Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

forskoleupproret collage
Madeleine Lidman och Susanne Nyman Furugård, Power to Parents 2018.

Barnen kan inte vänta – tänk utanför ramarna

Det Lärarförbundet och Förskoleupproret inte talar om är att deras krav skulle innebära en ökad förskolebudget på minst 30 miljarder kronor per år. Att få igenom detta är orealistiskt. Varför inte i stället tänka utanför ramarna och skapa en bättre förskolemodell med befintliga medel? skriver Madeleine Lidman och Susanne Nyman Furugård, Power to Parents 2018.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Förskoleupproret, 28-29/5

Företrädare för Lärarförbundet och Förskoleupproret hävdar att vi fantiserar om att fackförbundet styr Förskoleupproret, men klarar inte av att bemöta vårt faktaunderlag. I stället kommer de med egna falska påståenden utan belägg och till och med förvanskar forskning.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand hävdar att ”de falska påståendena haglar” genom vår artikel, men kan bara ge två exempel som avfärdas utan att bemöta de fakta vi anfört. Det går inte att tolka som annat än en bekräftelse på att vi har rätt.

”Nej, Lärarförbundet styr inte över Förskoleupproret”, skriver Jaara Åstrand helt kort. Varken hon eller företrädarna för Förskoleupproret kommenterar vår uppgift om att två av företrädarna, Anki Jansson och Katrin Nörthen, har kopplingar till Lärarförbundet. Inte heller uppgiften om att Lärarförbundet varit medarrangör av manifestationerna 2014 och 2018. Förutom att Lärarförbundet sponsrat arrangemangen har det haft egna talare där och hyrt in bussar för att skjutsa dit sina medlemmar. Företrädarna för Förskoleupproret skriver bara om ”samarbete” med Lärarförbundet, men inser inte beroendeförhållandet.

Uppenbara kopplingar

Lika kort nekar Jaara Åstrand till att Lärarförbundet står nära socialdemokratin. Men den kopplingen är uppenbar på flera sätt. Dels genom att Lärarförbundet ingår i TCO, som precis som LO sedan lång tid haft ett nära samarbete med Socialdemokraterna. Det problemet har uppmärksammats av såväl Bertil Ohlininstitutet som Ulf Öfverberg, tidigare talskrivare åt TCO-ordföranden Sture Nordh.

Att vi skulle vara ”fiender” till förskolan är en direkt lögn. Vi kräver ökad valfrihet i familjepolitiken med många olika barnomsorgsalternativ som subventioneras likvärdigt

Kopplingen är också tydlig genom Lärarförbundets förra ordförande Eva-Lis Sirén, som tillträdde året efter Barnombudsmannens larm om krisen i förskolan och satt på posten i 13 år (2001-2014) utan att göra något åt problemen. I stället stöttade hon öppet S-politiken från dåvarande förskoleministern Lena Hallengren (nu barn-, äldre- och jämställdhetsminister) om att göra förskola ”gratis” (ännu mer skattesubventioner) och inte stödja några andra alternativ, oavsett barns olika behov. ”Inga barn ska behöva nöja sig med dagmamma”, sade Eva-Lis Sirén från Lärarförbundet i Almedalen 2006. Symptomatiskt är hon vice ordförande i TCO sedan 2011.

Nedlåtande om barns olika behov

Även Jaara Åstrand stödjer den här linjen i sin artikel när hon nedlåtande uttalar sig om föräldrar som ser att deras barn har behov av annan omsorg än förskola, till exempel hemma. Dit hör många introverta (33-50 procent) och högkänsliga barn (20 procent). ”[D]e ska nog inte vara så säkra på att skattebetalarna tycker att det är något de ska betala för”, skriver Jaara Åstrand i sitt svar till oss.

För att understryka den ensidiga barnomsorgsmodellens förträfflighet går Jaara Åstrand så långt som att förvanska nobelpristagaren James Heckmans forskning, när hon skriver att han konstaterat att ”investeringar i just förskolan får störst genomslag av alla utbildningsinsatser man kan göra”. Jaara Åstrand utelämnar nämligen att James Heckmans slutsats gäller barn från socioekonomiskt utsatta familjer som ”saknar utbildning, sociala och ekonomiska resurser”, vilket är långtifrån giltigt för alla svenska familjer.

Att vi skulle vara ”fiender” till förskolan är en direkt lögn av Jaara Åstrand, vilket framgår tydligt av Power to Parents hemsida där vi skriver att ”förskolan är en viktig pusselbit i familjepolitiken, men den kan inte vara den enda barnomsorgslösningen – eftersom barn är olika”. Därför kräver vi ”ökad valfrihet i familjepolitiken med många olika barnomsorgsalternativ som subventioneras likvärdigt, till exempel förskola, pedagogisk omsorg (familjedaghem), omsorg i hemmet och flerfamiljssystem.”

Vårt engagemang för förskolan framgår också av att vi redan 2017 publicerade ett vittnesmål från en mångårig medarbetare, som vågade prata om kopplingen som är tabu i Förskoleupproret: mellan förskolans problem och familjepolitiken.

Skulle kräva minst 30 miljarder extra

Om man bara ser med Lärarförbundets och Förskoleupprorets snäva perspektiv och försökte anpassa gruppstorlek och personaltäthet till Skolverkets riktlinjer skulle kommunernas budget för förskolan behöva öka med minst 40 procent, enligt en beräkning av samhällsdebattören och författaren Per Kågeson. Alltså en ökning från dagens kostnader på cirka 70 miljarder kronor per år till cirka 100 miljarder kronor. Det är helt orealistiskt i en tid när nästan alla samhällssektorer ropar på mer pengar. För att inte tala om vad det skulle kosta att banta grupperna så att alla introverta och högkänsliga barn också mår bra där.

Men det här tiger Förskoleupproret och Lärarförbundet om. I stället talar de om vikten av att behålla sitt fokus och ha ”tålamod”. När går gränsen för att sluta tro på den strategi och ledning som inte lyckats på snart 20 år? Barnen kan inte vänta, deras barndom är nu.

Uppenbarligen är det många i personalen som inte heller kan vänta längre, eftersom många slutat eller överväger att göra det. Då måste man tänka utanför ramarna och se om man kan skapa en bättre barnomsorgsmodell med befintliga medel såsom vi föreslår.

Madeleine Lidman

Susanne Nyman Furugård

Power to Parents 2018

 

 

Läs mer om Debatt: Förskoleupproret
Mest läst