Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

osteoporos collage
Medicinering och förebyggande behandling hos sjukgymnaster kan förhindra otaliga osteoporosrelaterade frakturer, skriver Lisa Keisu Lennerlöf, ordförande Osteoporosförbundet.

Benskörhet en onödig kostnadsbomb

Antalet frakturer kommer att öka dramatiskt och mest alarmerande är det ökande antalet höftfrakturer, där 20 procent av kvinnorna dör inom det första året efter frakturen. Tyvärr ser insatserna för att upptäcka och behandla osteoporos (benskörhet) väldigt olika ut i landstingen, skriver Lisa Keisu Lennerlöf, Osteoporosförbundet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Hälften av alla svenska kvinnor kommer under sin livstid att få en osteoporosrelaterad fraktur. Det innebär att risken för en fraktur är högre än den sammantagna risken för cancer i bröst, äggstockar och livmoder.

Höftfraktur är den i särklass allvarligaste osteoporosrelaterade frakturtypen och med 18 000 höftfrakturer per år toppar Sverige världsincidensen. Dessa patienter är de näst dyraste totalt i vården, näst efter strokepatienterna och det är den enskilt dyraste kirurgiska patientgruppen. De direkta sjukvårdskostnaderna är cirka 150 000 kronor per patient första året. Räknar man in de långsiktiga utgifterna för ökade insatser, rehabilitering, bostadsanpassning etcetera hamnar den totala långsiktiga samhällskostnaden på uppemot det dubbla. Det personliga lidandet är omätligt.

Viktigt upptäcka osteoporos i tid

Personer med förhöjd frakturrisk och osteoporos är många och vårdens uppgift är att fånga upp dessa och se till att de får rätt uppföljning, information och behandling.

Cirka hälften av alla patienter med höftfraktur har tidigare haft minst en osteoporosrelaterad fraktur, till exempel i handleden. Vi vet i dag att korrekt läkemedelsbehandling för patienter med osteoporos minskar risken för att få en höftfraktur eller kotkompression med upp till 40 procent respektive 70 procent.

Höftfraktur är den i särklass allvarligaste osteoporosrelaterade frakturtypen. Dessa patienter är de näst dyraste totalt i vården.

Antalet frakturer kommer att öka dramatiskt om vi fortsätter som vi gör. Mest alarmerande är det ökande antalet höftfrakturer, där 20 procent av kvinnorna dör inom det första året efter en höftfraktur.

Varför sätts inte resurser in? En ny undersökning från Osteoporosförbundet visar att insatserna för att hitta, diagnostisera och behandla personer med osteoporos och förhöjd frakturrisk ser väldigt olika ut i landstingen och är generellt alldeles för dålig. Detta ligger i linje med Socialstyrelsens statistik som visar att mindre än 20 procent av patienterna med genomgången osteoporosrelaterad fraktur får rätt läkemedelsbehandling.

Positiva exempel

Vår undersökning presenterades på ett seminarium under politikerveckan i Almedalen och jag vill lyfta fram ett av de positiva exempel som finns. 2016 infördes i Värmlands Landsting en koordinatorbaserad frakturkedja. Sedan dess har på kort tid andelen personer som får förebyggande läkemedelsbehandling efter genomgången osteoporosrelaterad fraktur mer än fördubblats. I Värmland arbetas med fem typfrakturer för att identifiera riskpatienter:

  • Handledsfrakturer
  • Överarmsfrakturer i axelnivå
  • Kotkompression i bröstrygg och ländrygg
  • Blygdbensfrakturer
  • Höftfrakturer

Vid en misstänkt osteoporosrelaterad fraktur skickas patienten automatiskt för utredning. Två koordinatorer utgör första länk i frakturkedjan som fungerar som en stafettpinne där man lämnar över till nästa instans och ser till att patienten utreds korrekt och får rätt individuell behandling. Slutlig länk i kedjan är oftast allmänläkaren som när det fungerar som bäst får en färdigutredd patient som är klar att börja läkemedelsbehandla. En annan viktig del av frakturkedjan är att patienter med förhöjd fallrisk erbjuds fallförebyggande behandling hos fysioterapeut.

Osteoporosförbundet har till uppgift att se till att det i Sverige inte finns en kvinna som är ovetande om att hon kan ha osteoporos om hon brutit till exempel handleden.

Vi undrar när ansvariga på Sverige Kommuner och landsting, SKL, ska ta sin uppgift på allvar och se till att hela landet fungerar på samma framgångsrika sätt som den frakturförebyggande vården i Värmland?

Lisa Keisu Lennerlöf

ordförande Osteoporosförbundet

 

Läs mer om Debatt: Sjukvården
Mest läst