Allt fler kvinnor upplever att samhället blivit kallare. Arbetsmarknaden har blivit tuffare. Vi ser hur tidsbegränsade anställningar staplas på varandra utan att omvandlas till fast tjänst, hur orimliga schemaläggningar försvårar möjligheterna till ett socialt liv och hur många sover med telefonen under kudden för att inte missa det sms som avgör om de får jobb eller inte.
Kvinnorna får dra det tyngsta lasset när samhällets omsorg brister. Av dem som går ner i arbetstid för att ta hand om de äldre när det inte finns plats på äldreboende är majoriteten kvinnor. Det är kvinnor som slits ut på jobbet när bemanningen inom vården och omsorgen stramas åt. Kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg är i dag de jobb som har de allra högsta sjukskrivningstalen.
Symbol för ojämställd arbetsmarknad
Fysiskt krävande manligt dominerade yrken, till exempel inom industrin, har sedan länge avtalslösningar som ger exempelvis kortare arbetstid och möjlighet till träning på arbetstid, medan det saknas i kvinnodominerade yrken. Det faktum att industrilönerna är styrande för lönebildningen i hela samhället är en symbol för den ojämnställda arbetsmarknaden.
Det som männen har avtalat bort, får kvinnorna betala själva. Många kvinnor går ner i arbetstid för att hinna med hela livspusslet med ansvar för hem och familj. De får lägre livslön och därmed en sämre pension. Dessutom riskerar de att halka efter de heltidsarbetande männen i lön och karriär.
Dessa orättvisor borde inte vara acceptabla i Sverige. Politiken måste styra om och säkerställa att jämställda löner och arbetsvillkor blir norm. I det arbetet är den övergripande ekonomiska politiken central.
Blind för skillnaderna
Inför jämställdhetsrörelsens internationella konferens i Malmö i veckan, Nordiskt Forum, har vi analyserat regeringens budget och konstaterar att den är i det närmaste blind för dagens ojämlikhet mellan kvinnor och män. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat dramatiskt under alliansens tid vid makten. År 2006 var den genomsnittliga skillnaden i nettoinkomst mellan kvinnor och män 44 600 kronor, enligt beräkningar från Riksdagens utredningstjänst, och i år kommer den att bli 62 000 kronor. Det betyder att efter alliansens två mandatperioder i regeringen kommer inkomstklyftan att ha ökat med nästan 40 procent.
Regeringens könsblindhet syns även inom infrastrukturen. Regeringen lägger 65 miljarder på vägar, som främst används män. Miljöpartiet lägger istället resurserna, totalt ca 134 miljarder, på järnväg, cykel och kollektivtrafik, som i högre utsträckning används av kvinnor.
Bättre för lågavlönade kvinnor
En beräkning från Riksdagens utredningstjänst visar att 95 procent av dem som får förbättrad eller oförändrad privatekonomi med Miljöpartiets budgetförslag är kvinnor. Det beror bland annat på att vi höjer taket i a-kassan och inför ett gemensamt golv i a-kassa och sjukförsäkring, ökar underhållsstödet och höjer taket för bostadsbidraget. Det här är direkta ekonomiska transfereringar som framför allt säkerställer att lågavlönade kvinnor får det bättre.
Makten över tiden är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Vi vill öka människors möjlighet att bestämma över sin arbetstid genom rätt till heltid och rätt till deltid samt införa regler för att förhindra orimliga schemaläggningar. En tidsbegränsad anställning ska omvandlas till tillsvidareanställning för den som varit anställd hos samma arbetsgivare i tre år under en femårsperiod.
Miljöpartiets satsningar inom offentlig sektor är också en satsning på kvinnor. Vi anslår två miljarder till bemanning, arbetstidsförkortning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen, där framför allt kvinnor arbetar i dag.
Höjer skatten
För att finansiera våra välfärdssatsningar vill vi höja skatten på inkomster över 40 000 kronor i månaden. Det är till största delen män som tjänar så mycket. Männen har varit gynnade på kvinnornas bekostnad länge. Vi vill förändra det.
Jämställd ekonomi handlar om att förbättra villkoren för kvinnor, men det ökar friheten för alla. Män får större utrymme att ta hand om sina barn om uttaget av föräldraförsäkringen blir mer jämställt. Den könssegregerade arbetsmarknaden kan brytas om fler unga får möjlighet att välja utbildning och yrke utifrån intresse istället för kön. Makten över arbetslivet är i högsta grad en jämställdhetsfråga. För det behövs en ny regering och en ny jämställd budget.
Åsa Romson (MP)
språkrör
Per Bolund (MP)
ekonomiskpolitisk talesperson
Gunvor G Ericson (MP)
jämställdhetspolitisk talesperson
