Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Fiske MP Webb
Mängden fisk i havet ökar ju inte bara för att Storbritannien lämnar EU. Fisk är en gemensam resurs och måste hanteras som en sådan, skriver Linnéa Engström (MP).

Brexit – ett bottennapp för fisket

Fisk är en gemensam resurs och måste hanteras som en sådan. Därför måste EU kräva att Storbritannien fortsätter det nära samarbetet för en effektiv förvaltning av fisket även efter Brexit, skriver Linnéa Engström (MP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Fisket kan bli gruset som får Brexitmaskinen att skära ihop. Många brittiska fiskare som hoppats på att direkt få klippa banden med EU känner sig lurade efter den senaste Brexit-uppgörelsen.

Nyligen kom EU och Storbritannien överens om en övergångsperiod för Brexit: 21 månader med start den 29 mars nästa år då Storbritannien lämnar EU. Under övergångsperioden ska EU:s gemensamma fiskepolitik och kvotsättning fortsätta gälla för det brittiska fisket.

Beskedet möttes av ett ramaskri från brittiska fiskare. Brexitförespråkare har ju lovat britterna ”hundratusentals ton mer fisk per år” bara landet lämnar unionen. Brexits galjonsfigur Nigel Farage slängde i protest död fisk i floden Themsen framför parlamentshusen i London. Politisk teater när den är som sämst.

”Vi måste ta tillbaka kontrollen över våra vatten” och ”Make a fair deal!” har varit budskap i debatten. Men mängden fisk i havet ökar ju inte bara för att Storbritannien lämnar EU. Fisk är en gemensam resurs och måste hanteras som en sådan.

Då står brittiska fiskare där med höjda kvoter och mer fisk, men med en stängd EU-marknad. Och Nigel Farage får mer död fisk att slänga i floden.

EU måste stå upp

EU-27 och Storbritannien delar i dag cirka 100 fiskebestånd. Även efter Brexit kommer det att finnas fartyg från båda håll som fiskar på samma bestånd, och som i stor utsträckning konkurrerar på samma marknad. Största andelen av den brittiska fisken exporteras till EU. Men om det visar sig att Storbritannien – efter Brexit – inte respekterar EU:s gemensamma fiskeripolitik och internationell rätt kan EU vidta handelssanktioner. Då står brittiska fiskare där med höjda kvoter och mer fisk, men med en stängd EU-marknad. Och Nigel Farage får mer död fisk att slänga i floden.

EU måste kräva att Storbritannien fortsätter det nära samarbetet för en effektiv förvaltning av fisket även efter Brexit. Det gäller att komma överens om kvoter och förvaltningsåtgärder. Och om tillgång till varandras vatten och marknader. Det är det enda sättet för fiskeindustrin på båda sidor av kanalen att nå en hållbar fiskerisektor. Det är vi skyldiga framtida generationer.

Lika mycket som Brexit-förespråkarna talar sig varma för att Storbritannien ska få bestämma över sitt eget fiske – lika varmt måste EU försvara hållbarhetskraven och internationell rätt.

Var kommer denna kraftmätning att sluta? Blir fiskefrågan gruset som får Brexitmaskinen att skära ihop?

Linnéa Engström (MP)

EU-parlamentariker

vice ordförande för fiskeriutskottet

Mest läst