Artikelserie: Bostadsbristen, del 3
De senaste tio åren har befolkningen i Göteborgs stad ökat med 70 000 personer. Ett Borås har flyttat in, men inget Borås har ännu byggts. Just nu betalar över 200 000 personer en köavgift på Boplats i hopp om att få en bostad. Bostadsbristen har byggts upp sedan början på 1990-talet och under 25 år har politiken underlevererat. Vi är i slutet av en högkonjunktur och inte ens under dessa år har antalet färdigställda bostäder ökat nämnvärt.
För näringslivet är frågan dagligen närvarande. Två tredjedelar av Handelskammarens medlemsföretag uppger att de har eller snart kommer att få problem med att rekrytera på grund av bostadsbrist. Det handlar om studenten som ägnar sitt första år åt att flytta mellan tredjehandsboenden och kompisars soffor eller rent av tackar nej till sin plats. Eller mjukvaruingenjören från Indien som fått jobb på något av alla företagen på Lindholmen, men inte har kötid på Boplats eller en massa pengar att köpa en bostadsrätt för. Eller specialistsjuksköterskan som skulle kunna lätta på operationsköerna.
Vad händer efter 2021?
Just nu är många bostäder i produktion, men vad händer efter 2021? Efter en kort tid med ett ökat antal markanvisningar, detaljplaner och bygglov rycker fastighetskontoret i bromsen och vill enligt sin uppföljningsrapport (3/2018) dra ned på antalet markanvisningar. Resursbrist anges som skäl. Det hotar att kraftigt bromsa byggandet och medverkar till att ytterligare sänka en svalnande byggkonjunktur. Det är inte det vi behöver i Göteborg.
Att bygga stad är en komplex verksamhet och politiken kring byggande har många svårlösta knutar. I dag har allt större grupper svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden. Riksdagens partier måste våga diskutera frågor som finansiering och byggregler för att komma framåt.
På vissa områden borde det finnas förutsättningar att komma överens. Ta till exempel bostadsbidragen. Under drygt 20 år har de successivt urholkats. 2017 släppte Riksrevisionen en rapport som visar att bostadsbidrag är träffsäkra om man vill nå hushåll med låga inkomster. De skulle kunna bidra till att även de med måttliga inkomster har möjlighet att efterfråga bostad.
Det största ansvaret för byggandet ligger dock på kommunerna. De nya ledamöterna i fastighets-, byggnads- och trafiknämnderna har mycket viktiga uppgifter framför sig. Nu gäller det att fortsätta jobba fram byggbar mark, skapa nya lägen i staden, att se till att planerna kommer hela vägen fram till byggstart. Konjunkturen har mattats, men det finns fortfarande många som vill bygga i Göteborg.
Här är Handelskammarens fem förslag för att underlätta fortsatt byggande:
1. Inför aktörsdrivna planer. Om bygg- och fastighetsutvecklarna får jobba fram detaljplaner på egen hand räcker resurserna på förvaltningarna längre.
2. Slopa särkraven i markanvisningar. Släpp in nya bolag och öka konkurrensen genom att sluta att begära att bolagen ska lämna bostäder ur befintligt bestånd till kommunen. Finns inget bestånd är du i dag i praktiken utesluten från många markanvisningar. Andra särkrav är till exempel maxhyror.
3. Korta handläggningstiderna. Göteborgs stad måste bli bättre på att sätta och hålla tidsramar för handläggning av plan- och byggärenden. Minska fokus på detaljer. I arbetet med nya översiktsplanen måste målkonflikter hanteras där i stället för i enskilda detaljplaner.
4. Återinför direktanvisningar. Om ett företag lägger ned mycket resurser och jobbar fram nya platser där byggande anses omöjligt borde de kunna få en direktanvisning. Med stadens förändrade regler är det svårt och det stryper alla idéer om nya lägen.
5. Vårda relationerna till länsstyrelse och Trafikverket. Statens myndigheter sitter på ett antal nycklar till byggande. Efter några uppmärksammade rättsfall och Handelskammarens rapport om att krockarna mellan statens och stadens intressen har varit särskilt besvärliga i Göteborg har nu dessa myndigheter hittat nya samarbetsformer. Det är bra, men behöver följas upp och bevakas.
Gunilla Grahn-Hinnfors
Västsvenska Handelskammaren