andras fotspår, så se först efter så att de egna skorna passar i fotspåren efter den som leder uppropet.
Sara Mohammad
ordförande GAPF
Virpi Hellmark
sekreterare GAPF
Riksorganisationen GAPF– Glöm Aldrig Pela och
Fadime.