Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

D-wd__XQAOBPIMx49GLIoR9AX-g.jpg
Väcker frågor. Den undermåliga planen mot hedersrelaterat våld och förtryck väcker frågor om Stadsledningskontorets kompetens och Socialdemokraternas förmåga att styra, skriver bland andra Kristina Bergman Alme (L). Bild: Illustration: Cissi Welin

Bättre sent än aldrig

Det är bra att Socialdemokraterna har vaknat i frågan om hedersförtryck. Och vi delar den kritik som riktas mot Göteborgs stads handlingsplan. Synd, dock, att inte Ann-Sofie Hermansson (S) och Marina Johansson (S), vågar tala tydligare klarspråk, skriver Maria Nilsson (L) och Kristina Bergman Alme (L).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hedersförtryck, 5/11

Att Ann-Sofie Hermansson (S) och Marina Johansson (S) nu är kritiska till Göteborgs stads plan för arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck 2019-2022 är ypperligt – inte en dag för tidigt.

Det finns dock två fundamentala problem med deras artikel. För det första, det är Socialdemokraterna som har styrt Göteborg de senaste 24 åren. Ansvaret för att arbetet med planen varit så segt vilar tungt på just S. För det andra, det är anmärkningsvärt att Hermansson och Johansson inte vågar tala tydligare klarspråk i artikeln. Ja, planen är undermålig, men arbetet med planen har letts av stadsledningskontoret (SLK), en förvaltning som är direkt underställd kommunstyrelsen, vars direktiv kommer från den styrande minoriteten i just kommunstyrelsen. Det väcker frågor om SLK:s kompetens liksom Socialdemokraternas förmåga att styra, eller vill S nu gå i opposition mot sig själva?

Arbetet med denna fråga kräver modiga politiker och lika modiga förvaltningar.

Med detta sagt kan vi konstatera att vi gör liknande analyser kring flera av de aspekter som artikelförfattarna är kritiska mot. Vi delar till exempel deras oro för att en alltför stor tyngd på intersektionalitet leder till att hedersproblematiken vävs in i en teoretisk diskussion om perspektiv som i slutändan endast innebär att fokus flyttas från det grundläggande; barn som inte får vara barn. Vi delar också behovet av ett ökat fokus på könsstympning.

Relativiserar förtryck

Ett annat problem med planen är skrivningar som att ”kontrollmekanismer och begränsningar kan fungera som ett alternativt välfärdssystem”. Det djupt problematiska är att den här typen av meningar får ta plats i en plan som tagits fram från en förvaltning. Dess syfte är enbart att relativisera det förtryck som sker i hederns namn. Dessutom saknas ett målgruppsperspektiv i planen, det vill säga hur utsatta barn, unga och vuxna göteborgare med egna erfarenheter kan synliggöras, följas upp och påverka stadens arbete med hedersrelaterat våld och förtryck.

Arbetet med denna fråga kräver modiga politiker och lika modiga förvaltningar. Bra att S vaknat, men var har ni era kompisar i V, MP och FI? Kan vi för samtliga göteborgares skull enas om att ingen i Göteborg ska drabbas av förtryck i hederns namn och att inga undanflykter kan accepteras? Liberalerna i Göteborg har varit drivande i frågan i flera år och vi tänker inte backa!

Maria Nilsson (L)

riksdagsledamot och ledamot i kulturnämnden

Kristina Bergman Alme (L)

2:e vice ordförande, socialresursnämnd

Läs mer om Debatt: Hedersförtryck
Mest läst