Böneutrop här för att stanna

Givet hur svensk religionsdebatt tenderar att föras, kommer det inte att vara politiskt möjligt i Sverige att föreslå inskränkningar i befintliga muslimska praktiker.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Att tillåta böneutrop är irreversibelt. Det betyder inte att det är ett beslut som formellt är omöjligt att dra tillbaka, däremot att kostnaderna i praktiken blir så höga – i termer av konfliktnivåer och politisk osäkerhet – att det i realiteten är omöjligt att gå tillbaka när fenomenet väl har etablerats.

Det finns några skäl till det. Ett är att sådant omedelbart förstås som en rättighet. Redan nu används böneutropen i Fittja som argument för böneutrop i Växjö, som polisen just gett grönt ljus till. Den som argumenterar för förbud beskylls för att vilja inskränka befintliga minoritetsrättigheter, såsom de kommit till uttryck i en annan del av Sverige.

ANNONS

Dessutom aktualiseras böneutrop i områden som redan är mycket socialt sköra. Araby i Växjö och Fittja i Botkyrka är två av landets mest brottsdrabbade och socialt instabila områden. I en sådan kontext är det inte alls säkert att lokalpolitiker och myndigheter kommer att vilja delta i beslut som kan uppfattas som en inskränkning av de boendes rättigheter. Sådant har mötts med aggressivitet tidigare, som de upplopp som ägde rum i Rosengård 2008 när en källarmoské inte fick sitt hyreskontrakt förlängt.

Impopulära religiösa insteg i det offentliga rummet riskerar även att leda till att uppskattade och historiskt etablerade uttryck pressas tillbaka. Betänk följande scenario: Väljarna, som till övervägande stor del är negativa till böneutrop, kommer att sätta hård press på politiker att förbjuda ett så dominerande uttryck för en minoritetsreligion. (Enligt en Sifomätning från april vill en klar majoritet – 60 procent – förbjuda böneutrop, medan 21 procent vill att det tillåts.) Givet hur svensk religionsdebatt tenderar att föras, kommer det inte att vara politiskt möjligt i Sverige att föreslå inskränkningar i befintliga muslimska praktiker, men inte andra religioners. Böneutrop kommer således inte att kunna stoppas, med mindre än att det tillkommer inskränkningar av sådant som klockringning och psalmsång på skolavslutningar.

ANNONS

Låter det långsökt? Se på debatten om konfessionella friskolor. Sådana skolor har funnits i Sverige i olika former under lång tid utan att det inneburit risk för en segregation eller samhällsfarlig radikalisering. Efter avslöjanden om skolor drivna enligt extremistiska dogmer kommer omedelbart förslag om att stänga samtliga konfessionella skolor – eftersom mekanismerna i den svenska debatten är sådana. Och nu riskerar alltså något motsvarande att ske i fråga om religiösa uttryck i det offentliga rummet.

Paulina Neuding

Journalist och jurist, chefredaktör för tidskriften Kvartal.

Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv.

ANNONS