Kommunerna ska följa plan- och bygglagen (2010:900) PBL, men kanske är Göteborg delvis överdrivet ambitiös i tillämpningen. På mindre tomter är det fullt möjligt att planprocessen kan förenklas. Då skulle enstaka flerfamiljshus här och var kunna uppföras på platser runt om i Göteborg på ”fill in”- ytor som inte behöver utredas närmare men nu görs av slentrian.
Det kommunala självstyret och planmonopolet medför stora möjligheter att på det lokala planet forma bebyggelseutvecklingen vilket anges såväl i kommunallagen (1 kap. 1§ och kap. 2 §1) som i PBL (1 kap.). Högst tänkvärt är att ett alltför ambitiöst planförfarande resulterar i att andra betydande lagar och regelverk till exempel bostadsförsörjningslagen (2000:1383) liksom socialtjänstlagen (2000:453) inte efterlevs i vissa stycken. Är PBL som lag mer värd än andra lagutrymmen? Men det är inte bara en fråga om att det ska byggas mer, utan i allra högsta grad hur, och vad det byggs, och för vem. Göteborg behöver göra en inventering av byggbara ” lucktomter” för intressanta ”fill in”-projekt med innovativa lösningar. Då skulle bo- och byggemenskaper, en modell som några framsynta arkitekter hämtat från Tyskland och introducerat i Sverige, kunna komma igång rejält och bidra till ett förnyat bostadsutbud. Bo- och byggemenskaper innebär att privatpersoner kan gå samman och bygga sitt flerfamiljshus i egen regi utifrån sina speciella önskemål. Kommunfullmäktige har beslutat att minst fem procent av markanvisningarna ska lämnas till bo- och byggemenskaper men har nu delvis stannat av trots ett växande intresse. Jag vill ta upp några omständigheter som kan förklara orsakerna till avstannandet.
1. Det råder brist på tjänstemän i Göteborg eftersom dessa arbetar för högtryck på de stora projekten som konsekvent premieras. Det resulterar i att markanvisningar till mindre aktörer blir än färre och tar åratal.
2. Sedan tar dyra och omständiga detaljplaneprocesser vid som i regel tar minst ett par år.
3. De ekonomiska förutsättningarna för bo- och byggemenskaper behöver stärkas finansiellt.
Det är hög tid att mindre och nytänkande byggprojekt kommer till stånd i högre utsträckning. Något som direkt uppmanas till i rapporten SOU 2015:105 ”Plats för fler som bygger”. Där förs resonemang om bostadsbyggandets spelregler där kommunernas självstyre har stor betydelse. SOU-rapporten visar även att Konkurrensverket kritiserat att en överdrivet omständlig planeringsprocess förhindrar bostadsbyggandet, därtill brister det i mångfald och social hållbarhet.
Bygga utan detaljplan
Thomas Kalbro, professor i fastighetsvetenskap på KTH har gett ut ett stort antal böcker inom sitt ämnesområde och menar att kraven på detaljplaner borde luckras upp. Om platsen inte kräver ny infrastruktur, om inga markförvärv eller gator måste lösas in, eller om varken omgivning eller miljö påverkas och nödvändigtvis måste inventeras, då är det inget som hindrar att bygga utan detaljplan. Kalbro ifrågasätter det slentrianmässiga i att göra detaljplaner på mindre tomter och restytor, den nya bebyggelsens lämplighet kan behandlas vid bygglovsansökan. I boken ”Byggemenskaper” beskriver författarna, som är rutinerade arkitekter, ungefär samma sak. De resonerar ingående med flera kunniga personer som alla menar att planförfarandet kan förenklas väsentligt på mindre tomter.
Bo- och byggemenskaper har framtiden för sig. Men om modellen ska utvecklas och överleva behöver frågan om ekonomiska villkor belysas. Det kan handla om startbidrag, kommunala eller statliga kreditgarantier och rimliga lånevillkor. Social resursförvaltning i Göteborg bör utforma föreningsbidrag inom social ekonomi eftersom bostadsfrågor i allra högst grad ryms in om den sociala hållbarhetens mycket breda spektrum. Ekonomiska incitament kan ges istället för de kommunala tjänstemän som annars skulle handlägga frågorna.
Jag drivs av denna frågeställning huvudsakligen av tre orsaker: Jag har (1) gjort en markansökan och startat en bo- och byggemenskap eftersom jag (2) behöver förändra min egen otillfredsställande boendesituation samt att detta berör (3) socionomens komplexa arbetsfält.
Behöver se mer småskalighet
Mitt debattinlägg riktar absolut ingen kritik mot tjänstemännen i Göteborg. Men politikerna måste lyfta frågan. En proposition är under bearbetning på finansdepartement som berör ett förenklat planförfarande för ökat bostadsbyggande. Dock, Göteborg kan börja redan i morgon med att bättre utnyttja det kommunala självstyret i denna fråga. Resultatet av storskalig byggnation ser vi runt om i staden, mastodonta husbumlingar och kompakta kvarter som liknar ett nytt miljonprogram. Nu behöver vi se mer av småskalighet och innovativ variation kopplat till de tre hållbarhetsaspekterna.
Lena Palm
BostadsLobbyn,
socionom och samhällsdebattör inom samhällsplanering och levnadsvillkor