Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Åk till Putins VM-fest med raka ryggar – kom hem med en medalj runt halsen

Det är inte första gången idrottstävlingar avgörs i diktaturer, men det är länge sedan ett fotbolls-VM så tydligt tjänar en förtryckarstats lika tydligt som VM i Ryssland. Realistiskt sett har Sverige nog ingen större möjlighet att vinna slutspelet. Men när det gäller att vara ett föredöme och representera en demokratisk övertygelse finns en bättre chans att slåss om förstaplatsen, skriver Martin Ängeby, Svenskt internationellt Liberalt Center (Silc).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Svenska landslaget har en chans att visa ryggrad inför det som kan bli en jättelik propagandaseger för Vladimir Putins styre, men det krävs handling. Passivitet gör varje spelare och ledare till en del av propagandan i ett land där regimen har monopol på media och allt vinklas. Ingen kan avkräva svenska spelare att aktivt ta ställning, men om vi vänder på perspektiven? Att öppet stödja ryska medborgares rätt att organisera sig i föreningar, älska vem man vill eller uttrycka sin åsikt kanske kan ge spelarna nattsömnen och självkänslan som gör att vi susar vidare till kvartsfinal? Att fotbollsförbundets värdegrund får större trovärdighet blir en bonus.

Putin tillbaka i sportens finrum

100 dagar före mästerskapets invigning presenterade FIFA videon “Legends show their skills to mark 100 days to go” där forna storspelare lekfullt tricksade med bollen. Bland stjärnorna syntes Maradona, Wayne Rooney och Tomas Brolin – och så Vladimir Putin, som inne i Kreml skrattande avslutar videon med en lobb till FIFA-presidenten Gianni Infantino. Bara fyra år efter att ha ertappats med ett statligt dopningsprogram under OS i Sotji är han alltså tillbaka i sportens absoluta finrum igen. I de Olympiska Spelen fick ryska idrottare inte ens tävla under egen flagg, men trots det beskrivs Putin som en legend i en officiell reklamfilm för VM – där politiska budskap ej kommer tillåtas under matcherna.

Inom fotbollen är inte doping huvudproblemet, men att FIFA:s högste chef ogenerat allierar sig med en tyrann som förföljer oliktänkande, berikar sina egna och gör narr av både demokratin och idrottens essens är dock talande för vilken organisation FIFA är. Det utgör också ett argument för att spelare och ledare skall fundera över vad man vill representera.

I rapporten ”Emiren, Putin och VM-festen” som Silc publicerade 2015 utfärdades en rad rekommendationer till svenska staten, förbundet och huvudsponsorn Svenska Spel för att ta tydligare ställning mot övergrepp begångna av Ryssland och Qatar inför 2018 och 2022 års VM-turneringar. Svenska Fotbollsförbundet, företrädare för den stolta svenska föreningstraditionen, har inför slutspelet vidtagit åtgärder som man förtjänar beröm för. Med hjälp av Civil Rights Defenders har man fått utbildning om mänskliga rättigheter i Ryssland. Förbundskapten Janne Andersson summerade läget i Tjetjenien väl: ”Man blir nedstämd”. Laget förtjänar respekt som tar till sig kunskap, men för att göra skillnad krävs också handling.

Demokratiska förebilder

Sommarens VM blir Sveriges första sedan Henke Larsson och Fredrik Ljungberg dribblade runt i VM 2006. En ny generation barn kommer i sommar att få nya idoler. 9-åringar kommer att sova med boll under armen. Föräldrar kommer ropa på söner och döttrar, som bara skall skjuta en sista Sebastian Larsson-frispark före kvällsmaten. Det är naturligtvis frisparkar och glidtacklingar som är förebildernas främsta ansvar, men om modiga spelare också kan bli förebilder som goda demokrater är det en ännu större dygd.

Frågan hur den politiska dimensionen av fotbolls-VM bör hanteras är komplex och olika synpunkter hörs, både gällande ansvarsfördelning och strategier. Idén att bojkotta mästerskapet helt har poänger, men skulle få litet genomslag till ett högt pris. Genom att finnas på plats ges dessutom en möjlighet att stå upp mot förtryck och orättvisor.

Andra pekar på det orimliga att utkräva principfasthet från idrottare samtidigt som politiker och näringslivsföreträdare upprätthåller relationer och affärskontakter med landets ledning. Det kan istället ses som fotbollens styrka, att stå utanför diplomatin och storfinansen gör att fältet är i större utsträckning är öppet för att slå en krossboll för vad som är rätt. Med nya kunskaper och den medvetenhet som spelare och ledare tillskansat sig kan de nu med större trygghet peka ut det förkastliga som sker på bortaplan.

Vi svenskar uppfattar oss gärna som en nation som kan slå över vår vikt vad gäller mänskliga rättigheter. Svenska politiker av olika färger har vid flera tillfällen (möjligtvis något högtravande) använt benämningen “humanitär stormakt”. I vilken grad det än stämmer är det uttryck för en ambition att ständigt göra mer. Visst finns det svenska spelare som inte varit rädda för att ta taltid i offentliga sammanhang för att lufta sina hjärtefrågor, inte minst Kim Källström under flyktingkrisen 2015. Detta tillhör dock ovanligheterna och det finns fog för att påstå att vi i fotbollssammanhang istället ligger efter.

I SvFF:s värdegrund ingår respekt för människors lika värde och demokratiska principer. Dessa ska givetvis gälla även när spel sker utomlands och tystnadskulturen rimmar illa med detta. Borde inte våra fotbollsspelare i själva verket må bra över att se sig själva och sin betydelse i ett större sammanhang?

Realistiskt sett har Sverige nog ingen större möjlighet att vinna slutspelet. Men när det gäller att vara ett föredöme för oss på hemmaplan och representera en demokratisk övertygelse borde blågult ha en bättre chans att slåss om förstaplatsen. I sommar gäller det att markera tydligt mot FIFA och Ryssland, för att sedan fortsätta ett målmedvetet arbete för att framtida mästerskap inte spelas under usla villkor för landets invånare. Med detta sagt kanske ändå vägen till VM-medaljerna stärks av en spelar- och ledartrupp som står upp för något större.

Sen eftermiddag den 31 maj och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter har bjudit in till panelsamtal inför stundande VM. Efter timmar av bilder och historier på övergrepp ställs frågan vad svenska spelare har att riskera om de uttalar sig? ”Ingenting!” svarar Anna Dobrovolskaja, från människorättsorganisationen Memorial. ”Putin skulle aldrig riskera att VM-spelare skulle råka illa ut. De riskerar inget, men kan göra stor skillnad.”

Martin Ängeby 

generalsekreterare, Svenskt internationellt Liberalt Center (Silc)

 

Mest läst