Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Rattsrota collage
Peter Hellman, advokat och Fredrik Engström, advokat

Bristande rättssäkerhet i Göteborgs tingsrätt

Det är inte rimligt med ett synsätt där kraven på bevisningen inte skall vara lika höga vid lindriga brott som vid mer allvarliga brott. Men så går det ibland till i Göteborgs tingsrätt, skriver advokaterna Peter Hellman och Fredrik Engström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Under de år vi arbetat som brottmålsadvokater i Göteborg har vi vid flera tillfällen sett exempel på hur rättssäkerheten åsidosätts av såväl åklagare som av tingsrätten. Samtliga de domar vi reagerat på har rört mål om mindre allvarlig brottslighet, exempelvis mål om ringa stölder och annan mängdbrottslighet. Vid flera tillfällen har tingsrätten, trots att bevisning saknats eller enligt vår uppfattning inte borde räcka till för fällande dom, ändå valt att döma.

Det är enligt vår uppfattning inte rimligt att ha ett synsätt där kraven på bevisningen inte skall vara lika höga vid lindriga brott som vid mer allvarliga brott. Att mer lättvindigt döma någon som begått ett mindre allvarligt brott är såväl rättsosäkert som djupt omoraliskt; det kan vara nog så illa att en person blir felaktigt utpekad som brottslig eller felaktigt dömd även om brottsligheten i sig är mindre allvarlig.

Seriös diskussion krävs

Det är därför av största vikt att våra domstolar alltid dömer så rätt och rättvist som det bara är möjligt i alla typer av mål. Eftersom detta nu inte alltid tycks fungera anser vi att det nu är dags att vi som verkar inom rättsväsendet tar en seriös diskussion om rättssäkerheten för att säkerställa att grundläggande rättsstatliga principer gäller för alla – och inte bara i de mål som rör den grövre brottsligheten.

Ett exempel från senaste tiden var en tidigare ostraffad person som åtalades för att ha stulit varor för runt hundralappen i butik vid två tillfällen. I tingsrätten åberopade åklagaren ingen som helst bevisning. Varken väktarna som påstods ha gripit personen vid de aktuella tillfällena eller poliserna som skall ha kallats till de aktuella platserna hördes. Inte heller åberopades eller ens hänvisades det till några väktarrapporter om tillgreppen.

Det enda som åklagaren lutade sig emot var att personen, i samband med polisförhör som hölls i samband med tillgreppen, enligt vad polisen antecknat skall ha erkänt. Till saken hör också att det framkom i tingsrätten att personen var såväl alkoholpåverkad som led av psykisk ohälsa när gärningarna påstods ha begåtts, samtidigt som denne vid tingsrättsförhandlingen själv inte mindes något av vad som hänt eller att denne skulle ha erkänt tidigare. Tingsrätten fällde trots detta personen till ansvar för ringa stöld.

Betydande brister

Enbart ett erkännande skall enligt vår uppfattning aldrig kunna utgöra en tillräcklig grund för att fälla någon till ansvar för brott; erkännande måste alltid vinna stöd av annan utredning och bevisning som åklagaren har att presentera för domstolen. Det är i detta senare sammanhang som vi menar att rättstillämpningen dras med betydande brister; tingsrätten ställer ofta kravet på den övriga ”utredningen” alltför lågt.

Varför är det då problematiskt att döma någon som tidigare har erkänt med erkännandet som, i praktiken, enda stöd för domen?

Jo, ett erkännande lämnat i polisförhör under förundersökningen är ofta av flera anledningar mindre tillförlitligt. För det första kan personen ifråga inte, eller i vart fall inte fullt ut, ha förstått vad som läggs honom eller henne till last, bland annat eftersom de flesta förhör hålls muntligen och utan att brottsrubriceringar eller rekvisit förevisas i skrift.

För det andra kan man inte bortse från att vissa personer kan ha påverkat omdöme eller fattningsförmåga, exempelvis på grund av psykisk ohälsa, berusning eller drogpåverkan. Ett erkännande kan också vara orsakat av den pressade situation man befinner sig i precis i samband med ett polisingripande. Till detta skall läggas att förhör i dylika ärenden ofta hålls utan en försvarare närvarade och alltför ofta utan att den misstänkte ens erbjudits möjlighet att samråda med advokat.

En huvudprincip

En huvudprincip i varje rättsstat är att alla skall anses vara oskyldiga tills motsatsen bevisats i domstol. I Sverige innebär detta att åklagaren utom rimligt tvivel har att bevisa att den som är tilltalad i ett brottmål har begått den påstådda gärningen. Principerna bakom att åklagaren har bevisbördan i brottmål återfinns bland annat i Europakonventionen där oskyldighetspresumtionen normalt anses innebära att en tilltalads uttalanden inte får tolkas som ett erkännande när denne inte avsett att erkänna brottet. Enligt vår uppfattning bör denna princip tillämpas också i situationen där en tilltalad inte minns vad som hänt eller inte minns att han eller hon erkänt.

När ett erkännande som lämnats till polisen tas tillbaka eller inte kan kommas ihåg vid rättegången kan det således tyckas att domstolen, inte minst i ljuset av Europakonventionens bestämmelser, borde ställa extra höga krav på åklagarens övriga bevisning – och åtminstone kräva att sådan bevisning överhuvudtaget åberopas. Så är tyvärr i dag långt ifrån alltid fallet.

Oftast riktig och korrekt

Det bör i sammanhanget förtydligas att vi inte menar att tingsrätten generellt inte skulle upprätthålla rättssäkerheten; tvärtom är rättstillämpningen oftast riktig och korrekt. Rättssäkerhet är dock inte någon glidande skala; åsidosätts den så bara en enda gång är det en gång för mycket. Det är också just så det är tänkt att fungera; tingsrätten skall vara en garant för rättssäkerheten genom att kräva att åklagaren alltid bevisar sina påståenden och genom att kritiskt granska denna bevisning.

Förtroendet för rättsväsendet kräver att vi som verkar inom det gör allt vi kan för att åstadkomma riktiga och rättfärdiga domar. Debatten kring vårt rättsväsende tycks i dag mest fokusera på hårdare straff och mer polisiär övervakning. Just i samband med sådana strömningar i samhället är det extra viktigt att värna rättssäkerheten. Kampen mot brottsligheten bör inte få ske på bekostnad av en av rättsstatens mest grundläggande principer.

Peter Hellman

advokat

Fredrik Engström

advokat

Se mer från - Debatt: Rättssäkerhet
Mest läst