Bris kampanj mot psykisk ohälsa dömd att misslyckas

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

    <strong>Susanne Nyman Furugård</strong>
    <br> 
    <br> journalist, grundare av Hållbar familjepolitik NU, medgrundare av Power to Parents 2018
   </br></br>
Susanne Nyman Furugård

journalist, grundare av Hållbar familjepolitik NU, medgrundare av Power to Parents 2018

Bris har slagit larm om den ökande psykiska ohälsan bland unga med en ny rapport och kampanj. Det är ett angeläget initiativ, även om ökningen inte är någon nyhet; larmklockorna har ringt i minst 20 år utan framgång. Men tyvärr kommer Bris-kampanjen inte heller att lyckas bryta trenden, eftersom organisationen inte satsar på att förebygga psykisk ohälsa.

”Samhället har misslyckats med att förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga”, konstaterar Bris generalsekreterare Magnus Jägerskog i rapporten och i flera intervjuer.

Oundviklig slutsats

Det är en hård men oundviklig slutsats baserad på de senaste decenniernas statistik, som borde föranleda en djupare analys. Hur har man hittills jobbat med att försöka förebygga psykisk ohälsa? Vilka tänkbara orsaker har undersökts? Vilka har inte prövats? Att söka svar på dessa frågor är en förutsättning för att hitta nya vägar och undvika att fortsätta i samma gamla spår som misslyckats.

ANNONS

Tyvärr verkar inte Bris ha gjort den analysen, för deras rapport fokuserar bara på samma orsakshypoteser som forskare och myndigheter redan undersökt utan att ha fått några tydliga svar: ungdomsarbetslöshet, utbildning och socioekonomiska förhållanden.

När den negativa utvecklingen bara fortsätter är det hög tid att vidga sökfältet.

Sannolikt finns det många faktorer som bidragit till den ökande psykiska ohälsan bland unga. Mycket tyder på att de utsätts för mer stress och press än tidigare generationer, med fler valmöjligheter och större förväntningar på dem. Trycket från kommersiella krafter är starkare än någonsin på hur de ska se ut och vara. Med ständig uppkoppling kan de i varje vaken sekund jämföra och bedöma sig själva och andra. Det är klart att det frestar på självkänslan, psykets fundament.

Måste öka möjligheterna

Naturligtvis vore det bra om vi kunde minska en del av den här pressen genom insatser i skolan och på arbetsmarknaden, som Bris vill utreda vidare. Men vi måste också granska problemet från andra änden och se hur vi kan öka möjligheterna för unga att bygga en god självkänsla, vilket hjälper dem att hantera utmaningar i livet utan att drabbas av psykisk ohälsa.

Det arbetet behöver börja tidigt, eftersom forskning visar att god självkänsla hos barn är avhängigt av att de fått utveckla en trygg anknytning till minst en person under de första tre-fyra åren.

ANNONS

Sett utifrån denna kunskap är dagens ohälsoutveckling knappast någon överraskning, utan förutsägbar sedan länge. Bris-kampanjens expert, barnläkaren Sven Bremberg, rapporterade redan 1998 att 38 procent av svenska barn hade en otrygg anknytning vid 15 månaders ålder (Barnrapporten, Stockholms läns landsting). Dessa barn är i dag runt 20 år och ingår i åldersgruppen 15-24 år där den psykiska ohälsan ökat mest. Backar man lite till i tiden så kan man också se att ökningen började på 1990-talet, vilket var precis när de första stora kullarna förskolebarn från den stora barnomsorgsutbyggnaden 1975–1985 kom upp i tonåren.

Märkligt nog ingen vilja

Det här borde ge anledning till att fråga sig hur barn mår av att börja i förskola under den period som anses allra mest känslig för uppbrott från den primära anknytningspersonen. Men märkligt nog har ingen av alla dem som larmat om psykisk ohälsa genom åren velat vända på den stenen, familjepolitiken. Inte ens Bris, fastän organisationen själv har konstaterat i sina tidigare rapporter 2008 och 2012 att otrygg anknytning och för lite tid med föräldrarna är vanligt bland de barn och unga som kontaktar Bris angående psykisk ohälsa.

Därför är tyvärr de flesta av förslagen i den nya Bris-rapporten sådana som förordats i 20 år, såsom mer vård och insatser när psykisk ohälsa redan är ett faktum. Visst behövs det också, men det är viktigt att komma ihåg att det är sista-minuten-åtgärder –inte förebyggande av att psykisk ohälsa uppstår. Det måste ske mycket tidigare i livet, från att ett barn föds.

ANNONS

Sägs inget om föräldrars tid

Trots att rapporten slår fast att familjen är en viktig skyddsfaktor berörs den bara i ett enda förslag som handlar om att förskolan och barnavården ska stärka föräldrars förmåga till omsorg om barnen. Men det sägs inget om att föräldrar kan behöva få mer tid för att kunna ge denna omsorg, fastän det är känt att tid och närhet är avgörande för att ett barn ska kunna utveckla en trygg anknytning.

När fokus hamnar enbart på att laga trasiga barn diskuteras inte det självklara som vad små barn behöver för att må bra. Därför hjälper det föga om Bris lyckas göra psykisk ohälsa till en valfråga – organisationens förslag kommer inte att bidra till att bryta ökningen bland unga. Namninsamlingen Power to Parents 2018 vill i stället göra ökad valfrihet i familjepolitiken till en valfråga, för att bland annat förebygga psykisk ohälsa bland unga.

Susanne Nyman Furugård

journalist, grundare av Hållbar familjepolitik NU, medgrundare av Power to Parents 2018

ANNONS