Armlängds lucka mellan politik och kultur inte nog
Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.
Slutreplik
Kulturpolitiken, 23/3 och 28/3
Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell skriver i en replik på GP Debatt att han har blivit missförstådd. När han säger att styrningen av det stöd som delas ut av Kulturrådet är vacker menar han att den respekterar principen om armlängds avstånd. Men det finns inget missförstånd. Vi menar att nuvarande modell inte är ändamålsenligt utformad för att ställa kulturen bortom ideologisk styrning.
Att begränsa principen om armlängds avstånd till politiker är i grund och botten inte tillräckligt. Det är nämligen inte bara politiker som har makt att styra den offentligt finansierade kulturen. I dag kan även tjänstemän med politikernas goda minne låta ideologiska pekpinnar prägla fördelningen av det offentliga stödet.
Kriterier som jämställdhet, integration, tillväxt, mångfald och liknande kommer – även om de är vällovliga – att leda till en gradvis begränsning av den fria kulturen
Som vi framhöll i vårt ursprungliga inlägg i Göteborgs-Posten den 23 mars är det bara en hög kvalitet och en jämnare geografisk spridning som är godtagbara kriterier för det stöd som fördelas. Andra kriterier som jämställdhet, integration, tillväxt, mångfald och liknande kommer – även om de är vällovliga – att leda till en gradvis begränsning. Den fria kulturens verkan har däremot stor bärighet på just dessa och många fler grundläggande värden för individ och samhälle. Många kulturskapare känner i dag att det inte är lönt att skicka in en ansökan till Kulturrådet eftersom deras skapande inte faller inom ramen för de ideologiska riktlinjerna.
Vårt samhälle behöver en kulturpolitik som försvårar ideologisk styrning av den offentligt finansierade kulturen. Som en grundläggande del av en välfungerande demokrati är det absolut nödvändigt att kulturen får vara fri.
Henrik Edin (L)
riksdagskandidat Göteborg
Karin Veres (L)
regionfullmäktigekandidat
