Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Anders Westgerd GIL

Assistans en nyckel till frihet

När situationen för personer med funktionsnedsättning inte tas på större allvar än i dag sänds ett budskap till våra medmänniskor att vi inte är angelägna som andra. Och att våra rättigheter kan kränkas utan konsekvenser, skriver Anders Westgerd, GIL.

Vi har gått från en tid då människor som inte föds in i funktionsnormen isolerats på institutioner, till att alla sägs ha samma rätt till samhället. För de allra flesta ligger kunskapsnivån fortfarande lågt avseende funktionsfrågor.

För gemene man verkar samhället ta ansvar. Säkert ser de flesta någon i rullstol emellanåt. Visst måste det innebära att personer med funktionsnedsättningar har integrerats lyckosamt!? Vi hör i media och i politiken hur mycket pengar som plöjs ner i assistansen. Det landar på ett sätt så att jag luras att tänka att jag ska stå i tacksamhetsskuld. Att jag borde nöja mig. Men jag är inte belåten.

Myndigheten för delaktighet (MFD) la nyligen fram sin årliga rapport. Den visar åter igen på sämre förutsättningar för funktionsnedsatta. Samma rätt till samhället är en dimridå. Att rapporten knappt uppmärksammats i media bekräftar det.

Avbryter sina studier

MFD visar till exempel att andelen ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier innan examen är dubbelt så hög bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övriga. Otillgänglighet, brister inom stöd samt kränkningar utgör hinder för att klara utbildningen. Detta medför i sin tur problem med att komma in på arbetsmarknaden och nå egen försörjning. Uppföljningen visar att personer med funktionsnedsättningar, som står utan förvärvsarbete i stort sett har oförändrade inkomster de senaste 20 åren. Som referens: då tjänade en sjuksköterska 16 400 kronor per månad. I dag – det dubbla.

Kan kränkas utan konsekvenser

Stat och samhälle sanktionerar upprätthållandet av dessa sämre villkor. När de inte tar situationen för personer med funktionsnedsättning på större allvar än i dag, så sänder de också ut ett budskap till våra medmänniskor att vi inte är angelägna på samma vis som andra. Att våra rättigheter kan kränkas konsekvenslöst.

En utredning gjord på uppdrag av regeringen har som förslag att dämpa de mänskliga rättigheternas framfart. Det kändes fruktansvärt att ta del av dessa bakåtsträvande tankar. Utkastet spär på känslan att assistans är förhandlingsbart. Att det finns de som inte har rätt att leva fria liv. Vi hade behövt motsatsen. En vägvisare för allmänheten, assistans är frihet! Uppfattningen att människor med funktionsnedsättningar har lägre förväntningar på livet och inte har behov av att fatta beslut om sig själva och sin tillvaro är en vanlig uppfattning. Sådana missuppfattningar gror där våra rättigheter styrs av siffror och inte ideal. PS. Det kan hända dig. Det hände mig. DS.

Anders Westgerd

verksamhetsledare GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living

Mest läst