Måste man köra båt efter att ha druckit alkohol? Ja, den frågan ställer man sig onekligen efter att ha läst föreningen Båtfolkets ordförande Magnus Starcks debattartikel i GP den 22 juni, men också efter att ha läst Högsta domstolens dom den 12 juni, mål B 1699-11, där HD bestämmer att straffet för sjöfylleri är lägre än för rattfylleri (vid samma promillehalt).
I sin dom uttalar HD bland annat att "Lagstiftaren har vid olika tillfällen uttalat att sjötrafik och alkohol inte hör ihop, att reglerna om nykterhet i vägtrafik ska vara en förebild för regleringen av nykterhet i sjötrafik, att promillegränsen som infördes den 1 juni 2010 ska vara densamma för vägtrafik samt att det finns anledning att se lika strängt på alkoholpåverkan i sjötrafik som i vägtrafik".
Trots detta uttalande menar HD att straffet för sjöfylleri ska vara lägre än för rattfylleri (vid samma promillehalt) eftersom det "Från trafiksäkerhetssynpunkt får det vidare typiskt sett anses föreligga en något mindre fara vid onykterhet till sjöss än i vägtrafik".
Så vitt jag förstår är det lagstiftarens mening att alkohol och bilkörning och/eller båtkörning inte hör ihop och att det egentligen råder en nolltolerans för alkohol vid framförandet av fordon, oavsett om det är till lands eller till sjöss. Det är det budskap som alla alkoholpåverkade ska ta till sig - kör varken bil eller båt.
Det är därför svårt att förstå Magnus Starcks inställning att "Lagen har införts utan sakliga skäl" och "Lagen är ett stort ingrepp i människors vardag för att lösa ett problem som inte finns". Vad finns det över huvud taget för skäl att först dricka alkohol och sedan köra bil eller båt?
På vilket sätt leder den nuvarande lagstiftningen till orimliga konsekvenser? Och i så fall, för vem eller vilka? De som inte kan låta bli att köra bil eller båt efter att ha druckit alkohol? Det är väl just det som lagstiftaren vill förhindra eftersom det erfarenhetsmässigt leder till risk för skador och olyckor att blanda samman alkohol och bil- eller båtkörning. Även om det inte förlegat någon konkret fara i det enskilda fallet!
Fängelsestraff är för dyrt
Efter över 30 år som domare och åklagare har jag dömt väldigt många människor för rattfylleri och grovt rattfylleri, inte så många för sjöfylleri. I de allra flesta fallen har bilkörningarna genomförts på ett bra sätt och utan risk för annan trafik. Inte desto mindre har de rattfulla dömts i enlighet med lagstiftarens intentioner, att alkohol och bilkörning inte hör ihop.
Varför ska det råda ett annat förhållande till sjöss? Ge mig ett enda exempel på där en sjöfyllerist har drabbats av "orimliga konsekvenser" efter att ha brutit mot gällande lagstiftning! Varför ska det vara tillåtet att supa och köra båt?
Menar HD med sin dom att underdomstolarna också i rattfyllerimålen ska göra en "nyanserad bedömning" och ta hänsyn till om körningen har genomförts utan anmärkning och/eller att färden skett i ett områdes som inte var "högtrafikerat" innan straffet bestäms?
Magnus Starck ondgör sig också över att domstolarna i sjöfyllerimål dömer till villkorlig dom och samhällstjänst trots att sjölagen anger fängelse som obligatoriskt. Detta är emellertid helt i enlighet med lagstiftarens (regeringen och riksdagen) intentioner eftersom man för galleriet (inför befolkningen) vill framstå som handlingskraftig och skärpa straffen, medan man i förhållande till domstolarna genom förarbeten och överrättspraxis gör allt för att undvika fängelsestraff. Fängelsestraff är nämligen för dyrt!
Avslutningsvis anför Magnus Starck "Att politiker inför lagar utifrån rent tyckande är skrämmande". Ja, är det inte det politik handlar om, att tycka och att tycka mest? Rattfyllerilagstiftningen är ett gott exempel på detta tyckande.
Dick D. Johansson
Rådman i Varberg
