Direktivet till Försäkringskassan är en hårdare tolkning av regelverket och att man börjat skära ner på antalet beviljade timmar hos vuxna och barn som tidigare konstaterats vara i behov av dem. Utan att regelverket ändrats, skriver Anders Westgerd (bilden).
Direktivet till Försäkringskassan är en hårdare tolkning av regelverket och att man börjat skära ner på antalet beviljade timmar hos vuxna och barn som tidigare konstaterats vara i behov av dem. Utan att regelverket ändrats, skriver Anders Westgerd (bilden).

Alla är offer i slaget om assistansen

I det pågående kriget mot assistansberättigade agerar regeringen på flera fronter. Att människor riskerar att dö eller få sina liv förstörda tycks man inte bekymra sig för, skriver Anders Westgerd, verksamhetsledare på GIL.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

    Anders Westgerd
Anders Westgerd

Collateral damage, eller sidoskador som det heter på svenska, är i militär terminologi för skadeverkningar som uppstår oavsiktligt i samband med militär verksamhet. Däribland oskyldiga dödsoffer ur civilbefolkningen. En mer cynisk användning av begreppet är som förskönande omskrivning av det pris i oskyldiga liv man anser sig kunna betala för att uppnå ett militärt mål.

Fenomenet med sidoskador kan, i och med regeringens mål att dämpa kostnadsutvecklingen för den personliga assistansen, nu med rätta påstås gälla även inom svensk fördelningspolitik.

Miste sitt liv

I dagarna fick en 55-årig kvinna betala priset för indragen personlig assistans med sitt liv. I samband med att kvinnan sökt mer assistans för att klara sin vardag så slog Försäkringskassan fast att tid skulle sparas in på toalett- och duschbesök, och timmar drogs in. Städpersonal hittade kvinnan död några dagar efter beslutet, på en toalett i ett köpcentrum, hängande i en kroppsställning hon inte själv kunnat ta sig ur, med mobil och larmknapp utom räckhåll.

ANNONS

I det pågående kriget mot assistansberättigade agerar regeringen på flera fronter. I spetsen för offensiven står barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i en jakt på oseriösa anordnare av assistans. Hon hänvisar till studier som visar att en del av pengarna som betalas ut för assistans, i vissa fall går till andra saker.

Detta hävdar man, är skälet till att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att dämpa kostnaderna. Ett direktiv som lett till hårdare tolkning av regelverket och att man börjat skära ner på antalet beviljade timmar hos vuxna och barn som tidigare konstaterats vara i behov av dem. Utan att regelverket ändrats.

En rökridå?

Är det i själva verket så, att regeringen vill driva igenom massiva besparingar inom assistansen och att jakten på fuskare är den rökridå som krävs för att dämpa opinionen, när en rödgrön regering nu monterar ner en fungerande trygghetsreform?

Utan tillgång till assistans blir det svårare för personer med funktionsnedsättning att få jobb, studera och röra sig fritt i samhället.

Det blir också svårare att ta del i det offentliga samtalet. Att vara en del av demokratin. Är det därför ersättning till jurister pekas ut som en del av ”fusket”? De anlitas för att föra assistansberättigades talan i processer mot Försäkringskassan.

ANNONS

Man kan tro att regeringen försöker skydda sig mot kritik genom att försvåra möjligheterna för folk att försvara sina rättigheter.

Visst kostar LSS-reformen mycket pengar, men inte så mycket som många vill göra gällande. 87 procent av assistansersättningen går till löner åt assistenter, hälften går direkt tillbaka till samhället i form av sociala avgifter och skatt. Brukare går potentiellt från bidragsberoende till arbetsliv, personliga assistenter får jobb. Faktum är, en satsning på personlig assistans skulle med lätthet kunna utgöra en av motorerna för ökad sysselsättning och regeringsmålet att ha Europas lägsta arbetslöshet.

Så, hur många fler ska behöva dö eller få sina liv förstörda för att Åsa Regnér vill komma åt ett oidentifierat antal oseriösa anordnare av assistans? För mig är det uppenbart att det inte längre är ideologi som färgar regeringens politik röd. Det är blod.

Anders Westgerd

verksamhets-ledare på GIL, Göteborgskooperativet för independent living

ANNONS